Omkullkastning

Lördag 091226

"Det är så mycket man inte vet om att vara människa fast man är en."

ur Gunnar - en rolig bok om tråkiga saker av Bob Hansson

Terminen är slut. Jag börjar längta efter nästa så smått. Min sista dag på terminen gick ut på att framföra elevernas resultat på Nationella provet i sfi och huruvida de är klara på sfi eller inte.

Jag önskade så innerligt att där jag satt och mina elevers reaktioner skulle vara offentligt på något sätt. De där som antyder att sfi-elever är slöfockar som går och drar utan ambitioner skulle få sin bild totalt omkullkastad! Mina elevers reaktioner och känslor berättar historier om människor som inget hellre vill än att kunna söka jobb i Sverige och kanske också få jobb. De vill leva, arbeta och delta i projektet Sverige! Men de vill kunna och behärska svenska språket också.

För vem är sfi-bonusen menad? Vem är det som behöver motiveras? Jag förstår det fortfarande inte.

/Jenny Silver Lejeborg

Vårrullar i Kransen

Söndag 091220

Åååå. Jag har varit med om världens finaste dag och möte. För första gången bjöd jag hem några elever. Jag har alltid tänkt att jag inte får det och att jag måste ha en professionell distans till eleverna, men nu bröt jag det. Jag har några elever som är underbara och de föreslog att de skulle lära mig göra vårrullar. Det var för lockande för att motstå.

Så igår kom de. Jag mötte dem vid Telefonplan. Två tjejer från Thailand, en från Kina och en från Filippinerna. På vägen hem åkte vi pulka i Svandammsparken och skrattade. Sen lagade vi 40 vårrullar och drack glögg.

Terminen är slut för den här gången och jag börjar fundera på våren. Jag tycker att det är svårt att hitta balans mellan förståeligt språk och utmaningar i klassen. Jag menar att jag vill att alla ska förstå allting jag säger och att texter och uppgifter som vi jobbar med ska vara begripliga. Samtidigt måste man göra saker som ligger över ens egen nivå för att klättra. Det är inte alltid så lätt att ligga där emellan. Men nästa termin ska jag jobba på det.

//Jenny

Högtider och traditioner

Måndag 091207

Snart är det Lucia. I mina barns skola får inte barnen vara vad de vill i luciatåget. Är inte det förlegat och ute?

Jag har tänkt en del på traditioner, seder och bruk på sista tiden. Och idag extra mycket för att mina elever på sas (nivån efter sfi) skulle redovisa om olika svenska högtider och traditioner. Det var väldigt roligt. Alla hade gjort ett jättebra jobb och varit på bibblan och intervjuat svenskar och så. En hade tagit med sig fotografier från sitt bröllop i Sverige.

Eleverna i den här gruppen kommer från Thailand, Algeriet, Polen, Peru, Iran, Turkiet, Kap Verde och Bulgarien.

Jag fick veta att många länder firar Barnens Dag. Det gör väl inte vi direkt? De tyckte också att vi var dåliga på att fira Internationella Kvinnodagen. I något land var det helgdag med mycket fest. Många tyckte att det var för kort att bröllopet bara varar en dag i Sverige. Minst två! En tjej från Polen frågade förundrat hur vi inte kunde döpa våra barn "tänk om något händer barnet och det inte är döpt....".

Men det bästa var när en tjej från Thailand sa att det är år 2552 nu i Thailand. Alla blev alldeles fascinerade. En kille från Polen mumlade "då förstår de ingenting av filmen 2012".

Redovisningarna gled från svenska traditioner till deras vanor. Underbart och jättespännande.

Det slutade med att jag råkade lova att ta med mig kräftor till vår avslutning! Kräftor i december!

/Jenny

Svenskans S

Tisdag 091201

Äntligen december. November har varit värre än nånsin. Jag har, för mina elever alltså, försökt förklara vikten av att göra saker mysigt i Sverige i november. Att man ska ha vackert ljus hemma, en ny dvd-box, ett skönt täcke och dricka mycket te eller varm choklad. Det här ordet mysigt används nog mest här i Norden. I många fall fick eleverna titta på ordet skönt i stället eftersom mysigt inte fanns i ordboken.

En sak som inte är så mysigt är gångvägen till mina barns skola. Den är allt annat! Hur tänker man? Nu håller de på att gräva upp stora hål i asfalten igen. Då drar man om trafiken eftersom bilarna måste fram och få plats till varje pris. Men cyklar och gående tvingas riskera livet. Det är hemskt när man ser en ensam pappa eller mamma med en gågrupp (barn som går tillsammans till skolan) vingla fram mitt i gatan bland grävskopor, lastbilar och framför allt personbilar på väg till jobbet som kör för fort. Var det så vi ville ha det?

Hur som helst. Sfi rullar på. Snart är terminen slut....igen! Det går så vansinnigt fort. En mycket intelligent man från Kazakhstan, som pluggar med mig, påpekade att han tyckte att tiden i Sverige går fortare än vad han är van vid! Hm. Pressar vi in för mycket så att tiden försvinner och inte känns?

I fredags försökte vi reda ut en sak i klassen. Eleverna är på D-nivå och många är redo för nationella provet i december.

Svenskans alla s.

Mina elever blir mer och mer förvirrade ju mer de lär sig över alla dessa olika s. Jag har inte reflekterat över det så mycket förut.

Först pratade vi om genitiv-s, typ Zahras eller Jennys. De ville kalla det för äga-s och det är ju en bra etikett. Då frågade någon om det är samma s som foge-s i t.ex. Arbetsförmedlingen. Nä och så gick vi igenom det. Eleverna ville kalla det bindebokstav. Bra namn!

Jaha. Sen kom verben. Det finns vissa verb som slutar på s bara. Typ: finns, hoppas och trivs. Det är bara att acceptera. Sen pratade vi om passiv form av typen "dörrarna stängs". Det är presens men det finns inget subjekt. Det kunde de flesta förstå. Men sen kom träffa och träffas, slå och slåss eller se och ses. Då körde det ihop sig. Nu betydde s:et att det inte fanns objekt ("Jag träffar dig": s + v + o men "Vi träffas": s +v) och alldeles nyss betydde s:et att det inte fanns subjekt och innan dess betydde s:et ingenting, det bara är så.

Jag vet ett till ropade en thailändsk tjej. "I fredags", vad är det för s?

Ja du, det signalerar dåtid. "I somras", "i onsdags" etc.

Sen kom det fram en äldre kvinna från Irak och undrade om träffa är presens och träffas är dåtid. Och då förstod jag att det här var en mycket svårare grej än vad jag hade fattat. Som vanligt!

/Jenny

Riksdagsbesök

Lördag kväll 091121

I fredags var jag och min D-grupp på studiebesök i Sveriges Riksdag. Det gick under omständigheterna himla bra. Omständigheterna bestod i att munken och några thailändskor tappade bort sig redan i Haninge, en fick blodsockerfall och fick sitta på en stol, en pallade inte att gå igenom säkerhetskontrollen, en tog med sig sin kusin som tog med sig sin son, en tog med sig sina mamma och höll på att inte komma fram.

Vi blev med andra ord försenade och guiden var märkbart irriterad. Men det gick över så fort vi kom iväg eftersom mina elever är så satans nyfikna, glada och festliga. Guiden var hela tiden arg över att vi inte gick fort nog, men hon verkade också tycka att det var spännande med elevernas reaktioner. En man utbrast "Är det Stalin?" när vi gick förbi en byst av Hjalmar Branting. Hi hi.

Men nu ska jag komma till det som var mest intressant. Jag funderar ofta och mycket på vad som är svårt för andraspråksinlärare. Ibland är det lätt att se och ibland inte.

Men när vi gick runt med guiden så blev det så tydligt. Jag förstod precis vad det är jag tar bort och förenklar för att mina elever ska förstå. Svenskan har så många verb som kräver vissa prepositioner, fasta fraser eller vad man ska kalla det. Hon sa typ "men de två sakerna har inte med varandra att göra". Det verkar så självklart vad det betyder. Men det är bara massa små intetsägande ord som får sin innebörd av att man fattar relationen mellan dem. Och det hinner inte mina elever. "Ha med något att göra". "Det har inte med det att göra". Snacka om hög abstraktionsnivå i språket.

Det roligaste var när guiden pratade om Arboga och jag hörde hur en elev viskade till en annan "undrar varför hon pratar om armbågen".

Förförståelse!

Har man aldrig hört talas om Arboga så söker man efter det närmaste man kan relatera till och då blev det armbåge och under tiden som man funderar på det så missar man nästa mening och nån stans där har man kanske tappat bort sig. Och då är det bara att ge sig in i nästa mening.

Men det kräver energi!

Jag fattar att de var färdiga efteråt. Men också jätteglada. En kvinna sa "nu måste jag hem och ringa min familj och berätta att vem som helst kan komma och lyssna på politikerna i Sveriges riksdag".

/Jenny

Jobblinjen

Måndag 091116

Härom veckan träffade jag ett sånt himla bra exempel på hur fel det kan slå med denna extrema iver att alla till varje pris ska jobba. Den så kallade jobblinjen.

En tjej började hos mig på grundläggande svenska (sas, nivån efter sfi) den här terminen. Hon kom varje dag och ville väl utbilda sig i Sverige. Sen plötsligt kom hon inte mer. Så träffade jag henne på bussen förra veckan och frågade vart hon hade tagit vägen.

Hon berättade då att enligt Socialtjänsten så fick hon inte fortsätta få bidrag eftersom hon kunde söka pengar från CSN. Då gjorde hon det men fick nobben för att hon var under tjugo. Då blev hon ombedd att skriva in sig på Arbetsförmedlingen. Och hon kunde inte plugga om hon var officiellt arbetslös. Där var hon nu utan pengar, utan studieplats och utan jobb och en hyra att betala.

Deppigt och värdelöst!

Allt för att pressa folk att ta sig in på arbetsmarknaden. Hade det inte varit bättre om hon hade fått plugga klart på sas, fortsätta på komvux och sen kanske skaffat sig en utbildning?

Jag tror verkligen att allt blir bättre om man lyssnar på vad folk vill. Det är väl ingen vits att utveckla ett samhälle ekonomiskt om folk inte mår bra?

/Jenny

Vokaler och hederskultur

Lördag 091107

Den här veckan har varit fylld av spännande och givande samtal. Som alltid på sfi.

Jag pratade länge med en kille från Turkiet. Han berättade och förklarade detaljerna kring bortgifte och föräldrars inblandning i kärleken. Han var lika förbannad och äcklad av det systemet som jag är.

Jag förstod en sak efteråt. Jag fattade hur viktigt det är med diskussionen, samtalet och mötet! För när vi pratade om det så blev det mänskligt. Det är inte acceptabelt eller okej. Men det är mänskligt. Bakom åsikterna och valet av handling finns levande människor. Människor som tänker och känner och älskar. När man ser en annan kultur på håll så kan vissa saker te sig omänskliga och bara absurda. Och jag tror att det är farligt och dumt att tro att saker som människor gör är omänskliga.

Om man inte ser människor bakom agerande så kan man aldrig komma framåt och inte heller mötas.

Vi hade en diskussion i klassen om huruvida föräldrar har rätt att ha åsikter om barnens val av partner. De allra flesta i klassen tyckte att föräldrar och släkt har ett ansvar över att deras barn väljer en bra framtida partner. De tyckte så i olika grad, men alla var överens att mer eller mindre måste föräldrarna lägga sig i. En kille från Ungern sa att han inte vore en bra far om han lät sin dotter gifta sig med en narkoman. Och en kvinna från thailand sa att hon inte skulle kunna tänka sig att tillåta hennes dotter att leva med en man utan pengar. Efter att alla sagt sitt frågade de hur jag tänkte.

Jag berättade att för mig och mina vänner så får inte föräldrarna ens antyda något negativt om ens val av partner. Jag sa att om jag, när jag var 18, skulle kommit hem med en 60-årig kriminell tjockis så kanske min mamma skulle ha vågat säga "e det här verkligen rätt man för dig Jenny?". Vi skrattade och jag förklarade att om jag tyckte att han var rätt man så var det till sist mitt beslut. Klassen fnissade och funderade och vi förstod nog allihopa att här har vi en stor skillnad på synen på familj, individ och självbestämmande. Vi kunde nog alla se fördelar och nackdelar med de olika systemen. Men det fina var att vi ville förstå hur olika man kan tänka.

Sen snackade jag med en serb om vad som är svårast när man lär sig svenska. Han tyckte att vokalerna var hopplösa. Usch. Jag förstår det. Först 9 stycken istället för 5-6 som de flesta andra språk i världen verkar ha. Och sen 18 vokalljud. Man borde verkligen skilja på lång och kort vokal med hjälp av skriften. Väg borde skrivas vääg. Då skulle det finnas större chans att förstå uttalet. Han har i alla fall legat i som en tok och kunde uttala o med ett perfekt litet runt o-ljud och å som ett riktigt bra svenskt å.

Han frågade, med all rätt: "Men varför skriver ni boll med o när det låter exakt som erat å? Det kan man ju verkligen fråga sig.

/Jenny

Burqa, slöja och niqab

Tisdag 091020

Jag undrar om jag är den enda som inte upprörs över burqa och niqab.

Jag tycker inte att det verkar så kul att alltid gå runt insvept i ett mörkt skynke men så gör jag ju inte det heller.

Men jag kan bara inte uppröras. Det finns argument och motargument, men dem ska jag inte gå in på för dem ser man och hör man överallt i alla fall. (Och dessutom så tycker jag nästan alltid att argument som handlar om individers rätt till självbestämmande väger tyngst. Särskilt om den ena individens frihet inte inkräktar på den andras frihet, vilket den ju inte gör i det här fallet.)

Jag kan bara relatera till min sanna känsla kring den här debatten och den ser ut så här:

Jag jobbade på Kämpingeskolan i Tensta/Sthlm 1999/2000. Högstadiet. Tonåringar med bakgrund i hela världen. Många finska klasser. Pubertet. Himmel och helvete om vartannat. Då blomstrade slöjdebatten. I Frankrike hade man visst förbjudit slöja i skolan och det borde vi också. Integration! Lite krav måste man väl kunna ställa. Ta seden dit man kommer. Ja, ni vet.

Nu ska jag alltså snacka lite om slöjan först och inte burqa eller niqab, men jag tycker ändå att det speglar samma grej.

Då sitter en tjej där i mitt klassrum. Hon går i sjuan och hennes föräldrar kommer från Somalia. Hon har en vit slöja på sig och hon skriver i sin skrivbok. Hon är ganska blyg och tar inte mycket plats i klassen.

Så kommer två killar in i klassrummet. De har varsin enormt stor täckjacka på sig. De säger att de inte kan hänga in jackan i skåpet. Den får inte plats helt enkelt och dessutom är stöldrisken stor. De här två "sjundeklass-killarna" drar med sina jackor in flera problem i mitt klassrum. De river ner allt i sin väg, inte bara saker som hänger på väggarna utan också klasskompisarnas pennor, sudd och annat arbetsmaterial. De luktar antagligen svett därinne under allt dun. Och sen vägrar de ta av sig jackan så vi måste tjafsa om det i fem minuter.

Det är då. Då blir det helt självklart. Hur konstig slöjdebatten är.

Där sitter en tjej och pluggar med slöja. Och där är två killar som förstör hela min lektion. Vad är problemet? Vad är föremål för diskussion? Vad kräver förändring? Hennes slöja? Ja tydligen. Och ju mer jag tänker på det desto mer ser jag en extrem obalans.

Nu var det en väldigt lugn och ambitiös tjej som hade slöja i den här klassen, vilket gjorde det hela ännu tydligare. Men om det hade varit en strulig och bråkig tjej......ja, då är det ju det som är problemet. Det är ju inte slöjan.

Jag befann mig i en miljö där det fanns väldigt många problem att ta tag i och att brottas med. Det förekom skolk. Elever kom till mig med alla möjliga vidriga historier om misshandel och våld i hemmet. Den fruktansvärda Rissnevåldtäkten inträffade under den period jag jobbade i den här skolan. De finska eleverna ville inte umgås med de andra eleverna och vice versa.

Och jag kan verkligen lova, att det faktum, att det fanns tjejer som bar slöja, var inte det som utgjorde ett problem i min vardag.

På samma sätt resonerar jag kring burqa eller niqab. Jag tittar mig runt i klassen och tänker på mina elevers verklighet. Jag har ingen som bär heltäckande klädedräkt men om jag hade det......

Då är jag säker på att det skulle kännas ganska fjuttigt i relation till det här:

En äldre kvinna från Thailand går upp klockan 04:00 varje morgon, hon börjar klockan 06:00 och städar en bank i Kista. Hon jobbar till 10:00 och åker direkt till skolan som dessutom ligger i Haninge. Hon pluggar 12:45 - 16:30. Efter skolan åker hon tillbaka till samma bank och städar mellan 18:00 och 20:00. Varje dag! Det är ett problem!

En annan thailändsk tjej städar ett gymnasium i Stockholm. Hon städar mer än vad hon får betalt för. När jag säger att "nu jävlar ringer jag till din chef" så säger hon "är du inte klok, jag behöver det här jobbet!" Det är ett problem.

En elev har ingen bostad.

En har haft praktikplats i över två år.

En får inget jobb.

En blir misshandlad hemma.

En lyckas inte få hit sin dotter från Bulgarien.

En får inte gå på kurs D för då betalar inte socialen.

Och så där kan man hålla på. Och då blir det så konstigt. Där går en kvinna som vill plugga och utbilda sig i Sverige. Hon har satt på sig en burqa eller en niqab. Varför har hon gjort det? Det spelar ingen roll. Hon utgör inget hot. Hon har en bostad. Hon slår inte någon. Hon kostar inte samhället mer pengar än nån annan. Men plötsligt är hon problemet.

"Det är synd om de här kvinnorna."

"De är förtryckta."

Nä! Det är inte det vi diskuterar. För i så fall finns det väldigt många som det är lika eller mer synd om. Vi diskuterar att svenskar störs över hur det ser ut när någon inte anpassar sig. Men då ska jag säga att det finns förbannat många som stör mig med deras tråkiga och fula look!

Det är klart att jag hellre vill att alla ska få ha på sig precis vad de vill. Men det vågar ju tyvärr ingen. Inte du och inte jag.

Kolla den här dokumentären från Italien och sen kan vi börja snacka om ett verkligt problem!

http://www.ilcorpodelledonne.net/?page_id=91

Professionell bedömning

Lördag 091017

Igår gjorde jag två saker som gjorde rejält slut på mina mentala batterier. Först var jag reflektör på en konferens om bedömning och måluppfyllelse inom sfi.

www.lararfortbildning.se

Jag lämnades med tankar kring hur "spretigt" sfi är. Kommunerna har olika system. Man tolkar kursplaner och studievägar olika. Statistiken är otillförlitlig. Man gör prov olika ofta. En del vill lägga allt mer på distans. I en del kommuner har man lagt ut verksamheten på inte mindre än tolv olika entreprenörer! Vad hände med löftet om en likvärdig utbildning?

Det var en givande dag hur som helst och jag hoppas att jag kan återberätta en del av Lena Göthes föredrag för mina kollegor. Hon pratade om professionell bedömning och hon sa en grej som verkligen stannade kvar. Hon visade på forskning om hur betyg påverkar progressionen. Det hade visat sig att betyg inte leder till bättre prestationer. Däremot så hade kommentarer med positiva reaktioner och förslag på förbättringar lett till högre resultat.

Som gammal elevorganisatör så blir jag ju inte direkt förvånad. Men ibland behöver man forskning och bevis i sin argumentation. Vad jag däremot inte fattar är vad man stödjer sig på när man ropar på fler och tidigare betyg!?

Sen efter konferensen var det bara att kasta sig hem och svida om till baddräkt! Svarta tights, baddräkt, Martenskängor och puffärmar under vinterjackan och ner till Aspudden. Det var dags för Harry florett att spela på en stödfest för Aspuddsbadet! Slå inte sönder mer i Stockholm! Kom igen! Nåt litet hus kan väl få va kvar?

http://www.facebook.com/group.php?gid=6450657197

/Jenny

Det är konstigt att.....

Torsdag 091015

Vi håller fortfarande på och tragglar konstruktioner med att. Och jag fattar verkligen att det måste vara både rörigt och svårt.

Men man måste det. Om någon säger "Jag tycker att konstigt" så fattar ingen. Vad är konstigt? "Konstigt svensk tradition". Vem tycker det? Vad är konstigt? Svenskan kräver verkligen alla sina delar.

Först höll vi på med att förstå skillnaden mellan "Jag tycker att..." som måste följas av bisats och "Jag tycker om att...." som kan följas av både bisats, ett verb i infinitiv eller ett substantiv.

Och nu höll vi alltså på med "Det är konstigt att..." , vilket kan följas av en bisats och då måste det finnas både verb och subjekt och verbet måste stå i presens. Typ "Det är konstigt att du inte vill följa med."

Eller så kan det följas av ett verb i infinitiv. Typ "Det är konstigt att ha blått hår".

De skrev egna meningar som de fick lämna in till mig på små gula lappar. Sen avgjorde vi om det var korrekt grammatik och sen fick alla rösta om de höll med eller inte. Övningen gick bra, men framför allt så var det så himla spännande att läsa vad de tyckte var konstigt.

Här är ett axplock:

Det är konstigt att tiden går så fort på vintern. Det är bara för att det är mörkt i Sverige, ropar någon.

Det är konstigt att jag får praktikjobb hela tiden. Men det är mycket konstigt att jag inte får praktikjobb, svarar en annan.

Det är jättekonstigt att det alltid kommer nya lärare. Här blir det mycket diskussion mellan de som tycker att det är bra med olika lärare och de som tycker att det är rörigt.

Det är konstigt att alla svenska äter potatis varje dag. Den är väl underbar!

Det är konstigt att man inte får slå barn i Sverige. Mycket prat uppstår. Vi pratar lite om vad lagen säger och hur vi tänker i Sverige kring det här. En tjej säger "Man kan inte slå barn när de har gjort fel, men mammor och pappor lyfter barn i affären som om de är hundar".

Det är konstigt att jag finns. Alla funderar ett tag på vad det betyder och sen går det ett sus genom rummet.

/Jenny

Måluppfyllelse

Tisdag 091013

Jag läste Skolverkets senaste rapport om måluppfyllelse på sfi. Jag försökte tolka tabellerna. Jag tyckte att man kunde dra två slutsatser. Ett. Man delar in sfi i kommunal, folkhögskola, studieförbund och annan. Annan betyder en privat anlitad sfi-anordnare. Och om jag läser statistiken rätt så har de sämre resultat än de övriga. Detta måste väl upp på dagordningen inför kommande utförsäljningar!

Vad har du för erfarenhet? Jag vill verkligen veta!

Två. Elever fullföljer sällan sin utbildning. Varför? För att de får jobb. Vi måste fundera på vad vi har för ambition och intention med eleverna. Ska de få en grundläggande utbildning i svenska eller ska de så fort som det bara är möjligt ut i arbetslivet?

För som det är nu så finns det väldigt mycket klagomål, men väldigt lite konstruktiv kritik. Det gnälls över att de inte jobbar. Och sen när de jobbar så gnälls det över att de inte blir klara på sfi.

/Jenny

Att gifta om sig för tredje gången

Tisdag 6 oktober

Jag har namnsdag idag. Jennydagen.
Den engelska namnsdagen är Sonny som betyder den lille sonen. Det passar bra för min yngsta son fyller fyra idag. sicken slump.

Annars verkar det vara en dag som mest är som alla andra.

Jag har precis pratat med en ung kille från Senegal. Han har bott inneboende utan kontrakt och utan några som helst papper och så plötsligt blev han utslängd härom dagen. Vilka förhållanden våra elever har samtidigt som de ska lära sig svenska, hitta jobb och ta hand om sig själva och kanske sin familj.

Jag tipsade om Stockholms stads bostadsförmedling. Han hade, precis som alla andra, inte hört talas om att det fanns. Vem är ansvarig för att ge alla samma chans till bostad?

I fredags gjorde vi en hörförståelse. Det var en massa korta dialoger och eleverna skulle kombinera dialogerna med olika samtalsämnen, typ operation, bröllop, flytt, födelsedag etc.

En av dialogerna började med att den ena sa att "Kalle ska gifta om sig på lördag". Varpå den andra svarade någonting i stil med "Jaha, det blir tredje gången".

Inte speciellt spännande eller skojigt tyckte jag.

Men gissa om de skrattade! Det tog ett tag innan jag fattade. Alla tyckte att det var helfestligt att man kan gifta sig tre gånger! Snacka om att ha olika syn på äktenskap och giftermål. De började ropa till varandra "Det handlar om dig", "Du är Kalle", "Det är din man Leyla". Och jag förstod att ingen skulle vilja vara relaterad till en som gifter sig tre gånger.

Jag tänker att det är coolt och kaxigt att ha varit gift många gånger. Intressant.

Nu är det råplugg inför Nationella Provet. Jag har sju elever som skriver på torsdag. Och precis nu, i skrivande stund, har jag en fembarnsmamma från Etiopien bredvid mig som skriver på ett författarporträtt om Moa Martinsson. Mmmmm. Det är så härligt när världen blir liten och stor på samma gång.

/Jenny

Funktionellt språk

Söndag (!) 090927

Snart är det oktober. Terminen går så otroligt fort.

Det är redan dags för terminens första nationella prov.

Jag har läst om bedömning och värdering hela helgen. Ju mer jag tänker på det desto mer osäker blir jag.

Vad vill vi uppnå med sfi? Ett funktionellt språk eller ett korrekt språk?

Ska Nationella Provet ses som ett test som uppkörningen för att få körkort (ett funktionellt språk) eller ska det ses som ett intagningstest till sas (svenska på grundläggande nivå) där man lägger mycket mer krut på gramamtik och korrekthet.

Jag tror vi måste bestämma oss om det ska finnas en röd tråd i undervisningen. Och om sfi ska vara likvärdigt så måste det finnas en samsyn kring detta. I Lpf94 står det uttryckligen att sfi ska vara likvärdigt i hela landet. Det är det inte ens på varje enhet.

Lärare inom samma skola har väldigt olika syn på vad som är godkänd uppnådd nivå.

Det tänker jag på en dag som denna.....

Jenny

Svenskans snårstigar

Tisdag 090922

Igår var det internationella fredsdagen, men det märkte man inte mycket av. Däremot har jag märkt av Eid al Fitr som firas i dagarna tre. Det är festen som följer på fastan och då är man i moskén, äter gott och ger presenter. Muslimerna verkar fira det på lite olika sätt och jag undrar om det är nationalitet eller religionsinriktning som är relevant för hur man festar. Mina elever från Somalia känns hur som helst ovanligt uppsluppna.

Igår hamnade jag i ett riktigt snårigt och rörigt grammatikträsk. Vi försökte reda ut det här med hur tusan man ska använda att och när det följs av en bisats eller infinitiv.

Jag körde först den här förklaringen:

Jag tycker om banan. Subjekt verb och vad tycker jag om? =objekt. Är alla med på det? Ja!
Jag tycker om att dansa. Subjekt verb och vad tycker jag om? Att dansa=objekt. Förstår vi det? Ja!
Jag tycker om att han ringer varje dag. Subjekt verb och vad tycker jag om? Att han ringer varje dag =objekt. Objektet är alltså en bisats. Och bisatsen måste ha ett eget subjekt och verb. Kan vi förstå det? Nja, jo det kunde de flesta.

Sen håller vi parallellt på med presens med ett verb och presens med två verb, dvs. hjälpverb och infinitiv. Detta blandas ihop och blir Jag vill äter och jag äta nu. Så vi snackade om det och om ordföljden.

Sen när de skulle skriva så hade allt detta blivit ett enda mishmash. Plötsligt skrev de meningar som de aldrig skulle ha gjort fel på innan vi försökte reda ut allt det här. En jättebra kille från Ungern, som verkligen brukar ha koll på grammatiken, skrev typ Hon vill att gå till mig.

-Jamen du sa ju att det ska komma infinitiv efter att.
-Inte här!

Hon vill gå till mig är vanlig presens med hjälpverb och infinitv.
Hon vill att jag ska gå är en huvudsats och en bisats.
Hon gillar att gå är en supervanlig subjekt verb objekt- konstruktion.

Hur kan det inte vara helt solklart? Lätt som en plätt...... Eller!?

I'mouttahere dude....

Jenny

Snedvriden rapportering

Torsdag 10 september

Idag ska jag till Lärarhögskolan och snart är jag klar med lärarutbildningen! Den sista kursen heter organisera, värdera och bedöma lärande eller nåt i den stilen. Och ironiskt nog så är det den mest oorganiserade kursen hittills. He he.

Hur som helst så tänkte jag på en sak igår, rapporteringen om den svenska skolan. Jag läste någonstans att 1 tredjedel av Sveriges befolkning befinner sig på ett eller annat sätt inom utbildningsväsendet. Det är förskola, grundskola, gymnasium, komvux och sfi, folkhögskola, universitet, studieförbund, alla dess elever och lärare och all administration. När man tänker på det så är det ganska otroligt. En tredjedel av alla människor utvecklas intellektuellt och praktiskt hela tiden! Härligt.

Och för det allra mesta så funkar detta! En så stor verksamhet som rullar på dag ut och dag in. Det vore mycket märkligt om det inte uppstod några problem ibland. eller hur!?

Ljuger media när de bara berättar om uppkäftiga tonåringar, obehöriga lärare, slöa sfi-elever och skolbränder? Nä, det kan man ju inte påstå. På ett sätt. Men på ett annat sätt så blir det ju en lögn om den upprepas oproportionerligt mycket. Det står inte i proportion till verkligheten.

Igår följde jag med min son som har börjat årskurs 1. Han hade idrott i en annan byggnad. Jag skulle skära upp hans apelsin till fruktstunden och drog runt i korridorerna och letade efter en kniv. När man lämnar och hämtar sina barn så är det full fart i skolan, men nu såg jag vad som händer när alla föräldrar och syskon gått. När skoldagen har startat. I det ena rummet hade de halvklass, fröken satt på en stol och lyssnade på ettorna som ivrigt räckte upp händerna. I det andra rummet var det tända ljus på katedern, lugn musik och en lärare som läste högt medan tvåorna låg med huvudena på bänkarna och lyssnade. Inne i sexårs satt de i en ring på golvet på en matta och sjöng och skrattade.

Sen kom jag till mitt eget jobb och gick raka vägen till studietorget där elever får plugga på helt frivillig basis. Fullt med sfi-elever som ville träna extra inför nationella provet. Efter lunch kom jag till min lektion och möttes av en öppen dörr och en hel klass som bara satt och väntade på att få sätta igång med partikelverb.

Vem skildrar denna bild?
Var är det massmediala intresset? Ingenstans är det dystra svaret. Och det kan man väl på ett sätt hajja.
Men! Man ska vara väldigt försiktig när man vidtar åtgärder och vill förändra skolan, det är jag alldeles säker på. Många av de förslag som läggs fram verkar ha sin uppfattning baserad på att utbildningsverksamheten inte fungerar, istället för en önskan om att förbättra. Och det är vrickat.

/Jenny

Konjunktioner

Onsdag 2 september, Vietnams nationaldag

Igår jobbade vi med konjunktioner. Jag vet inte om jag ska kalla dem det eller bindeord. Det första funkar för dem med något latinbaserat språk i ryggen och grammatisk kunskap. Men för alla andra säger nog bindeord mer om vad det handlar om. Om man förstår ordet binda förstås.

Jag upplevde att alla hängde med på att man kan sätta ihop två huvudsatser med och, av typen "Hon läser och jag tittar på tv". Eller och men var inte heller några problem med. Sen snackade vi om för och så, och jag frågade klassen om man skilde på dessa två ord på deras språk. Det gjorde man. Och efter diskussioner och förklaringar på turkiska, thailändska, persiska, arabiska och polska så kunde vi fortsätta.

Då kom vi till skillnaden mellan men och utan, "Hon åker till stan men köper ingenting" men "Hon åker inte till Haninge utan till Tyresö". Varför men i första meningen och utan i andra?

Är det så enkelt att man bara kan förklara det med att det finns ett inte i första satsen?
Håller det?

På engelska har vi bara ett ord, but. Men hur är det på andra språk?

/Jenny

Kompetensutveckling för både lärare och elev

Tisdag 1 september

Så har det blivit höst.

Igår hade vi fantastiskt bra kompetensutveckling. Det var Catarina Persson (som tidigare hette Littman och har skrivit "Så ska det låta") som kom och lärde oss en hel del om uttal. Det var precis som det bör vara; lärorikt, inspirerande och roligt på samma gång.

Nu är jag taggad på uttal.

Dessutom är jag glad för att jag kan hjälpa elever på Studietorget med datorer och allt som en dator kan göra för en elev. Alla elever på skolan har fått en mailadress nu, vilket är hur bra som helst. Jag skickar korta mail till dem med enkla frågor och de svarar och får på så sätt direkt respons skriftligen om vad som är bra och mindre bra i deras skrivna svenska.

Sen ser jag till att de börjar skriva till varandra och så drar jag mig tillbaka.

Jag är inte helt säker på vad jag kommer att skriva nu. Men ibland så tror jag att sfi borde börja med att lära alla sina elever hantera word och mail. Efter en bra och adekvat introduktion så klart. Vad tror du?

/Jenny

I och på

Torsdag 27 augusti

Det kom precis en nybörjare på sfi och ville ha ett program där han kunde skriva ett ord, klicka på det och få höra korrekt uttal. "Jag vet inte om det finns", sa jag. "Det borde du veta", sa han, "du är lärare". Sant.

Så jag började leta på nätet och hittade faktiskt precis det han letade efter. En sida som heter:
www.tyda.se

Har du kollat in den?

Igår fortsatte vi med i och på. Vi skrattade mycket. När jag förklarade vad "att ha mössan i huvudet" betyder så skrattade vi. Eller "att gå på skolan" betyder att vara uppe på taket, så fnissade alla hejdlöst. Det är så befriande på sfi, att man skrattar så mycket. Det är så ljuvligt att mötas i skratt.

Men alltså det här med i och på är verkligen omöjligt. De har upptäckt att jag själv måste tänka efter när de frågar. Jag tror att det är bra så att de ser att det inte på något sätt är självklart.
Varför är det så konstigt? Kolla det här:

I skolan men på dagis
På bussen men i bilen
I affären men på banken
Ligga i sängen eller på sängen (båda går bra men betyder olika saker)

Ja, så där kan man hålla på.

Alla som jobbar som lärare upplever nog att man har ett övertag i relationen lärare och elev, som ibland kan kännas orättvist. På sfi blir det så tydligt eftersom språket direkt bestämmer vem som har kontroll över samtalet. Igår kom en ny kille till klassen. En glad prick från Ungern. När han presenterade sig så skulle han förklara Ungern. Han skrev på tavlan och sa att Ungern heter det på svenska, men det fattar ingen. Hungary kanske ni vet och då nickade några. Sen skrev han Magyar på tavlan och då fattade alla, utom jag! Det är viktigt att fatta att man tillhör en minoritet av världens befolkning och att svenska inte är så stort.

Man blir lätt blind och tror att svenska är allt, när man jobbar med det hela tiden.

/Jenny

Språket är en dans

Onsdag 26 augusti

Det är kallt. Man hade ju hoppats på en skön sensommaraugusti med massvis av kvällsbad. Men tji fick man.

Och ramadan har börjat. Än så länge har jag inte märkt av den muslimska fastemånaden direkt.
Ibland kan jag bli trött på att den stör lektioner och planering. Men sen veknar jag. När jag läser om tanken med ramadan och hur det handlar om att koncentrera sig på det som är viktigt i livet och släppa det världsliga så ger jag mig. Tänk om alla gjorde det. Vad skulle hända då?

Själv funderar jag på en annan sak när det gäller pedagogiken inom sfi. Jag tänker på huruvida man ska fokusera på helheten eller delarna.

När jag får elevtexter och jag inte fattar ett ord, så tänker jag att "nä, här måste börjas från grunden". Och jag tror många känner igen den ivern, att verkligen bryta ner språket till ett verb i varje sats och utgå från att "man ger sig inte förrän basgrammatiken sitter".

Grejjen är bara att man kan jobba med grunderna och basen hur länge som helst.

Och då ser jag mig på dansgolvet. Jag håller på att lära mig att dansa lindy hop. Och när jag får dansa till en snabb låt som jag gillar med en partner som är på gott humör, då går det bra. Jag vill dansa! Jag kan dansa! Ge mig nya figurer och turer! Nu är jag på gång!

Men vad händer. Jo, där kommer en petig lärare och påpekar att handen ska vara där och blicken där och hälen ska inte nudda golvet och ditt och datt och plötsligt kan jag inte dansa.

Och det är då jag blir så himla rädd. Rädd att det är precis så vi gör med våra elever. Just när de är på gång så stoppar vi dem. Vi går in och petar i språket och kräver att det måste finnas subjekt, och verbet ska byta plats i tid och otid, och "på Haninge" det kan man absolut inte säga, och det är faktiskt skillnad på verbet jobba med a och substantivet ett jobb och det måste man helt enkelt lära sig!

Låt språket flöda! Främja kommunikationen! Ropar jag till mig själv och är på väg att storma ut i klassrumsvardagen när jag kommer på en sak. Jag kommer på att det finns ju så många historier om nya svenskar som har känt sig väldigt utsatta för att ingen har talat om för dem vad de har gjort för fel. Och det är ju lärarens ansvar. Skolan. Det finns en skola med utbildad personal för att det inte ska bli fel. Alla ska få chansen att få ett korrekt språk.

Och då backar jag.

Man kanske kan dansa på olika sätt på dagen och på natten. Jag hoppas bara att eleverna hittar forum där språket får ta fart utan att stoppas.

Imorgon är det film på kulturhusets tak:

http://www.kulturhuset.se/default.asp?id=3191&domain=http%3A%2F%2Fwww%2Ekulturhuset%2Estockholm%2Ese%2F&url=default%2Easp%3Fid%3D28335

Jag ska spela lite skivor och du är självklart välkommen!

/Jenny

Crawfishparty och knepiga prepositioner

Torsdag 20 augusti

Ikväll är det partaj på Södra Bar:

http://www.sodrateatern.se/sv/Program-och-biljetter/Evenemang/30---Fran-New-Orleans-till-Tijuana/

Jag ska spela skivor och lyssna på två av Stockholms bästa band, och hänga på terassen med en öl och en cig. Mmmmmm. Det är Louisiana tema med cajun-inspirerad mat i restaurangen. Dr John och Professor Longhair i högtalarna och två band med rötterna i amerikansk träskmark. Skoj!

Snart börjar min lektion med D+ gruppen. Igår läste vi en insändare om att förbjuda burkan. Det blev vilda och stundtals upprörda diskussioner. Jag tycker nästan alltid helt tvärtemot mina elever om nästan allt. Det är spännande och tröttsamt på samma gång.

Jag tycker att alla får ha på sig precis vad tusan de vill, alltid.

Sen fastnade vi i detta prepositionsträsk av i och på och för och om.
-Varför heter det i Tyresö om det är en ö?
-Nä, det är mer ett område.
-Varför kan man säga i sängen eller på sängen?
-Det beror på hur man ligger, under eller över täcket.
-Jag kom till Sverige i 2009.
-Nej! ingen preposition framför årtal.
-Jamen, jag kom till Sverige för två år sen. Det sa du ju att det heter.
-Absolut. Där måste det vara för eftersom det kommer tid efter......

Och så där håller det på. Usch vad svenska kan kännas rörigt ibland.

/Jenny

akademiker & analfabeter

Tisdag 18 augusti

Vad kännetecknar en myt? Att den oftast inte är sann. Att den roar en, och upprör en annan. Och att den är extremt seg.

Den jobbigaste sfi-myten är väl den att akademiker och analfabeter studerar tillsammans!? Jag har inte jobbat dölänge på sfi, men tillräckligt länge för att påstå att det inte ser ut så. I alla fall inte i Stockholm. Hur är det i mindre kommuner?

Så fort en skola har mer än en lärare så är jag ganska säker på att man inte placerar en högutbildad person med en som ska lära sig skriva sina första bokstäver i samma klass.

Tvärtom så vet alla som jobbar inom sfi att just indelningen av elever är den kanske viktigaste förutsättning för en väl fungerande undervisning.

Terminen har rullat igång. På den skola jag jobbar har vi delat in sfi-undervisningen i två delar; basgrupp och station. Basgruppen är "vanlig" sfi och stationen är mer koncentrerad på en sak. Det kan vara läsa, skriva, grammatik, uttal, drama som är nytt för i år, vårdsvenska eller kökssvenska. De flesta elever har kommit på plats och flitens lampa lyser.

Jag har en skrivstation för C2 och D+ nivå. Vi började igår. Det funkade bra. Vi gjorde diktamen på en aktuell artikel (något vi ska börja varje stationspass med) som handlade om Usain Bolts världsrekord. Ingen hade hört talas om denna händelse över huvud taget! Jo, en av munkarna. Men ingen annan.

Hur kan man missa det? Det är inte så svårt om man inte tittar på svensk TV, inte lyssnar på svensk radio, inte kollar på Internet och inte läser svenska tidningar. Min första reaktion är att jag blir arg på att de inte gör det. Kom igen! Ni måste hålla lite koll och vara lite uppdaterade!!

Men man behöver sällan gå längre än till sig själv.....

Jag bodde i Valencia i Spanien ett halvår. Jag tyckte deras TV-program verkade värdelösa och kollade aldrig på spansk TV. Jag fattade ingenting när jag lyssnade på spansk radio. Jag lärde mig aldrig tillräckligt bra spanska för att kunna läsa en tidning, och om jag kollade på nätet så var det på svenska sidor.

/Jenny

Fredag 14 augusti

Det var klubb igår. Klubb "Musiket" på Landet vid Telefonplan. Jag var inbjuden som DJ och hade packat väskan full med singlar. Det var härligt. Singlar slår allt.

Nä vet du vad som slår allt? MEINE KLEINE DEUTSCHE http://www.myspace.com/meinekleinedeutsche
Fantastisk konsert igår!

Igår började vi på allvar och jag tycker att vi hade en bra start. Vi gick igenom alla praktiska detaljer, presenterade oss och läste om svininfluensan. Jag fick veta vad vi måste börja med i den här gruppen: att reda ut skillnaden mellan "jag har varit i Sverige i 2 år" och "jag kom till Sverige för 2 år sen".

Det här är jättesvårt att hålla reda på. Särskilt om man har läst lite engelska tror jag, eftersom för på svenska inte har nånting att göra med for på engelska, eller i på svenska med in på engelska. Tvärtom så har de bytt plats på ett nästan retsamt vis.

Dags för sista lektionen på den här veckan!

/Jenny

HT-09

Torsdag 13 augusti

Efter en lång kväll med firande av två kompisar som fyller år på samma dag, samma år och föddes på samma sjukhus (!), är jag tillbaka i skolvardagen.

Kroppen och knoppen fattar inte om det är sommar och semester eller höst och plikt. Det ger sig väl snart.

Igår hade vi upprop. 30 glada elever dök upp. De flesta kände jag igen, men det var också en del nya ansikten. En kille från Uruguay. Det är nog första gången Uruguay är representerat i mitt klassrum. Det var väldigt många från Thailand i den här gruppen och mina två thailändska munkar är kvar och förgyller tillvaron. En tjej från Iran. Några från Irak. Två tjejer från Kina. Men sen också en del som jag inte vet varifrån de kommer.

Nyfiken.

Idag ska vi presentera oss mer ingående så då får man lite bättre koll på de olika bakgrunderna.

Terminen känns spännande. Vi ska börja med en dramagrupp med en riktig dramapedagog. Det kan bli hur bra som helst. Sen har det startats något sorts samarbete med äldreomsorgen så en del elever ska ut på praktik. Kan också funka.

Dags för den första riktiga lektionen!

Jenny

Jag eller mig?

Det är sommarlov. Underbart.
Men, ibland, så smått börjar jag längta till höstterminen. Jag längtar ju inte efter hösten så klart. Och inte efter själva terminen, men eleverna och lärarruset.

Jag har bestämt mig för att blogga om min klass i höst och skriva om vad vi gör dag för dag. Och att det får bli den röda tråden.

Min pappa har alltid rättat mig om jag har sagt "han är större än mig" och påpekat att det absolut måste vara "han är större än jag". Jag har vant mig så vid detta att jag tycker att det låter jätteilla när folk använder objektsform i stället för subjektsform.

Men så på senare år har jag börjat svänga. Jag tycker att det låter snyggare (ibland) med "jag är längre än dig" helt enkelt. Särskilt när barn pratar. Man hör att det faller sig helt naturligt. Men nu har jag också börjat fundera på argumenten för du och inte dig i föregående exempel. "Jag är längre än vad du är", brukar vara argumentet. Vad och är har fallit bort men det måste fortfarande vara subjektsställning på pronominet. Men låter det verkligen bra att säga "hon är längre än hon"? Är det inte snyggare med "Hon är längre än henne". Måste det vara två satser? Man kan ju säga "Kjolen är snyggare än tröjan". Subjekt Verb Objekt.

Är jag helt ute och hojjar?

/Jenny

Stockholm i mitt hjärta

Torsdag 090702

"Man har alltid tid om man har lust"
ur Andras blod av Simone De Beauvoir

Fantastisk bok. Jag rekommenderar också varmt "No tears for queers" av Johan Hilton som handlar om tre hatbrott. Mycket skarp feministisk analys i slutet......
http://johanhilton.blogg.se/ Det här är hans blogg, men den verkar smått övergiven.

Terminens sista dag. Skönt och sorgligt. Jag lämnar över mina sommarkurselever till nästa lärare. Vi ska avsluta med att sjunga "Stockholm i mitt hjärta" har jag tänkt. Jag sitter här och lyssnar på en gratisskiva från Hemmets Veckotidning med Lasse Berghagen. Oj vad de texterna är svåra. Ängsört, urberg, spegelblänk, bidevind osv.

Dessutom är det på ett sätt absurt att hon, den unga blyga tjejen från Bangladesh, och han den coola turkiska grabben, och munkarna, och de äldre irakiska kvinnorna och alla glada tjejer från Polen och Thailand och mannen från Pakistan som skrattar med hela kroppen och hela denna blandade skara ska stämma upp i en hyllning till Stockholm. Och samtidigt så är det väl precis det som sfi handlar om, märkliga möten och en gemensam kamp om att hitta en plats i Sverige.

Ett ps om det där med träffas (förra blogginlägget). Dagen efter kommer en elev och frågar varför det står "Rektorn träffas klockan ett" på hennes dörr. Åh nej, passiv form också!

/Jenny

Träffa & träffas

Onsdag 090624

Idag gjorde vi en sån där grej som ger väldigt mycket men som man sällan hinner med, eller ser till att hinna med. Vi var två lärare idag på en klass med ca 20 elever. Vi kunde därför dela den i två och jobba intimt med varsin liten grupp.

Sommarkurseleverna skrev ett gammalt NP i måndags. Det var ett brev som skulle innehålla en viss mängd svar och uppgifter. Idag satt vi runt ett bord och gick igenom allas brev. Vi tittade på handstil och om det är möjligt att läsa alla bokstäver. Vi diskuterade längden på brevet och vad som är för kort eller för långt eller lagom. Sen fick alla läsa sina brev och alla kommenterade varandras texter. Jättebra och konstruktivt blev det. Jag tror verkligen att det ger mer än att jag sitter hemma med röda pennan och rättar.

Vi fastnade på en klassiker. Skillnaden mellan att träffa och att träffas. Det är något som förstaspråksanvändare i svenska aldrig tänker på. Men det vållar ofta problem för andraspråksanvändarna. Och hur är det med de här verben då? Jo, att träffa (träffar, träffade, träffat) måste ha objekt, t.ex. "Jag träffar dig". Men att träffas (träffas, träffades, träffats) kan inte ha objekt, t.ex. "Vi träffas".

Väldigt många vill skriva typ "Vi träffas varandra", men det går ju inte. Dessutom vill nästan alla sätta in ett litet med, t.ex. "Vi träffas med dig". Jag misstänker att det heter "att träffa med någon" på många språk i världen. Det är nämligen ett så himla vanligt misstag från alla olika språkgrupper.

Jag har två fantastiska munkar från Thailand som kommer i oranga skynken (och hemstickad toppluva på vintern) och sandaler. Jag blir inspirerad av att träffa dem. De är så lugna. Hur som helst så hade den ena av dem skrivit, apropå träffa, "Jag vill träffa på dig". Nä, det är fel sa jag. Ta bort på!

Men så frågade han flera gånger kan man verkligen inte säga "träffa på"? Han betonade verbet träffa och inte det lilla på. Då låter det helt fel! Prova själv! Men så kom jag ju på att det är klart att han har stött på partikelverbet "träffa på" någonstans (med betoning på på) och det kan man ju absolut säga. Och då när jag förstod att det var det han menade så borde man ju bli glad över att eleverna hör och snappar upp nya grejjer runt omkring sig, men det är just sådana här exempel som är så förvirrande. Man säger en sak och sen kommer alltid ett litet men.

Ja ja. En liten vardaglig språklig reflektion.

/Jenny

Sommarkurs

Tisdag 090623

Det gick sådär för mina elever på NP. En del klarade det och är således klara med sfi. Man vet ganska väl innan vilka de är. I slutändan är det ju också läraren som avgör om en elev är klar med en kurs eller inte. Eftersom en del inte klarade sig, och som hade trott det, trodde jag att det skulle bli ett trist avslut på terminen.

Men nej då. Det blev jordens trevligaste lunch. De hade lagat ljuvlig mat. Någon sorts bollar med kött i, ris runtom och friterat längst ut. Vårrullarna var exceptionellt goda. Traditionell polsk sallad och kåldolmar. Fantastiska nudlar från Bangladesh.

Jag höll ett tal så min underbara coola tjej från Kina fick tårar i ögonen. Sen höll de tal och då torkade jag mascaran. Vi kramades och fotade och åt och sjöng lite.

Nu har sommarkurserna börjat!

Jag har en grupp med elever från Thailand, Indien, Bangladesh, Polen, Serbien, Irak, Afghanistan, Turkiet och Algeriet. Härligt!

/Jenny

NP, Sardinien och sömnbesvär hos sfi-elever

Tisdag 090616

Idag är det dags för Nationella Provet (NP). Mina elever sitter nere i sal 411 och skriver. En kom för sent och missade testet.

Jag har precis kommit tillbaka från en fantastisk vecka på Sardinien. Av alla lustiga grejjer jag gjort i livet så toppar nog den här veckan listan. En festival som inte skulle kallas festival utan Rock'n'roll Safari med hundra punk/garage/rock-band som spelade på olika platser på olika tider vilka var omöjligt att få reda på. I sista stund spreds informationen och alla tog sig dit. Festligt!

Det var trist att komma hem till 9 grader och regn. Tur att det alltid väntar en så många bra tidningar när man har varit borta.

Jag började med Ottar. Det är RFSUs medlemstidning. Den kan jag varmt rekommendera och i senaste numret handlar det bl.a. om underjordisk feministisk kamp i Afghanistan. www.ottar.se
Jag funderar på hur RFSU ställer sig i debatten om krav på deltagande i sex- och samlevnadsundervisning i grundskolan.

Lärarnas riksförbunds medlemstidning heter Skolvärlden. Den brukar vara bra på att bevaka frågor som rör vuxenutbildning och sfi. I senaste numret är det tunt på den fronten dock. Däremot har Filippa Mannerheim skrivit en strålande krönika. www.skolvarlden.se

Lärarförbundets medlemstidning heter Lärarnas tidning och i senaste numret finns en intressant artikel om forskning kring sfi-elevers sömnbesvär. Enligt undersökningen så uppgav 68 % att de led av någon form av sömnbesvär. Detta är något att fundera på, både för sfi-lärare och politiker. Jag tänker främst på förslaget om sfi-bonus och hur märkligt det är med tanke på den stress som uppenbarligen ofta finns i den här gruppen. www.lararnastidning.se

Nu ska jag springa och peppa mina NPskrivande vänner!

/Jenny

Sveriges nationaldag

Fredag 090605

Imorgon är det Sveriges nationaldag. Jag ska fira den i Svandammsparken på Medborgarfestivalen. http://www.gratisistockholm.nu/viewObject.aspx?objectId=31622

Jag ska inte bara träffa folk och picknicka utan också spela med Harry Florett. www.myspace.com/harryflorett
Skoj.

Annars tycker jag att det är svårt att veta hur man ska fira nationaldagen. Jag vet inte riktigt vad jag firar. Men idag läser jag i den Mångkulturella almanackan, som jag skrev om för några dagar sen, om 6 juni. De skriver att 1523 valdes Gustav Vasa till kung. Det känns inte så himla angeläget. 1809 fastslogs religions-, tryck- och yttrandefrihet. Det är värt att fira! Men det känns ändå inte i hjärtat, kanske.

Men sen står det att sedan början av 1990-talet så firas 6 juni runt om i landet för dem som under föregående år har blivit svenska medborgare. År 2007 var det 33 629 personer!

Det är ju faktiskt verkligen något att fira! Heja Sverige! Det skulle kunna lyfta hela svenska flaggans dag. Att vi har gäster som har bestämt sig för att stanna och leva i Sverige. Tänk om 6 juni kunde bli en dag som var präglat av folket. Kommunerna kanske bjöd alla sina nya invånare på champagne, och eftersom de flesta nog inte dricker alkohol så får det bli pommac.

Jag försöker tänka att Sveriges nationaldag skulle vara en symbol för det folk som utgör Sverige och inte själva landet i sig. Landet består av mark och jord och berg och sjöar och det råkar ligga just här just nu. Men det är ju alla vi individer som gör Sverige.

Snart är det dags för Nationella Provet (NP) igen. Jag har ungefär 15 elever som ska skriva. De är nervösa och oroliga.

Många av de kommer till Studietorget för att studera extra. På studietorget sitter en tjej från Kina som brukar ha med sig torkat kinesiskt godis, typ illgröna kiwiskivor. Där är några kvinnor från Thailand som alltid verkar vara på väldigt gott humör, de skrattar, pratar högt och sprider väldigt bra stämning. Det är en man från Palestina som samtidigt håller på med körkortsteori och vars fru väntar barn. Man ser att han har huvudet fullt, men är alltid ambitiös och noggrann med skolan. Här är nunnan som säger att hon kommer bli mycket arg på mig om hon inte klarar NP den här gången. På mig?

Det är nunnans kompis från Kongo, en supergullig, ensamstående, ung mamma. Det är en äldre kvinna från Irak som är kemist och matematiker, tror jag. Sen kommer två tjejer från Afrikas horn, en från Somalia och en från Eritrea. De är väldigt lugna och försiktiga under sina sjalar.

Deras gemensamma språk är svenska så klart och det är underbart att lyssna på hur de kommunicerar med varandra. Det är någonting som är väldigt fascinerande med viljan att förstå en annan människa. Dessutom är det otroligt roligt. Alla missförstånd och skrattet som följer är så befriande.

Nu håller jag tummarna för att de ska skriva bra på sina test.

Och ikväll går jag på Debaser och tittar på Black Lips http://www.youtube.com/watch?v=lrNSjItTfes)!

/Jenny

Lika möjligheter

Torsdag 090604

Det är juni. Men i morse ville man ha vantar. Och mössa.

Förra veckan träffade jag en gammal elev, en tjej från Afghanistan. Vi kom på kant med varandra redan första lektionen. Hon svarade i telefon på lektionstid och det kan verkligen förolämpa mig. Men sen gick det över och hon var min elev i nästan ett år. Nu var det säkert över ett år sen jag såg henne.

Hur som helst så stötte vi på varandra på gatan i Handen.

Hon var jätteglad och skulle plugga till sjuksköterska. Hon är ett lysande exempel på hur viktigt det är med möjligheten för alla att få plugga vidare och försöka uppfylla sina drömmar.

De elever som studerar på sfi på studieväg 2 (de läser kurs B och C) är menade att börja jobba efter kurs C. De har nämligen ofta kort utbildningsbakgrund från sitt hemland och alla kan inte eller vill inte eller orkar inte uppnå nivå D.

Men de flesta arbetsgivare begär att den sökande ska ha kurs D. Det är mest enklare jobb där man inte måste vara jättebra på svenska som man kan söka utan D-betyg från sfi. En del skolor erbjuder eleverna en möjlighet att fortsätta studera på kurs D om de är motiverade. Det är verkligen viktigt! Annars säger man ju indirekt att du ska inte ha ett jobb där du behöver prata. Du ska jobba med ett tråkigt lågavlönat jobb i resten av ditt liv.

Den här afghanska tjejen, hon med mobiltelefonen, gick på studieväg 2. Tänk om hon inte hade fått chansen att läsa kurs D. Då hade hon inte kunnat studera på SAS. Och utan SAS hade hon inte kunnat bli sjuksköterska.

Tänk på hennes attityd till livet och till Sverige. Tänk på hur hennes personliga utveckling påverkar hennes relation till hennes familj och barn. Om de som kommer till Sverige får möjlighet att uppfylla sina drömmar på samma premisser som alla andra då kan vi lyckas med mångfald och integration.

Jag tror att det finns en fara i att skicka alla nya svenskar till arbetsmarknadens förfogande och pusha för mycket. Ibland tar det längre tid men det lönar sig i det långa långa loppet som vi kallar livet.

Hon ville bli sjuksköterska i Sverige. Och hon behövs. Om man ger mycket får man mycket.

/Jenny

Semester och Mångkulturella almanackan

Tisdag 090602

Det närmar sig terminens slut. Och det känns. Det känns i atmosfären på skolan och i eleverna och lärarnas längtande blickar. Vi längtar till sand mellan tårna och skärgården. Grillfester. Påta i trädgården. Vi pratar om subjekt och verb men tänker på midsommar, vin, kolonilotter och båtar i solnedgången.

Det är trist att jobba när man väl börjat längta.

Men, det är ännu tristare att inte få längta. De av våra elever som inte har jobb, ingen som försörjer dem och inga sparade pengar, lever på bidrag från Socialtjänsten. Och någon, vem vet jag faktiskt inte, har bestämt att om man har socialbidrag då får man aldrig ligga på latsidan så då ska man gå på sfi hela sommaren. En del har två veckors semester och en del har ingen.

Vad är meningen med det? Är det ett barnsligt "titta vem som bestämmer"?

Ja, jag vet inte jag, men knäppt är det. Tänk på de familjer med barn. Då måste barnen gå på jourdagis hela sommaren. Och det blir antagligen en konflikt mellan föräldern/bidragstagaren och socialen. Och dessutom så blir skolan ett tvång istället för en möjlighet.

Framför allt är det knäppt för att det finns jättemånga som vill gå på sfi på sommaren. I min klass på ca 30 elever så är det 20 som anmält sig helt frivilligt. Många sfi-elever vill alltså studera av egen fri vilja under hela sommarlovet! Vad säger inte det? Jo, det säger, ta det lite lugnt. En del vill och kan studera och en del behöver en paus.

Och det finns vissa saker som går före jobb och studier. Nämligen att ta hand om sig själv och sin familj. Det är en väldigt bra investering, för hela samhället. Men idag är det som ett pågående mantra att det enda som betyder något är jobb jobb jobb jobb. Och för att få jobb så måste du plugga plugga plugga plugga.

På wikipedia läser jag: "Mantrat är ett ord som man konstant ska upprepa, tills mantrat följer en både i vaket och sovande tillstånd".

Det har man verkligen lyckats med.

Någonting som ligger långt från denna stress är den Mångkulturella almanackan. Den är ett samarbete mellan Mångkulturellt centrum och Svensk Handel. En fantastisk produkt. På första sidan står det:

festa
fasta
minnas
skratta
offra
gråta
pynta
be
ge
städa
äta
önska

Vi får inte glömma bort att dessa saker ska också hinnas med i våra liv. Om jobba och plugga tar 100 % av vår tid och vi glömmer alla de ovanstående sakerna.............ja, hur blir det då?

/Jenny

sfi-bonus och mäns stil

Torsdag 090528

Jag vet inte om jag är så upprörd över regeringens förslag om sfi-bonus. Jag är mest oerhört förbryllad. Och väldigt nyfiken på hur de har tänkt. Jag skulle hemskt gärna vilja ha svar på några frågor också. Men det är så mycket så jag orkar nog inte skriva ner allt just nu.

Istället ägnar jag mig åt en helt annan fundering i några rader.

Det är det här med mäns kläder. Hur ser de ut? Idag när jag gick av pendeln så gick tre medelålders herrar framför mig. Den ene hade beiga byxor i en ljus nyans med en beige jacka till i lite mörkare nyans och ljusbruna skor till detta. En mörkbrun portfölj och grått hår på toppen. Beige, ljusbrun och grå. Det är inte en festlig färgkombination direkt.

Den andre hade blå byxor, bruna lågskor, grå jacka, brun väska och så lite grått hår på toppen. Inte heller så glatt.

Också den tredje då med blå byxor, mörkbruna lågskor, nån sorts grå-beige midjejacka och svart portfölj.

Det är för trist. Varför kan inte män ha något som lyser upp! Något som bryter av! Något som sticker ut!

Jag tittar lite på tjejerna och hur de klär sig. Det är mycket svart och grått där med men alltid med detaljer. Det kan vara en röd väska eller ett vackert hårspänne. Skorna kan ha klack eller spänne. Någon liten sjal som fladdrar eller bara ett par snygga handskar som syns.

Det sorgliga är att detta börjar så tidigt. Jag ser det hos barnen på dagis och i skolan. Killarna har stora grova kläder i mörka trista färger. Och tjejerna har hysteriskt mycket rosa och glitter.

Min egen slutsats av allt detta är att:

Om något är snyggt så är det snyggt oavsett. Det betyder att en snygg jacka är snygg på en tjej och på en kille. Om en tröja inte passar en tjej så passar den med största sannolikhet inte en kille heller. Människan måste väl ändå vara så pass självständig att man kan avgöra om något är snyggt eller inte. Och då menar jag att vara könsneutral i sitt självständiga tänkande. Sen är det klart att olika personer passar i olika kläder och i olika färger och det är väl inget konstigt.

Men om jag är ful i ljusbruna lågskor och beiga fladdriga brallor som är uppdragna över naveln så är en man också det.

/Jenny

Eldsjälar

Onsdag 090527

För några minuter sen pratade jag med en himla rar och trevlig elev. En man från Kina. Han har bytt sitt kinesiska namn till ett mer västerländskt. Det är ju lite sorgligt eftersom kinesiska namn är det coolaste som finns. Men hur som helst så skulle hans släktingar, från någonstans på den kinesiska landsbygden, komma och hälsa på. Och vad skulle han göra med dem? Jo, åka på cykelsemester till Gotland! Vilken underbar tanke.

Han frågade massa saker om Gotland och hur man kommer dit. Jag gick igång som bara den så klart och det verkar som om de faktiskt kommer att åka dit.

Ibland undrar jag om jag bara ser en del av verkligheten. För det jag ser verkar inte stämma med vad andra ser. Många ser invandrarna, om vi nu klumpar ihop dem till en generell grupp för ett ögonblick, som passiva och att de håller sig på sin kant. Jag ser raka motsatsen. Nästan hela tiden. Jag ser massa människor som trots fruktansvärda berättelser i ryggsäcken orkar kämpa vidare. Jag träffar folk som satsar gärnet. Jag ser kvinnor som försörjer hela sin släkt på andra sidan jordklotet med en dålig städlön och ändå kommer till sfi dagligen. Jag ser män som försöker få hit sina barn, packar mackor hela nätterna och kommer till sfi fulla med energi. En del har ingen energi kvar men kommer ändå och säger att de vill verkligen komma igenom sfi och byter kanske till en kvällskurs.

Men framför allt så upplever jag att väldigt många verkligen diggar Sverige. Det gör mig så glad. När jag frågade var de skulle vilja bo om de inte bodde i Jordbro (många bor där) så svarade de unisont och självklart; Brandbergen!

Imorgon är det dags för BEAT. Klubben där jag och min pappa spelar country, soul och rock'n'roll! Välkomna! Södra bar 20-00.

/Jenny

Saxofonisten och Elsa Auerbach

Tisdag 090526

Det var en sak som förgyllde mina morgnar. Ett återkommande inslag i rutinernas landskap. När jag rullade in på hojjen vid Årstaberg så satt där en tandlös gammal gubbe och spelade saxofon. Jag lämnade några slantar varje morgon och efter bara några dagar så sken han upp och ropade "hej hej" till mig när jag kom springande på väg till pendeln.

Det är sånt som ger livet mening. Mötet.

Men så förra veckan försökte han säga något till mig. Han pratade, om möjligt, ännu sämre spanska än jag och på detta språk försökte vi förstå varandra. Han pratade om Flemingsberg, om att återvända till Rumänien och om en kvinna som skulle komma klockan fem. Jag gjorde allt i min makt för att förstå saxofonisten, men lönlöst. Då tog han upp en sliten lapp ur fickan där det stod "babysele". Hm. Jag kände att vi inte kom längre och vinkade hej då och sprang till tåget.

Sen var han borta. Jag har inte sett honom mer. Och aldrig kommer jag få veta vad han ville att jag skulle göra. Livet. Fullt med märkliga inslag.

Jag var på ett föredrag på universitet i förra veckan. Det var Elsa Auerbach (från Boston, Massachusetts) som pratade om globalisering och om andraspråksinlärning. Det var "Nationellt Centrum för svenska som andraspråk" som låg bakom http://www.sfi.su.se/index.html och det var mest sfi-lärare där.

Elsa hade en del intressanta grejjer att förmedla, men på det stora hela så tyckte jag att det fattades något. Hon pratade om elevernas spindelnät av olika identiteter och hur man som lärare kan hjälpa till att skapa nätverk kring dessa identiteter. Något som man skulle kunna kalla "glokalisering", ordet är en hybrid av global + local=glocal. Och betyder att globaliseringen som kommer "uppifrån" gör att lokala aktörer som kommer "underifrån" växer sig starkare. Vi ser det i miljörörelser, människorättsorganisationer m.m.

Jag tyckte att hon missade en viktig del av identitetsskapandet i det nya landet, nämligen identiteten som svensk, eller i hennes fall amerikansk. Jag upplever att mina elever inte vill prata så mycket om sin bakgrund eller om sitt språk, utan de lägger allt krut på att skapa en ny roll som svensk. Jag vill visa dem vad Sverige har att erbjuda. Jag vill peppa dem att lära sig svenska. Jag vill ge dem anledningar att leva här. Jag tror att de upplever en enorm gemenskap i det arbetet med sina klasskamrater. Och jag tycker att det är så fantastiskt när en yngre tjej från Kina sitter och jobbar med en äldre man från Irak och där kommer en 16-åring från Nepal som hänger med dem.

Men sen kan jag hålla med om att jag som lärare borde ha mycket bättre koll på de organisationer som finns för t.ex. ensamstående, thai-kvinnor i Sverige, religiösa grupper etc. Och sen är det upp till eleverna att välja hur de vill leva i det nya landet. Man kan så klart kombinera dessa två livsstilar. Det brukar bli det bästa!

/Jenny

"Tsatsiki, morsan och polisen"

Tisdag 090519

I lördags var det scooterpremiär. Min Puch Alabama startade och rullade hela vägen till stan och jag lyckades dessutom hitta cortegen denna gång. Gled in i ledet på Norr Mälarstrand och upplevde ett "coolhetsfeelingrus" som var grymt mäktigt!

I fredags tittade vi på Tsatsiki, morsan och polisen i min sfi-grupp. Första filmen om Tsatsiki är verkligen himla fin. Jag kan se den hur många gånger som helst. Dessutom är det ett problem med kombinationen svensk film och sfi. I nästan alla klasser finns elever som inte vill se nakna kroppar eller sex och då är det svårt att hitta en svensk film att visa. Jag tittar på alla nya svenska filmer med sfi i åtanke och förr eller senare så blir någon våldtagen, badar bastu, har vilt sex på jobbet etc. Och därför passar Tsatsiki faktiskt väldigt bra att titta på tillsammans.

Hur som helst så noterade jag en grej den här gången jag tittade på filmen. Vad svenskan är full med uttryck! Såna där uttryck som är så svåra att lära sig. Här är några exempel:

"Att ta ett snack med någon" ex. "Jag måste ta ett snack med din morsa".
"Att lägga sig i något" ex. "Du, lägg dig inte i det här".
"Att tänka sig för" ex. "Tänk dig för nån gång!".
"Att falla för något" ex. "Vad tror du tjejer faller för?".
"Att stå ut med" ex. "Hur står du ut med det där hela dagarna?".

Osv Osv Osv.......
Hela vårt språk är verkligen proppfullt med såna här uttryck. Och man ser ju på de här exemplen att verbet är helt meningslöst att förstå om man inte förstår vad som händer med skillnaden i betydelsen när det läggs på ett reflexivt pronomen eller en preposition.

På ett sätt tror jag att man bör jobba mer med det här och samtidigt så vet jag att det är så svårt och tar så mycket tid så det är nästan omöjligt.

Det är nog bara att peppa eleverna så mycket man bara kan till läsning och att titta på svensk film med svensk text.

Eller? Är det någon som har något annat tips?

/Jenny

sfi-enkät och bilism

Fredag 090515

Imorse åkte jag bil till jobbet. Jag hatar att åka bil. Jag tog den för att jag ska frakta 2 säckar gödsel till min kolonilott i kväll. Men alltså varför åker man bil i Stockholm? Alla sitter i sin plåtbubbla och rikserar livet och stressar och rör inte på sig och ser inga andra människor och bidrar dessutom till jordens undergång. Konstigt. Jag får skaffa en ko på kolonilotten så jag kan fixa mitt eget gödsel.

Igår gjorde vi en enkät i klassen för skolans räkning. Den handlade om trivsel, och hur nöjd man, som elev, är med undervisningen, lokalerna, lärarna, material etc.

Med ett snabbt uppskattande av resultaten skulle jag säga att av de enkäter jag läste så var kanske 90 % mycket nöjda med det allra mesta. Några procent var nöjda. Och nån enstaka typ var inte nöjd.

Och då kan man inte låta bli att undra; vem tycker att sfi inte funkar? Ja, inte verkar det vara eleverna. Och väldigt sällan hör jag lärarna klaga på själva undervisningen. Lärarna klagar på det kontinuerliga intaget, stora grupper och otydliga kursmål, men inte på själva verksamheten.

Så vem har rätt att påstå att sfi inte funkar? De som befinner sig utanför verksamheten? Ja, tydligen.

Och vad är det de tycker inte fungerar? Ja framför allt är det väl att de tycker att det tar för lång tid och att många hoppar av. Men det är ju också så konstigt. För varför hoppar folk av?
Ja, först och främst för att de får jobb, skulle jag påstå. Och hur fel kan det vara? Eller att de föder barn. Och det är väl ändå okej? Eller att någon dör i hemlandet och man måste åka hem och ta hand om begravning och släkt. Kan man inte förstå det? Jag vet ingen som slutar på sfi för att den hellre sitter hemma och rullar tummarna!

Har det hänt?

Hmm. Ni fattar vart jag vill komma.....

Och så det där med att det tar lång tid. Det tar lång tid! Ibland. Men inte för alla. De som är kärleksinvandrare och pratar ett språk som ligger nära svenskan, de glider igenom sfi på ett huj. Sen finns det de som behöver lång tid. Och? Kan ingenting få ta lite tid?

/Jenny

Allt eller alls

Torsdag 090514

Det är den vackraste maj jag någonsin fått uppleva. Jag vill bara röra vid gräset, lukta på träden, vila ögonen på en sten som glittrar av eftermiddagssol. Det är fantastiskt. Och detta trots att jag är allergisk och inte kan sminka mig under hela maj månad.

En grej som jag verkligen uppskattar med sfi är att man måste fundera på så många små språkfrågor som man aldrig annars skulle ha reflekterat över.

Igår kom en tjej och frågade, med sina allra allvarligaste min, "vad är det för skillnad på allt och alls?".

Jag försökte komma på något annat svar än "ehhhhhhhhh" men medan jag stod där och "ehhhhhade" i nån minut så försökte hon hjälpa mig. Hon gav lite exempel.

-Är det något problem?
-Näää, inte alls

Hon föreslog att det var samma relation som mellan "också" och "heller". Men det är det väl inte!

Men vad är det för litet ord?

/Jenny

Partikelverb

Torsdag 090507.

Jag funderar mycket på vad som är mer eller mindre svårt när man ska lära sig svenska. Det verkar också vara en fråga som intresserar folk. Det är ofta det folk frågar när man berättar att man jobbar som sfi-lärare.

En sak som jag tror verkligen förbryllar och förvirrar en andraspråksinlärare är de verb i svenskan som är både reflexiva och kräver en preposition/partikel. Jag tänker på t.ex. gifta om sig. I en mening med rak ordföljd är det kanske inte så svårt. "Han har gift om sig." Men vi pratar ju sällan så. Vi säger snarare en mening av den här typen "Gifte inte han om sig sen?".

Och då är det mycket att tänka på!

Det börjar med verbet och blir således en fråga. Sen kommer ett inte som egentligen inte betyder nåt men som svenskar slänger in i typ alla frågor (vilket gör att det blir väldigt svårt att svara för många). Sen måste subjektet komma och efter det kommer partikeln om som absolut måste vara där men hör ihop med verbet. Och sen kommer det reflexiva pronominet som också måste vara med men som kommer väldigt långt bort från verbet. Och slutligen hamnar ett litet tidsadverb.

Jag måste bara säga en till sak om det där med inte i frågor. Jag tror att vi inte tänker på att vi gör så när vi frågar, men det gör vi, hela tiden!

Och det konstiga med det är att om det finns ett inte i frågan så kan man inte svara ja, utan då måste man svara jo. Det är jättekonstigt. Testa med frågan ovan!

Jag fick en kommentar från Raija på min blogg. Skoj. Hon skrev om en tidning som heter KOM. Den riktar sig till alla som jobbar med vuxenutbildning. Om det är nån som e nyfiken kan man kolla www.visnet.se. Men jag hittade tyvärr inte artikeln om sfi där. Men jag tror jag har det där gamla numret och ska nog läsa det igen.

/Jenny

Värna det som funkar

Tisdag 090505.

Jag har precis haft ett samtal med en medelålders man från Libanon. Och jag kan inte låta bli att undra över varför aldrig hans historia berättas.

Han kom till Sverige för sju månader sen. "Varför kom du hit?" frågar jag. "För att min fru älskar Sverige." svarar han. Han bor i Jordbro och tycker att det är ett jättebra område. Han klarade kurs B på en sommarkurs på några veckor. Sen klarade han kurs C på några månader. Och nu är han på kurs D och ska skriva nationella provet (NP) i juni. Han skriver hur bra som helst.

Men han är lite stressad säger han. Han har praktik varje förmiddag och kommer sen direkt till skolan. Dessutom håller han på med körkortsteorin på kvällarna. "Det är lite svårt med alla nya ord" tycker han.

Jag funderar på huruvida jag skulle palla att läsa körkortsteori på arabiska efter sju månader. Inte helt självklart.

Jag drömmer om att vi någon gång skulle prata om de invandrare som kommer till Sverige och fixar allt galant. Och att vi skulle förstå att det finns en koppling mellan att ha ett boende, att det finns en bra Arbetsförmedling och att man får plats på ett bra sfi. Och att det väldigt ofta leder till en lyckad start för en ny invånare i Sverige.

Det görs mycket bra! Om vi inte får veta det så värnar vi ju inte om det. Jag vill värna om det!

/Jenny

Frusen eller fryst?

Måndag 090504.

I torsdags sa en av mina elever "Hej då Jenny. Vi ses på stan på första maj!" Och jag som trodde att jag var helt politiskt neutral inför mina elever.

Jag fick ett mejl idag från en kompis som undrar om skillnaden mellan frusen och fryst. Det är sånt man verkligen kan fundera över. Betyder de samma sak? Det ena är väl ett perfekt particip och det andra en supinumform? Nä förresten. Inte kan man väl säga "Jag har fryst"? Det heter väl "Jag har frusit". Och i så fall är båda formerna perfekt particip.

"Frusen fisk" eller "fryst fisk"?

Båda går bra.

Men "Jag är frusen" eller "Jag är fryst"?

Jag är frusen så klart.

Handlar det om huruvida det kalla kommer inifrån eller utifrån?

Ja kanske det.

Vad tror du?

/Jenny

Stress på sfi

Torsdag 090430.
VALBORG
Jag har kommit på att det är den finaste dagen på hela året. Det tog mig 35 år att komma till den insikten. Men nu när jag vet det så är jag himla glad att jag ska få uppleva lika många valborgar till.

Här ser ni vilka goda grejjer man får när man jobbar på sfi. BÖREK från Turkiet.

Jag har märkt att det har blivit mer bråttom på sfi. Det finns mycket kritik mot att det tar för långt tid och folk fastnar på sfi för länge. En del av kritiken är kanske befogad. Jag tycker också att det behövs mycket klarare kriterier och tydligare mål. Framför allt behövs det bättre delmål som hjälper läraren att fastställa elevens progression och på så sätt kan förhoppningsvis läraren och skolan göra mer homogena grupper.

Alla skulle tjäna på grupper där man så mycket som det bara går samlar elever som är på samma nivå. Jag tror att det är en av sfi:s främsta utmaningar. Att hitta ett bra system och en bra struktur för det. En del kanske undrar varför det är så svårt. Men det är så att sfi har så kallat kontinuerligt intag, vilket innebär att grupperna fylls på hela tiden. Kommunerna måste erbjuda sfi inom tre månader. Vilket gör att mer eller mindre alla elever befinner sig efter ett tag på olika nivåer. När det startas nybörjargrupper på sfi så funkar det otroligt bra de första månaderna när klassen håller ihop och läraren kan beta av olika språkliga moment. Men sen är det några som slutar, några som är snabbare än andra, några nya kommer in i gruppen och så börjar splittringen.

Hur som helst. Tillbaka till det här med att det har blivit mer stressat. Jag hade en elev från Irak. En ung tjej. 23 år. Hon var supersnabb och gick igenom alla kurser på sfi i rasande fart. Hon ville inget hellre än att få ett arbete. Hon trodde att bara hon blev klar med sfi så skulle hon kunna börja jobba. Nu ser jag henne dra runt på sin barnvagn i centrum. Hon får inget jobb och eftersom hon är arbetslös så blev det något strul med dagisplatsen så hon måste ha sitt barn hemma. Hon kommer oftare och oftare och hälsar på på sfi och jag fattar att hon saknar det sociala.

Det blev ju inte så bra....

Glad Valborg till alla! Och kom tilll Riche ikväll för att äta primörer och lyssna på Harry Florett!!
/Jenny

Ju och Väl

Onsdag 090429.

Igår fick jag sfi-lärarens mardrömsfråga. Två elever, en från Filippinerna och en från Kina, kom fram till mig och ställde en fråga som de verkade ha funderat på länge. "Jenny, vad betyder det där väl?" och medan jag "hmhmade" och "mmmade" (två nya verb) så kom nästa fråga "Och vad betyder ju?".

Försök å svara på det du!

Jag vill hävda att "ju" och "väl" tävlar i toppligan av svenskans mest svårförklarade ord. Nyanserna mellan följande meningar är hårfin:
Den filmen var bra.
Den filmen var ju bra.
Den filmen var väl bra.

Och ändå är skillnaden viktig! För de innehåller väldigt olika känslor, de här påståendena. De pyttesmå orden "ju" och "väl" bär på en massa intressant och relevant information. Men att förklara det......oj. Jag brukar säga att "ju" syftar till att mottagaren vet att vi har pratat eller tyckt något om något förut. Och "väl" indikerar att jag tror att mottagaren har en negativ inställning till något. Men ni ser ju själva hur abstrakt det är. Och förklara det på ett vettigt sätt så att en andraspråksinlärare kan ta det till sig.

Jag försöker tänka på hur det ser ut på andra språk. Jag kan inte riktigt hitta någon vettig översättning på engelska.

Förutom att tänka på små språkliga dilemman så laddar jag inför Harry Floretts (mitt band) spelning imorgon, Valborg. Igår hittade jag det här på nätet:

http://www.whatsupsthlm.se/konsert/primorsalongen-pa-riche/1896/

Skoj!

/Jenny

Songkran och Zaremba

Tisdag 090428.

Det har varit en ljuvlig helg med mycket sol. I lördags åkte jag till den thailändska nyårsfesten. Vilken överraskning.
Jag trodde att jag skulle vara ensam där med typ 10-15 thailändare. Men istället så möttes jag och min familj av en festival!

Flera hundra pers som dansade och sjöng. Thailändare och svenskar. Och dessutom träffade jag flera elever från Sydamerika och andra delar av Asien. Vilken fest.

Jag har en del elever som är thailändska munkar. Det har varit spännande och fascinerande att ha de som elever. Men det var först nu jag förstod hur otroligt det faktiskt är. På festen förstod jag att de är vördade, blir bugade för och innehar en enorm respekt.

Jag blir glad när jag tänker på att de faktiskt kan ha så olika roller. De är munkar i sitt tempel och elever i mitt klassrum. Fint.

Det har varit tyst om sfi ett tag nu. Blev det inte ganska få reaktioner på Maciej Zarembas artikelserie? Jag tror jag ska läsa den igen.

Här är hela serien om du också vill friska upp minnet
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/svensk-var-god-droj-1.810524

/Jenny

Fina samtal och Songkran

Fredag 090424.

Jag önskar att alla fick komma in i mitt klassrum idag. Jag är säker på att om alla spenderade eftermiddagen i klassrum 414 denna fredagseftermiddag skulle alla konflikter ebba ut.

Människan i sin allra finaste form.

Mina elever diskuterar familjen. Likheter och skillnader mellan Sverige och deras hemland. Vid varje runt bord sitter 4 personer. De kommer från Pakistan, Bangladesh, Filippinerna, Chile, Brasilien, Eritrea, Tunisien, Marocko, Polen, Thailand, Kina, Somalia, Kurdistan, Algeriet, Ecuador och så jag då från Sverige. Dessutom är en 17-årig kille från gymnasiet på besök. Han är nyfiken på sfi. Och sen kommer min chef in och säger "är det okej om jag också stannar ett tag och lyssnar?".

Vilket myller av tankar och åsikter!

Och va olika vi är! Men va lika vi tycker! Kan vi vara så här olika o lika på samma gång?
Ja, uppenbarligen.

Och detta samtal pågår här, i en liten stockholmsförort, medan världen rusar på utanför.

Dessutom har det bjudits in till det thailändska nyåret som jag tror heter Songkran. Det kommer munkar som man får offra mat till. Miss Songkran koras. Det finns skulpterad frukt och man kan bygga en sandpogoda. Alkohol förbjuden står det på inbjudan men tävlingar och lotterier utlovas.

Vilken bild! Integrationsproblem? Skulle inte tro det!

/Jenny

http://www.watsantinivas.net/

datorstödd svenska som andraspråk

Torsdag 090423.

Igår hade jag min SAS-grupp. Jag har de i en kurs som heter "datorstödd svenska som andraspråk". Tanken är att man med hjälp av datorn ska studera svenska och att man på så sätt både lär sig språket och orienterar sig på svenska Internetsidor. Det kan vara att söka information på Internet som man sen ska använda för att skriva en text. Det märks hur mycket prestige det finns när det kommer till datorer.

Många försöker låtsas som att de behärskar Word, hur man sparar dokument, hur man söker på Internet osv. Men det blir ofta fel. Och det är svårt att låta bli att inte kasta sig över datorn och bara fixa det hela. Utan istället ska man på långsam svenska förklara "klicka där, och nu ska du döpa dokumentet, hoppsan nu stängde du visst av programmet...."

Men! Då är det underbart när man kan erbjuda de hjälp med allt det här. Då kommer de till Studietorget och då har man tid att verkligen förklara och hjälpa dem. Idag kom en tjej från Ryssland och sa med sin ryska accent "Jag kommer från djungeln. Jag är Mowgli. Hjälp mig. Jag kan ingenting". Vi satte oss ner och pratade om vad som är vad på datorn, vad betyder program osv. Efter en timme kunde hon öppna och stänga program och nu sitter hon och skriver!

Underbart.

Det känns som att det är det här som verkligen kan göra skillnad. Så fort en elev kan använda datorn öppnar sig tusen nya möjligheter. Igår hjälpte jag två tjejer att öppna egna mailadresser. Den ena kvinnan, som kom från Marocko, knäppte sina händer och utbrast "Min egen mail. Bara min. Jag måste visa min man och mina barn.". Sen började hon och den andra tjejen som kommer från Turkiet skicka mail till varandra.

Jag förstår hur vissa saker måste få ta lite tid. Skolan måste bekosta en personal som kan sitta enskilt med en elev för att uppnå ett sånt resultat. Det betalar sig i längden. Men det är sånt som tas bort så klart när en skola måste spara. Fantastiskt att det fortfarande finns en skola som ser sammanhangen mellan insats och resultat!

/Jenny

Ming Tian jian

LHS och svensk alkoholkultur

Tisdag 090421
Jag var på Lärarhögskolan (LHS) igår. Jag läser lärarutbildningen inom något som heter VAL. Det betyder Vidareutveckling av lärare och finns till för att göra såna som mig behöriga. Såna som mig betyder att man har jobbat som lärare och har relevanta ämneskunskaper men saknar den pedagogiska biten.

Vi testade något som kallas för kollegahandling och innebär att man jobbar efter en viss modell när man diskuterar specifika elevärenden. Jätteskönt att föra en diskussion med en bra ledare utifrån en modell som gör att alla kommer till tals och man håller sig till kärnan. Spännande.

Jag måste säga att jag har svårt att förstå all kritik som LHS får ta emot. Jag har pluggat på Stockholms Universitet och på Södertörns Högskola förut, men jag har aldrig lärt mig så mycket som jag gör nu. Är det p.g.a. all kritik som LHS ryckt upp sig? Eller är kritiken obefogad?

Jag tog en gratistidning som heter studentmagasinet och slogs av en del saker. Det första var hur mycket tidningar det finns som är gratis och som är så oerhört påkostade. Inbundna i fyrfärg. Men sen finns det sällan något att läsa. Knäpp utveckling. Man sitter bara o bläddrar.

Något som var lite tragikomiskt var att i studentmagasinet så kunde man av annonserna förstå hur man ser på studenter. Första uppslaget fylls av reklam från Systembolaget för en ny cider. Sen kommer tre annonser från sourz som lanserar nån sorts lättdruckna shots. Och sen efter film-, musik och moderecensioner kommer den så kallade spritsidan där man testar vodka. Och slutligen finns en annons för brustabletten bakis!

Varför är detta relevant för mig? Ja, kanske för att jag möter så många människor dagligen som inte dricker alkohol. Och jag har en till grej som jag vill säga om det. Men det tar vi imorgon!

/Jenny

www.studentmagasinet.se

Statskontorets rapport om sfi

Fredag 090417.

Sfi- resultat, genomförande och lärarkompetens. En utvärdering av svenska för invandrare.

Så heter Statskontorets utvärdering av sfi som de gjort på uppdrag av regeringen. Själva huvudslutsatsen verkar vara att den nya kursplanen inte gav bättre studieresultat. Men jag har inte läst hela luntan än så jag ska vänta med att säga eller tycka något.

En liten sak kan vara intressant att notera dock, och det är att sfi skrivs med gemener. Jag har alltid skrivit med versaler men nu byter jag.

Hela rapporten finns att hämta på denna sida:

http://www.statskontoret.se/statskontoret/templates/Commission____3786.aspx

Läs och kommentera!!!

Jag sitter på Studietorget och har precis hjälpt en tjej från Somalia med en uppsats som handlar om ordets betydelse. Otroligt vackert! Hennes text om glädjen över att kunna kommunicera, vikten av att lära sig språk och kampen om ordet gjorde mig alldeles varm i hjärtat.

/Jenny

Sabuni & Björklund

Onsdag 090415.

Det finns ett uttalande som har etsat sig fast i mitt huvud. Det dyker upp si så där varannan dag. Och jag blir lika arg varje gång jag tänker på det.

I februari 2008 så skriver Jan Björklund och Nyamko Sabuni såhär på DN debatt:

"Det ska inte längre vara möjligt att använda sfi som en form av försörjning år efter år utan att få några språkkunskaper" (se länk nedan om du vill läsa hela artikeln)

Jag blir så arg för att jag varje dag ser bevis för att detta påstående inte är sant. Och för att det sägs så mycket mellan raderna i det här uttalandet.

Vem påstår detta? Två personer som är aktiva inom politikens toppskikt, mycket kompetenta och initierade i integrations- och skolfrågor. Och vad tänker den som läser detta? Ja, att det är sant såklart. Och hur reagerar man då? Självklart med ett bestört "Nämen herregud, så kan vi väl inte ha det!".

Man planterar alltså en uppfattning om hur SFI fungerar hos gemene man som man sedan kan basera olika åtgärder på.

Och om man väl har fått folk att tycka att ett system eller en organisation är dålig så är folk väldigt mottagbara för förändring. Plötsligt blev det fritt fram att kritisera, tycka och säga vad man vill om SFI och ingen säger emot.

Hur kan man få skriva att "det ska inte längre vara möjligt att använda SFI som en form av försörjning..."? Vad är det man säger? Jo, att i dagsläget så är det möjligt.

Och det är väl konstigt att under alla de år som jag har jobbat på SFI så har jag inte träffat en enda som passar in på denna beskrivning. Inte en enda elev har jag haft som har gått på SFI i flera år utan att lära sig något. Och om det finns någon elev som ligger i närheten av denna beskrivning så är ju det en så försvinnande liten andel så att det är väl knappast representativt!?

Det stämmer att en del elever går länge på SFI, men det är knappast för att bli försörjd. Försörjning i det här sammanhanget är alltså ersättning från Socialtjänsten och det vet väl alla hur stor den är.

http://www.dn.se/opinion/debatt/krav-pa-svenskkunskaper-skarps-for-invandrare-1.499470

Att lägga ner tid på något

Påskdagen 2009.

Det var så mycket som man ville fånga i ord men som ändå försvann.
ur Mandarinerna av Simone de Beauvoir

Jag skrev om att byta perspektiv i förra inlägget. Tänker på det lite mer. Förra veckan kom en av mina elever med en läxa. Hon var ambitiös och ville ha noggranna instruktioner. Efter ett tag så blev jag lite orolig att hon överarbetade uppgiften och så sa jag "Men du, lägg inte ner för mycket tid på det här nu".

Sen blev det en tid för reflektion och perspektivbyte. För precis här, i den här situationen och i den här meningen, tror jag att man kan se svårigheten med att lära sig ett språk i vuxen ålder och problematiken med att SFI bedrivs på svenska.

(Forskning visar att det bästa sättet att lära sig ett nytt språk på, i vuxen ålder, är med en tvåspråkig lärare som behärskar modersmålet för inläraren och målspråket. På så sätt kan man få ut mesta möjliga. Men det går inte eftersom det inte finns de ekonomiska resurser som krävs.)

Hur som helst. Tillbaka till reflektionen. Vad har vi här? En väldigt vanlig svensk mening som inte känns varken grammatiskt omöjlig att förstå eller med några extremt svåra ord.

Men tänk på den: "Men du, lägg inte ner för mycket tid på det här nu".

Och nu går jag in i huvet på andraspråksinläraren:

"Men du..". Det förstår jag. "Lägg inte ner..". Vänta ett tag. Lägg måste vara imperativ. Är det ligga eller lägga? Hm, det är lägga. Det är alltså en uppmaning riktad till mig. Men vad är det jag inte ska lägga? Finns det ett reflexivt pronomen? Nej. Så då är det inte lägga sig som betyder sova. Finns det ett av? Nej. Okej då är det inte lägga av som betyder sluta. Det är nånting jag inte ska lägga ner. Kan det vara tid som är objektet? Kan man lägga ner tid? Jag förstår att jag kan lägga ner en penna på bordet, men kan jag lägga ner tid? Var det verkligen det läraren sa?

"för mycket tid.." sa hon. Vilket för är det? För kan ju vara substantiv, det där på en båt, nä det är nog inte det. För kan ju vara verbet som betyder leda något framåt, nä det kan det inte vara. För kan väl vara preposition och adverb och konjunktion om jag inte minns fel. Nä men det måste vara ett sånt där vanligt för som betyder mer än passande. Jag ska alltså inte lägga ner för mycket tid på det här. Vaddå det här? Min läxa? Och avslutade hon meningen med nu?

Ja. Ni förstår vart jag vill komma. Jag överdriver så klart. Men det är viktigt att tänka så här när man jobbar med SFI. För det är det här som händer eleverna dagligen. Och som SFI-lärare måste man tänka på hur man skiljer på lätt och svårt språk. Vad borde jag ha sagt så? Ja, t.ex., Men du, jobba inte för mycket med den här läxan. Det är viktigt att ha tydliga subjekt, verb och objekt så ofta man bara kan. Partikelverb och fasta fraser kommer in sent i tillämpningen av det nya språket. Och jag tror att det är viktigt, som lärare i svenska som andraspråk, att öva på den medvetenheten och insikten.

Samtidigt har jag hört många kollegor säga att "de förstår mig tids nog" och "de måste vänja sig vid naturligt språk". Men är det respektfullt att möta människor som är i ett språkligt underläge och prata så att de inte förstår?

Vad tycker du?

/Jenny
ps: nu ska jag dansa lindy hop och tänka på helt andra saker....rock step....triple step....swing out...circle....rock step...twist!