Snedvriden rapportering

Torsdag 10 september

Idag ska jag till Lärarhögskolan och snart är jag klar med lärarutbildningen! Den sista kursen heter organisera, värdera och bedöma lärande eller nåt i den stilen. Och ironiskt nog så är det den mest oorganiserade kursen hittills. He he.

Hur som helst så tänkte jag på en sak igår, rapporteringen om den svenska skolan. Jag läste någonstans att 1 tredjedel av Sveriges befolkning befinner sig på ett eller annat sätt inom utbildningsväsendet. Det är förskola, grundskola, gymnasium, komvux och sfi, folkhögskola, universitet, studieförbund, alla dess elever och lärare och all administration. När man tänker på det så är det ganska otroligt. En tredjedel av alla människor utvecklas intellektuellt och praktiskt hela tiden! Härligt.

Och för det allra mesta så funkar detta! En så stor verksamhet som rullar på dag ut och dag in. Det vore mycket märkligt om det inte uppstod några problem ibland. eller hur!?

Ljuger media när de bara berättar om uppkäftiga tonåringar, obehöriga lärare, slöa sfi-elever och skolbränder? Nä, det kan man ju inte påstå. På ett sätt. Men på ett annat sätt så blir det ju en lögn om den upprepas oproportionerligt mycket. Det står inte i proportion till verkligheten.

Igår följde jag med min son som har börjat årskurs 1. Han hade idrott i en annan byggnad. Jag skulle skära upp hans apelsin till fruktstunden och drog runt i korridorerna och letade efter en kniv. När man lämnar och hämtar sina barn så är det full fart i skolan, men nu såg jag vad som händer när alla föräldrar och syskon gått. När skoldagen har startat. I det ena rummet hade de halvklass, fröken satt på en stol och lyssnade på ettorna som ivrigt räckte upp händerna. I det andra rummet var det tända ljus på katedern, lugn musik och en lärare som läste högt medan tvåorna låg med huvudena på bänkarna och lyssnade. Inne i sexårs satt de i en ring på golvet på en matta och sjöng och skrattade.

Sen kom jag till mitt eget jobb och gick raka vägen till studietorget där elever får plugga på helt frivillig basis. Fullt med sfi-elever som ville träna extra inför nationella provet. Efter lunch kom jag till min lektion och möttes av en öppen dörr och en hel klass som bara satt och väntade på att få sätta igång med partikelverb.

Vem skildrar denna bild?
Var är det massmediala intresset? Ingenstans är det dystra svaret. Och det kan man väl på ett sätt hajja.
Men! Man ska vara väldigt försiktig när man vidtar åtgärder och vill förändra skolan, det är jag alldeles säker på. Många av de förslag som läggs fram verkar ha sin uppfattning baserad på att utbildningsverksamheten inte fungerar, istället för en önskan om att förbättra. Och det är vrickat.

/Jenny