Härom veckan träffade jag ett sånt himla bra exempel på hur fel det kan slå med denna extrema iver att alla till varje pris ska jobba. Den så kallade jobblinjen.
En tjej började hos mig på grundläggande svenska (sas, nivån efter sfi) den här terminen. Hon kom varje dag och ville väl utbilda sig i Sverige. Sen plötsligt kom hon inte mer. Så träffade jag henne på bussen förra veckan och frågade vart hon hade tagit vägen.
Hon berättade då att enligt Socialtjänsten så fick hon inte fortsätta få bidrag eftersom hon kunde söka pengar från CSN. Då gjorde hon det men fick nobben för att hon var under tjugo. Då blev hon ombedd att skriva in sig på Arbetsförmedlingen. Och hon kunde inte plugga om hon var officiellt arbetslös. Där var hon nu utan pengar, utan studieplats och utan jobb och en hyra att betala.
Deppigt och värdelöst!
Allt för att pressa folk att ta sig in på arbetsmarknaden. Hade det inte varit bättre om hon hade fått plugga klart på sas, fortsätta på komvux och sen kanske skaffat sig en utbildning?
Jag tror verkligen att allt blir bättre om man lyssnar på vad folk vill. Det är väl ingen vits att utveckla ett samhälle ekonomiskt om folk inte mår bra?
/Jenny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar