fredag 15 maj 2009

sfi-enkät och bilism

Fredag 090515

Imorse åkte jag bil till jobbet. Jag hatar att åka bil. Jag tog den för att jag ska frakta 2 säckar gödsel till min kolonilott i kväll. Men alltså varför åker man bil i Stockholm? Alla sitter i sin plåtbubbla och rikserar livet och stressar och rör inte på sig och ser inga andra människor och bidrar dessutom till jordens undergång. Konstigt. Jag får skaffa en ko på kolonilotten så jag kan fixa mitt eget gödsel.

Igår gjorde vi en enkät i klassen för skolans räkning. Den handlade om trivsel, och hur nöjd man, som elev, är med undervisningen, lokalerna, lärarna, material etc.

Med ett snabbt uppskattande av resultaten skulle jag säga att av de enkäter jag läste så var kanske 90 % mycket nöjda med det allra mesta. Några procent var nöjda. Och nån enstaka typ var inte nöjd.

Och då kan man inte låta bli att undra; vem tycker att sfi inte funkar? Ja, inte verkar det vara eleverna. Och väldigt sällan hör jag lärarna klaga på själva undervisningen. Lärarna klagar på det kontinuerliga intaget, stora grupper och otydliga kursmål, men inte på själva verksamheten.

Så vem har rätt att påstå att sfi inte funkar? De som befinner sig utanför verksamheten? Ja, tydligen.

Och vad är det de tycker inte fungerar? Ja framför allt är det väl att de tycker att det tar för lång tid och att många hoppar av. Men det är ju också så konstigt. För varför hoppar folk av?
Ja, först och främst för att de får jobb, skulle jag påstå. Och hur fel kan det vara? Eller att de föder barn. Och det är väl ändå okej? Eller att någon dör i hemlandet och man måste åka hem och ta hand om begravning och släkt. Kan man inte förstå det? Jag vet ingen som slutar på sfi för att den hellre sitter hemma och rullar tummarna!

Har det hänt?

Hmm. Ni fattar vart jag vill komma.....

Och så det där med att det tar lång tid. Det tar lång tid! Ibland. Men inte för alla. De som är kärleksinvandrare och pratar ett språk som ligger nära svenskan, de glider igenom sfi på ett huj. Sen finns det de som behöver lång tid. Och? Kan ingenting få ta lite tid?

/Jenny

4 kommentarer:

  1. Ibland tvingar samhället folk att stanna hemma och rulla tummarna. Det är t.ex när någon har jobbat ett tag, blivit av med jobbet och lever på A-kassa. Då får t.ex invandrarna inte förbättra sin svenska genom att gå på Sfi. Gör de det ryker A-kassan. Jag har mött många frustrerade elever i den sitsen. De vill verkligen plugga med får inte. Men det kanske har skett en förändring vad gäller det, förresten?

    De flesta avhopp beror självklart på att vederbörande behöver en försörjning. Många Sfi-elever har ju ingen inkomst alls. Inte lätt då att tacka nej till ett jobb om man hittar något.

    SvaraRadera
  2. Vad fint du skriver! Nej, i vårat samhälle får inget ta tid. Allt ska gå fort. Bebisar jämnförs med varandra och utvecklingen ska gå snabbt framåt...det bara fortsätter i ett allt mer stressande tempo genom hela livet.
    /Sandra

    SvaraRadera
  3. Alltså många hoppar av för att dom inte har råd att gå kvar! En vän till mig blev utkastad för att hon aldrig hann komma till lektionerna eftersom hon var tvungen att jobba, hon ville gå men har inte tid eftersom man inte kan få ngt studiemedel. Visst, hon har ett jobb just nu men kan knappt ett ord svenska. När folk hoppar av o börjar jobba betyder det inte att dom kommer in i det svenska samhället, utan ofta jobbar dom med sina landsmän och använder aldrig svenskan. Jag blir så irriterad på det här systemet!! Att vilja lä'ra sig språket och få ägna tid åt det men inte ha råd.... det gör mig så arg p¨å systemet! Man borde kunna få CSN åtminstone ett år!

    SvaraRadera
  4. Hej Anna!
    Jag tror att du beskriver ett mycket vanligt problem: elever som vill studera svenska men som måste välja jobb av ekonomiska skäl. Man frågar sig då: vad vill vi? Vill vi att nyanlända ska börja jobba eller vill vi att de ska lära sig svenska? Jag tycker personlligen att valet borde vara deras.

    Men idag slits dessa människor mellan Arbetsförmedling, praktik, sfi och ibland socialen och ingen vet vad som riktigt är önskvärt.

    /Jenny

    SvaraRadera