I fredags var jag och min D-grupp på studiebesök i Sveriges Riksdag. Det gick under omständigheterna himla bra. Omständigheterna bestod i att munken och några thailändskor tappade bort sig redan i Haninge, en fick blodsockerfall och fick sitta på en stol, en pallade inte att gå igenom säkerhetskontrollen, en tog med sig sin kusin som tog med sig sin son, en tog med sig sina mamma och höll på att inte komma fram.
Vi blev med andra ord försenade och guiden var märkbart irriterad. Men det gick över så fort vi kom iväg eftersom mina elever är så satans nyfikna, glada och festliga. Guiden var hela tiden arg över att vi inte gick fort nog, men hon verkade också tycka att det var spännande med elevernas reaktioner. En man utbrast "Är det Stalin?" när vi gick förbi en byst av Hjalmar Branting. Hi hi.
Men nu ska jag komma till det som var mest intressant. Jag funderar ofta och mycket på vad som är svårt för andraspråksinlärare. Ibland är det lätt att se och ibland inte.
Men när vi gick runt med guiden så blev det så tydligt. Jag förstod precis vad det är jag tar bort och förenklar för att mina elever ska förstå. Svenskan har så många verb som kräver vissa prepositioner, fasta fraser eller vad man ska kalla det. Hon sa typ "men de två sakerna har inte med varandra att göra". Det verkar så självklart vad det betyder. Men det är bara massa små intetsägande ord som får sin innebörd av att man fattar relationen mellan dem. Och det hinner inte mina elever. "Ha med något att göra". "Det har inte med det att göra". Snacka om hög abstraktionsnivå i språket.
Det roligaste var när guiden pratade om Arboga och jag hörde hur en elev viskade till en annan "undrar varför hon pratar om armbågen".
Förförståelse!
Har man aldrig hört talas om Arboga så söker man efter det närmaste man kan relatera till och då blev det armbåge och under tiden som man funderar på det så missar man nästa mening och nån stans där har man kanske tappat bort sig. Och då är det bara att ge sig in i nästa mening.
Men det kräver energi!
Jag fattar att de var färdiga efteråt. Men också jätteglada. En kvinna sa "nu måste jag hem och ringa min familj och berätta att vem som helst kan komma och lyssna på politikerna i Sveriges riksdag".
/Jenny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar