Burqa, slöja och niqab

Tisdag 091020

Jag undrar om jag är den enda som inte upprörs över burqa och niqab.

Jag tycker inte att det verkar så kul att alltid gå runt insvept i ett mörkt skynke men så gör jag ju inte det heller.

Men jag kan bara inte uppröras. Det finns argument och motargument, men dem ska jag inte gå in på för dem ser man och hör man överallt i alla fall. (Och dessutom så tycker jag nästan alltid att argument som handlar om individers rätt till självbestämmande väger tyngst. Särskilt om den ena individens frihet inte inkräktar på den andras frihet, vilket den ju inte gör i det här fallet.)

Jag kan bara relatera till min sanna känsla kring den här debatten och den ser ut så här:

Jag jobbade på Kämpingeskolan i Tensta/Sthlm 1999/2000. Högstadiet. Tonåringar med bakgrund i hela världen. Många finska klasser. Pubertet. Himmel och helvete om vartannat. Då blomstrade slöjdebatten. I Frankrike hade man visst förbjudit slöja i skolan och det borde vi också. Integration! Lite krav måste man väl kunna ställa. Ta seden dit man kommer. Ja, ni vet.

Nu ska jag alltså snacka lite om slöjan först och inte burqa eller niqab, men jag tycker ändå att det speglar samma grej.

Då sitter en tjej där i mitt klassrum. Hon går i sjuan och hennes föräldrar kommer från Somalia. Hon har en vit slöja på sig och hon skriver i sin skrivbok. Hon är ganska blyg och tar inte mycket plats i klassen.

Så kommer två killar in i klassrummet. De har varsin enormt stor täckjacka på sig. De säger att de inte kan hänga in jackan i skåpet. Den får inte plats helt enkelt och dessutom är stöldrisken stor. De här två "sjundeklass-killarna" drar med sina jackor in flera problem i mitt klassrum. De river ner allt i sin väg, inte bara saker som hänger på väggarna utan också klasskompisarnas pennor, sudd och annat arbetsmaterial. De luktar antagligen svett därinne under allt dun. Och sen vägrar de ta av sig jackan så vi måste tjafsa om det i fem minuter.

Det är då. Då blir det helt självklart. Hur konstig slöjdebatten är.

Där sitter en tjej och pluggar med slöja. Och där är två killar som förstör hela min lektion. Vad är problemet? Vad är föremål för diskussion? Vad kräver förändring? Hennes slöja? Ja tydligen. Och ju mer jag tänker på det desto mer ser jag en extrem obalans.

Nu var det en väldigt lugn och ambitiös tjej som hade slöja i den här klassen, vilket gjorde det hela ännu tydligare. Men om det hade varit en strulig och bråkig tjej......ja, då är det ju det som är problemet. Det är ju inte slöjan.

Jag befann mig i en miljö där det fanns väldigt många problem att ta tag i och att brottas med. Det förekom skolk. Elever kom till mig med alla möjliga vidriga historier om misshandel och våld i hemmet. Den fruktansvärda Rissnevåldtäkten inträffade under den period jag jobbade i den här skolan. De finska eleverna ville inte umgås med de andra eleverna och vice versa.

Och jag kan verkligen lova, att det faktum, att det fanns tjejer som bar slöja, var inte det som utgjorde ett problem i min vardag.

På samma sätt resonerar jag kring burqa eller niqab. Jag tittar mig runt i klassen och tänker på mina elevers verklighet. Jag har ingen som bär heltäckande klädedräkt men om jag hade det......

Då är jag säker på att det skulle kännas ganska fjuttigt i relation till det här:

En äldre kvinna från Thailand går upp klockan 04:00 varje morgon, hon börjar klockan 06:00 och städar en bank i Kista. Hon jobbar till 10:00 och åker direkt till skolan som dessutom ligger i Haninge. Hon pluggar 12:45 - 16:30. Efter skolan åker hon tillbaka till samma bank och städar mellan 18:00 och 20:00. Varje dag! Det är ett problem!

En annan thailändsk tjej städar ett gymnasium i Stockholm. Hon städar mer än vad hon får betalt för. När jag säger att "nu jävlar ringer jag till din chef" så säger hon "är du inte klok, jag behöver det här jobbet!" Det är ett problem.

En elev har ingen bostad.

En har haft praktikplats i över två år.

En får inget jobb.

En blir misshandlad hemma.

En lyckas inte få hit sin dotter från Bulgarien.

En får inte gå på kurs D för då betalar inte socialen.

Och så där kan man hålla på. Och då blir det så konstigt. Där går en kvinna som vill plugga och utbilda sig i Sverige. Hon har satt på sig en burqa eller en niqab. Varför har hon gjort det? Det spelar ingen roll. Hon utgör inget hot. Hon har en bostad. Hon slår inte någon. Hon kostar inte samhället mer pengar än nån annan. Men plötsligt är hon problemet.

"Det är synd om de här kvinnorna."

"De är förtryckta."

Nä! Det är inte det vi diskuterar. För i så fall finns det väldigt många som det är lika eller mer synd om. Vi diskuterar att svenskar störs över hur det ser ut när någon inte anpassar sig. Men då ska jag säga att det finns förbannat många som stör mig med deras tråkiga och fula look!

Det är klart att jag hellre vill att alla ska få ha på sig precis vad de vill. Men det vågar ju tyvärr ingen. Inte du och inte jag.

Kolla den här dokumentären från Italien och sen kan vi börja snacka om ett verkligt problem!

http://www.ilcorpodelledonne.net/?page_id=91