Att lägga ner tid på något

Påskdagen 2009.

Det var så mycket som man ville fånga i ord men som ändå försvann.
ur Mandarinerna av Simone de Beauvoir

Jag skrev om att byta perspektiv i förra inlägget. Tänker på det lite mer. Förra veckan kom en av mina elever med en läxa. Hon var ambitiös och ville ha noggranna instruktioner. Efter ett tag så blev jag lite orolig att hon överarbetade uppgiften och så sa jag "Men du, lägg inte ner för mycket tid på det här nu".

Sen blev det en tid för reflektion och perspektivbyte. För precis här, i den här situationen och i den här meningen, tror jag att man kan se svårigheten med att lära sig ett språk i vuxen ålder och problematiken med att SFI bedrivs på svenska.

(Forskning visar att det bästa sättet att lära sig ett nytt språk på, i vuxen ålder, är med en tvåspråkig lärare som behärskar modersmålet för inläraren och målspråket. På så sätt kan man få ut mesta möjliga. Men det går inte eftersom det inte finns de ekonomiska resurser som krävs.)

Hur som helst. Tillbaka till reflektionen. Vad har vi här? En väldigt vanlig svensk mening som inte känns varken grammatiskt omöjlig att förstå eller med några extremt svåra ord.

Men tänk på den: "Men du, lägg inte ner för mycket tid på det här nu".

Och nu går jag in i huvet på andraspråksinläraren:

"Men du..". Det förstår jag. "Lägg inte ner..". Vänta ett tag. Lägg måste vara imperativ. Är det ligga eller lägga? Hm, det är lägga. Det är alltså en uppmaning riktad till mig. Men vad är det jag inte ska lägga? Finns det ett reflexivt pronomen? Nej. Så då är det inte lägga sig som betyder sova. Finns det ett av? Nej. Okej då är det inte lägga av som betyder sluta. Det är nånting jag inte ska lägga ner. Kan det vara tid som är objektet? Kan man lägga ner tid? Jag förstår att jag kan lägga ner en penna på bordet, men kan jag lägga ner tid? Var det verkligen det läraren sa?

"för mycket tid.." sa hon. Vilket för är det? För kan ju vara substantiv, det där på en båt, nä det är nog inte det. För kan ju vara verbet som betyder leda något framåt, nä det kan det inte vara. För kan väl vara preposition och adverb och konjunktion om jag inte minns fel. Nä men det måste vara ett sånt där vanligt för som betyder mer än passande. Jag ska alltså inte lägga ner för mycket tid på det här. Vaddå det här? Min läxa? Och avslutade hon meningen med nu?

Ja. Ni förstår vart jag vill komma. Jag överdriver så klart. Men det är viktigt att tänka så här när man jobbar med SFI. För det är det här som händer eleverna dagligen. Och som SFI-lärare måste man tänka på hur man skiljer på lätt och svårt språk. Vad borde jag ha sagt så? Ja, t.ex., Men du, jobba inte för mycket med den här läxan. Det är viktigt att ha tydliga subjekt, verb och objekt så ofta man bara kan. Partikelverb och fasta fraser kommer in sent i tillämpningen av det nya språket. Och jag tror att det är viktigt, som lärare i svenska som andraspråk, att öva på den medvetenheten och insikten.

Samtidigt har jag hört många kollegor säga att "de förstår mig tids nog" och "de måste vänja sig vid naturligt språk". Men är det respektfullt att möta människor som är i ett språkligt underläge och prata så att de inte förstår?

Vad tycker du?

/Jenny
ps: nu ska jag dansa lindy hop och tänka på helt andra saker....rock step....triple step....swing out...circle....rock step...twist!