Partikelverb

Torsdag 090507.

Jag funderar mycket på vad som är mer eller mindre svårt när man ska lära sig svenska. Det verkar också vara en fråga som intresserar folk. Det är ofta det folk frågar när man berättar att man jobbar som sfi-lärare.

En sak som jag tror verkligen förbryllar och förvirrar en andraspråksinlärare är de verb i svenskan som är både reflexiva och kräver en preposition/partikel. Jag tänker på t.ex. gifta om sig. I en mening med rak ordföljd är det kanske inte så svårt. "Han har gift om sig." Men vi pratar ju sällan så. Vi säger snarare en mening av den här typen "Gifte inte han om sig sen?".

Och då är det mycket att tänka på!

Det börjar med verbet och blir således en fråga. Sen kommer ett inte som egentligen inte betyder nåt men som svenskar slänger in i typ alla frågor (vilket gör att det blir väldigt svårt att svara för många). Sen måste subjektet komma och efter det kommer partikeln om som absolut måste vara där men hör ihop med verbet. Och sen kommer det reflexiva pronominet som också måste vara med men som kommer väldigt långt bort från verbet. Och slutligen hamnar ett litet tidsadverb.

Jag måste bara säga en till sak om det där med inte i frågor. Jag tror att vi inte tänker på att vi gör så när vi frågar, men det gör vi, hela tiden!

Och det konstiga med det är att om det finns ett inte i frågan så kan man inte svara ja, utan då måste man svara jo. Det är jättekonstigt. Testa med frågan ovan!

Jag fick en kommentar från Raija på min blogg. Skoj. Hon skrev om en tidning som heter KOM. Den riktar sig till alla som jobbar med vuxenutbildning. Om det är nån som e nyfiken kan man kolla www.visnet.se. Men jag hittade tyvärr inte artikeln om sfi där. Men jag tror jag har det där gamla numret och ska nog läsa det igen.

/Jenny