Äntligen december. November har varit värre än nånsin. Jag har, för mina elever alltså, försökt förklara vikten av att göra saker mysigt i Sverige i november. Att man ska ha vackert ljus hemma, en ny dvd-box, ett skönt täcke och dricka mycket te eller varm choklad. Det här ordet mysigt används nog mest här i Norden. I många fall fick eleverna titta på ordet skönt i stället eftersom mysigt inte fanns i ordboken.
En sak som inte är så mysigt är gångvägen till mina barns skola. Den är allt annat! Hur tänker man? Nu håller de på att gräva upp stora hål i asfalten igen. Då drar man om trafiken eftersom bilarna måste fram och få plats till varje pris. Men cyklar och gående tvingas riskera livet. Det är hemskt när man ser en ensam pappa eller mamma med en gågrupp (barn som går tillsammans till skolan) vingla fram mitt i gatan bland grävskopor, lastbilar och framför allt personbilar på väg till jobbet som kör för fort. Var det så vi ville ha det?
Hur som helst. Sfi rullar på. Snart är terminen slut....igen! Det går så vansinnigt fort. En mycket intelligent man från Kazakhstan, som pluggar med mig, påpekade att han tyckte att tiden i Sverige går fortare än vad han är van vid! Hm. Pressar vi in för mycket så att tiden försvinner och inte känns?
I fredags försökte vi reda ut en sak i klassen. Eleverna är på D-nivå och många är redo för nationella provet i december.
Svenskans alla s.
Mina elever blir mer och mer förvirrade ju mer de lär sig över alla dessa olika s. Jag har inte reflekterat över det så mycket förut.
Först pratade vi om genitiv-s, typ Zahras eller Jennys. De ville kalla det för äga-s och det är ju en bra etikett. Då frågade någon om det är samma s som foge-s i t.ex. Arbetsförmedlingen. Nä och så gick vi igenom det. Eleverna ville kalla det bindebokstav. Bra namn!
Jaha. Sen kom verben. Det finns vissa verb som slutar på s bara. Typ: finns, hoppas och trivs. Det är bara att acceptera. Sen pratade vi om passiv form av typen "dörrarna stängs". Det är presens men det finns inget subjekt. Det kunde de flesta förstå. Men sen kom träffa och träffas, slå och slåss eller se och ses. Då körde det ihop sig. Nu betydde s:et att det inte fanns objekt ("Jag träffar dig": s + v + o men "Vi träffas": s +v) och alldeles nyss betydde s:et att det inte fanns subjekt och innan dess betydde s:et ingenting, det bara är så.
Jag vet ett till ropade en thailändsk tjej. "I fredags", vad är det för s?
Ja du, det signalerar dåtid. "I somras", "i onsdags" etc.
Sen kom det fram en äldre kvinna från Irak och undrade om träffa är presens och träffas är dåtid. Och då förstod jag att det här var en mycket svårare grej än vad jag hade fattat. Som vanligt!
/Jenny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar