För några minuter sen pratade jag med en himla rar och trevlig elev. En man från Kina. Han har bytt sitt kinesiska namn till ett mer västerländskt. Det är ju lite sorgligt eftersom kinesiska namn är det coolaste som finns. Men hur som helst så skulle hans släktingar, från någonstans på den kinesiska landsbygden, komma och hälsa på. Och vad skulle han göra med dem? Jo, åka på cykelsemester till Gotland! Vilken underbar tanke.
Han frågade massa saker om Gotland och hur man kommer dit. Jag gick igång som bara den så klart och det verkar som om de faktiskt kommer att åka dit.
Ibland undrar jag om jag bara ser en del av verkligheten. För det jag ser verkar inte stämma med vad andra ser. Många ser invandrarna, om vi nu klumpar ihop dem till en generell grupp för ett ögonblick, som passiva och att de håller sig på sin kant. Jag ser raka motsatsen. Nästan hela tiden. Jag ser massa människor som trots fruktansvärda berättelser i ryggsäcken orkar kämpa vidare. Jag träffar folk som satsar gärnet. Jag ser kvinnor som försörjer hela sin släkt på andra sidan jordklotet med en dålig städlön och ändå kommer till sfi dagligen. Jag ser män som försöker få hit sina barn, packar mackor hela nätterna och kommer till sfi fulla med energi. En del har ingen energi kvar men kommer ändå och säger att de vill verkligen komma igenom sfi och byter kanske till en kvällskurs.
Men framför allt så upplever jag att väldigt många verkligen diggar Sverige. Det gör mig så glad. När jag frågade var de skulle vilja bo om de inte bodde i Jordbro (många bor där) så svarade de unisont och självklart; Brandbergen!
Imorgon är det dags för BEAT. Klubben där jag och min pappa spelar country, soul och rock'n'roll! Välkomna! Södra bar 20-00.
/Jenny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar