Svenskans snårstigar

Tisdag 090922

Igår var det internationella fredsdagen, men det märkte man inte mycket av. Däremot har jag märkt av Eid al Fitr som firas i dagarna tre. Det är festen som följer på fastan och då är man i moskén, äter gott och ger presenter. Muslimerna verkar fira det på lite olika sätt och jag undrar om det är nationalitet eller religionsinriktning som är relevant för hur man festar. Mina elever från Somalia känns hur som helst ovanligt uppsluppna.

Igår hamnade jag i ett riktigt snårigt och rörigt grammatikträsk. Vi försökte reda ut det här med hur tusan man ska använda att och när det följs av en bisats eller infinitiv.

Jag körde först den här förklaringen:

Jag tycker om banan. Subjekt verb och vad tycker jag om? =objekt. Är alla med på det? Ja!
Jag tycker om att dansa. Subjekt verb och vad tycker jag om? Att dansa=objekt. Förstår vi det? Ja!
Jag tycker om att han ringer varje dag. Subjekt verb och vad tycker jag om? Att han ringer varje dag =objekt. Objektet är alltså en bisats. Och bisatsen måste ha ett eget subjekt och verb. Kan vi förstå det? Nja, jo det kunde de flesta.

Sen håller vi parallellt på med presens med ett verb och presens med två verb, dvs. hjälpverb och infinitiv. Detta blandas ihop och blir Jag vill äter och jag äta nu. Så vi snackade om det och om ordföljden.

Sen när de skulle skriva så hade allt detta blivit ett enda mishmash. Plötsligt skrev de meningar som de aldrig skulle ha gjort fel på innan vi försökte reda ut allt det här. En jättebra kille från Ungern, som verkligen brukar ha koll på grammatiken, skrev typ Hon vill att gå till mig.

-Jamen du sa ju att det ska komma infinitiv efter att.
-Inte här!

Hon vill gå till mig är vanlig presens med hjälpverb och infinitv.
Hon vill att jag ska gå är en huvudsats och en bisats.
Hon gillar att gå är en supervanlig subjekt verb objekt- konstruktion.

Hur kan det inte vara helt solklart? Lätt som en plätt...... Eller!?

I'mouttahere dude....

Jenny