Fantasi

Onsdag 090408

Det som är så spännande med att jobba på SFI, och att träffa så mycket människor från jordens alla hörn hela dagarna, är att man tvingas byta perspektiv. Jag måste försöka titta på mig själv, på Sverige, på svenska traditioner och framför allt på språket med en annan känsla. Jag är tvungen, med all mental kraft, att försöka inta mina elevers position och förhållningssätt när jag säger saker. Det är som om jag rent fysiskt måste gå ur min egen kropp ibland. Oftast klarar jag inte det och då kör jag bara på. Men så kommer det saker som gör att man faktiskt ser hur konstigt eller annorlunda det självklara kan vara och då blir man förvirrad och harmonisk på samma gång.

T.ex. igår kom en elev till mig med en läxa från en annan lärare. Hon skulle först läsa tidningsannonser från familjesidan, typ vi gratulerar, födda, vigsel, dödsfall etc, och sen skriva en berättelse om någon av de personer som figurerade i annonserna.

Svårt, tyckte hon. "Jag förstår inte vad jag måste göra". Jag förklarade och exemplifierade och sen sa jag det magiska ordet fantasi. "Jaha, ska jag använda fantasi nu igen!!" och hon fortsatte "Ni svenskar älskar fantasi, men jag är inte van med det".

Jag förstod att vi tar den förmågan, eller vad man ska kalla det, för given. Att vem som helst när som helst ska kunna hitta på en historia. Hon påpekade att hon hade svårt att förstå varför man ska prata om och skriva om saker som inte finns och bara hitta på allting hela tiden.

När man läser om språkinlärning så läser man om muntliga och skriftliga kulturer och hur man lever med sitt språk på olika sätt. Dessa tankegångar handlar också om huruvida man kan resonera i termer av konkret eller abstrakt. Det blev så tydligt hur jag har lärt mig att skilja på rätt och fel. Det finns rätt och fel grammatiskt eller rätt och fel faktamässigt, men när man använder fantasi kan allt hända men språket måste fortfarande vara korrekt. Jag förstår om det blir konstigt i elevernas huvuden ibland.

Javisst! Fram för Hen och tack Sandra för att du läser vad jag skriver!

/Jenny