onsdag 1 april 2009

Ny grupp på SAS och Matildas katter

Onsdag 1 april. Ny vårmånad. Ny sol och ny grupp.

Jag har precis idag startat en datakurs för SAS-elever. De ska lära sig grunderna i Word och bli bättre på att söka information på Internet. Vi började med att jobba med Wikipedia. Vet inte hur bra den sidan är egentligen. Men informationen om alla länder är faktiskt väldigt heltäckande. Dessutom är det underbart när eleverna får läsa om något som ligger de nära om hjärtat. De reagerade en del på olika fakta som de inte tyckte stämde. En tjej från Algeriet tex påpekade att "det här är väl inte allt som finns inom kulturen i Algeriet, var är alla författare?". Då konstaterade vi att det får bli hennes framtida uppdrag, att addera den kunskapen.

Jag fick en kommentar på könsneutralt pronomen från Taija. Hon skrev att i finskan så finns inte han och hon, utan det finns bara ett pronomen i tredje person singular. Samtidigt så frågar man sig då: och hur påverkar det vår uppfattning om kön?

Å ena sidan så har jag svårt att tro att det skulle göra finnarna mer jämställda. Å andra sidan så tror jag verkligen att det här med användandet av hon respektive han påverkar vårt psyke. Om vi utgår från att allt är han redan från två-årsåldern så måste det väl göra något med synen på norm och avvikelse? Man faller alltid tillbaka på att kvinnan är Det andra könet.

Jag läser barnböcker för mina barn på kvällarna och då är ca 80-90 % av alla karaktärer han. Då kan man aktivt välja andra böcker och då blir huvudkaraktären hon. Men det är inte riktigt det som är problemet. Problemet är att alla väsen är han. Alla tomtar, alla troll och monster, gud och framför allt alla djur. Katter, hundar och fåglar. Det är egentligen bara kor som får vara hon. Men hälften av alla djur i världen är väl hon!?

Ta tex boken "Matildas katter" av Jan Lööf. Jag och många med mig älskar hans serier, historier och teckningar. Men det kom en del kritik mot honom och det faktum att han bara tecknar pojkar, män och gubbar. Och om det mot förmodan finns en hon i stadsvimlet så har hon barnvagn eller sitter i ett fönster och vinkar till en karl. (För att vara rättvis, så finns det alltid en till hon, nämligen huvudkaraktärens mamma.) Hur som helst så kom då äntligen boken om Matilda och hennes katter. Men ändå när man läser om katten så ska han äta och han ska kamma manen och pappa lyser med sin frånvaro. Jag skulle bli så löjligt glad om ett litet monster eller ödla i någon bok bara kallades för hon utan närmare förklaring.

Vi använder pronomenet man för att beteckan alla människor, och det vet vi. Och det är okej. Men svenskan har ett pronomen som är han, som vi tror att vi använder för allt av manligt kön, men det är inte sant. Prova att säga hon om en legogubbe när du leker med ett barn och jag lovar att barnet säger "det är en han". Om det nu måste vara en hon så måste man se det med hjälp av en kjol eller långt hår. Det andra könet.....

Nä. Fram för hen! Testa! Det funkar bra!

4 kommentarer:

  1. Nu ligger din blogg bland mina favoriter. Jag som inte brukar gilla bloggar, men jag gillar ditt sätt att skriva. Jag kommer säkerligen att kunna referera till min egen vardag som förskollärare och som mamma till både pojkar, flickor och funktionshindrad, då mycket känns igen. Ser fram emot nästa inlägg.
    Kram Sandra

    SvaraRadera
  2. HEN är ju en toppenidé!

    SvaraRadera
  3. Apropå Taijas kommentar. Finskan har alltså "hän" för både han/hon. På svenska skulle det kunna heta "hen".

    Detta "hän" påverkar knappast uppfattningen om kön. En jämförelse skulle kunna vara att engelskspråkiga inte kan (läs: kan) skilja på "mormor" och "farmor". Engelskspråkiga skulle inte heller kunna skilja på "var" och "vart". Och det kanske de inte kan.

    E.

    SvaraRadera
  4. Jag studerar svenska i Sverige nu och tänker ofta på saker du skriver om. Bra jobbat!
    Jag tror inte det gör någonting att vi har så många han överallt och bara få hon. Måste vi kvinnor känna sig mindre viktiga pga det?
    Vi har EN MÄNNISKA, som är hon!

    SvaraRadera