Funktionellt språk

Söndag (!) 090927

Snart är det oktober. Terminen går så otroligt fort.

Det är redan dags för terminens första nationella prov.

Jag har läst om bedömning och värdering hela helgen. Ju mer jag tänker på det desto mer osäker blir jag.

Vad vill vi uppnå med sfi? Ett funktionellt språk eller ett korrekt språk?

Ska Nationella Provet ses som ett test som uppkörningen för att få körkort (ett funktionellt språk) eller ska det ses som ett intagningstest till sas (svenska på grundläggande nivå) där man lägger mycket mer krut på gramamtik och korrekthet.

Jag tror vi måste bestämma oss om det ska finnas en röd tråd i undervisningen. Och om sfi ska vara likvärdigt så måste det finnas en samsyn kring detta. I Lpf94 står det uttryckligen att sfi ska vara likvärdigt i hela landet. Det är det inte ens på varje enhet.

Lärare inom samma skola har väldigt olika syn på vad som är godkänd uppnådd nivå.

Det tänker jag på en dag som denna.....

Jenny

Svenskans snårstigar

Tisdag 090922

Igår var det internationella fredsdagen, men det märkte man inte mycket av. Däremot har jag märkt av Eid al Fitr som firas i dagarna tre. Det är festen som följer på fastan och då är man i moskén, äter gott och ger presenter. Muslimerna verkar fira det på lite olika sätt och jag undrar om det är nationalitet eller religionsinriktning som är relevant för hur man festar. Mina elever från Somalia känns hur som helst ovanligt uppsluppna.

Igår hamnade jag i ett riktigt snårigt och rörigt grammatikträsk. Vi försökte reda ut det här med hur tusan man ska använda att och när det följs av en bisats eller infinitiv.

Jag körde först den här förklaringen:

Jag tycker om banan. Subjekt verb och vad tycker jag om? =objekt. Är alla med på det? Ja!
Jag tycker om att dansa. Subjekt verb och vad tycker jag om? Att dansa=objekt. Förstår vi det? Ja!
Jag tycker om att han ringer varje dag. Subjekt verb och vad tycker jag om? Att han ringer varje dag =objekt. Objektet är alltså en bisats. Och bisatsen måste ha ett eget subjekt och verb. Kan vi förstå det? Nja, jo det kunde de flesta.

Sen håller vi parallellt på med presens med ett verb och presens med två verb, dvs. hjälpverb och infinitiv. Detta blandas ihop och blir Jag vill äter och jag äta nu. Så vi snackade om det och om ordföljden.

Sen när de skulle skriva så hade allt detta blivit ett enda mishmash. Plötsligt skrev de meningar som de aldrig skulle ha gjort fel på innan vi försökte reda ut allt det här. En jättebra kille från Ungern, som verkligen brukar ha koll på grammatiken, skrev typ Hon vill att gå till mig.

-Jamen du sa ju att det ska komma infinitiv efter att.
-Inte här!

Hon vill gå till mig är vanlig presens med hjälpverb och infinitv.
Hon vill att jag ska gå är en huvudsats och en bisats.
Hon gillar att gå är en supervanlig subjekt verb objekt- konstruktion.

Hur kan det inte vara helt solklart? Lätt som en plätt...... Eller!?

I'mouttahere dude....

Jenny

Snedvriden rapportering

Torsdag 10 september

Idag ska jag till Lärarhögskolan och snart är jag klar med lärarutbildningen! Den sista kursen heter organisera, värdera och bedöma lärande eller nåt i den stilen. Och ironiskt nog så är det den mest oorganiserade kursen hittills. He he.

Hur som helst så tänkte jag på en sak igår, rapporteringen om den svenska skolan. Jag läste någonstans att 1 tredjedel av Sveriges befolkning befinner sig på ett eller annat sätt inom utbildningsväsendet. Det är förskola, grundskola, gymnasium, komvux och sfi, folkhögskola, universitet, studieförbund, alla dess elever och lärare och all administration. När man tänker på det så är det ganska otroligt. En tredjedel av alla människor utvecklas intellektuellt och praktiskt hela tiden! Härligt.

Och för det allra mesta så funkar detta! En så stor verksamhet som rullar på dag ut och dag in. Det vore mycket märkligt om det inte uppstod några problem ibland. eller hur!?

Ljuger media när de bara berättar om uppkäftiga tonåringar, obehöriga lärare, slöa sfi-elever och skolbränder? Nä, det kan man ju inte påstå. På ett sätt. Men på ett annat sätt så blir det ju en lögn om den upprepas oproportionerligt mycket. Det står inte i proportion till verkligheten.

Igår följde jag med min son som har börjat årskurs 1. Han hade idrott i en annan byggnad. Jag skulle skära upp hans apelsin till fruktstunden och drog runt i korridorerna och letade efter en kniv. När man lämnar och hämtar sina barn så är det full fart i skolan, men nu såg jag vad som händer när alla föräldrar och syskon gått. När skoldagen har startat. I det ena rummet hade de halvklass, fröken satt på en stol och lyssnade på ettorna som ivrigt räckte upp händerna. I det andra rummet var det tända ljus på katedern, lugn musik och en lärare som läste högt medan tvåorna låg med huvudena på bänkarna och lyssnade. Inne i sexårs satt de i en ring på golvet på en matta och sjöng och skrattade.

Sen kom jag till mitt eget jobb och gick raka vägen till studietorget där elever får plugga på helt frivillig basis. Fullt med sfi-elever som ville träna extra inför nationella provet. Efter lunch kom jag till min lektion och möttes av en öppen dörr och en hel klass som bara satt och väntade på att få sätta igång med partikelverb.

Vem skildrar denna bild?
Var är det massmediala intresset? Ingenstans är det dystra svaret. Och det kan man väl på ett sätt hajja.
Men! Man ska vara väldigt försiktig när man vidtar åtgärder och vill förändra skolan, det är jag alldeles säker på. Många av de förslag som läggs fram verkar ha sin uppfattning baserad på att utbildningsverksamheten inte fungerar, istället för en önskan om att förbättra. Och det är vrickat.

/Jenny

Konjunktioner

Onsdag 2 september, Vietnams nationaldag

Igår jobbade vi med konjunktioner. Jag vet inte om jag ska kalla dem det eller bindeord. Det första funkar för dem med något latinbaserat språk i ryggen och grammatisk kunskap. Men för alla andra säger nog bindeord mer om vad det handlar om. Om man förstår ordet binda förstås.

Jag upplevde att alla hängde med på att man kan sätta ihop två huvudsatser med och, av typen "Hon läser och jag tittar på tv". Eller och men var inte heller några problem med. Sen snackade vi om för och så, och jag frågade klassen om man skilde på dessa två ord på deras språk. Det gjorde man. Och efter diskussioner och förklaringar på turkiska, thailändska, persiska, arabiska och polska så kunde vi fortsätta.

Då kom vi till skillnaden mellan men och utan, "Hon åker till stan men köper ingenting" men "Hon åker inte till Haninge utan till Tyresö". Varför men i första meningen och utan i andra?

Är det så enkelt att man bara kan förklara det med att det finns ett inte i första satsen?
Håller det?

På engelska har vi bara ett ord, but. Men hur är det på andra språk?

/Jenny

Kompetensutveckling för både lärare och elev

Tisdag 1 september

Så har det blivit höst.

Igår hade vi fantastiskt bra kompetensutveckling. Det var Catarina Persson (som tidigare hette Littman och har skrivit "Så ska det låta") som kom och lärde oss en hel del om uttal. Det var precis som det bör vara; lärorikt, inspirerande och roligt på samma gång.

Nu är jag taggad på uttal.

Dessutom är jag glad för att jag kan hjälpa elever på Studietorget med datorer och allt som en dator kan göra för en elev. Alla elever på skolan har fått en mailadress nu, vilket är hur bra som helst. Jag skickar korta mail till dem med enkla frågor och de svarar och får på så sätt direkt respons skriftligen om vad som är bra och mindre bra i deras skrivna svenska.

Sen ser jag till att de börjar skriva till varandra och så drar jag mig tillbaka.

Jag är inte helt säker på vad jag kommer att skriva nu. Men ibland så tror jag att sfi borde börja med att lära alla sina elever hantera word och mail. Efter en bra och adekvat introduktion så klart. Vad tror du?

/Jenny