Onsdag 090624
Idag gjorde vi en sån där grej som ger väldigt mycket men som man sällan hinner med, eller ser till att hinna med. Vi var två lärare idag på en klass med ca 20 elever. Vi kunde därför dela den i två och jobba intimt med varsin liten grupp.
Sommarkurseleverna skrev ett gammalt NP i måndags. Det var ett brev som skulle innehålla en viss mängd svar och uppgifter. Idag satt vi runt ett bord och gick igenom allas brev. Vi tittade på handstil och om det är möjligt att läsa alla bokstäver. Vi diskuterade längden på brevet och vad som är för kort eller för långt eller lagom. Sen fick alla läsa sina brev och alla kommenterade varandras texter. Jättebra och konstruktivt blev det. Jag tror verkligen att det ger mer än att jag sitter hemma med röda pennan och rättar.
Vi fastnade på en klassiker. Skillnaden mellan att träffa och att träffas. Det är något som förstaspråksanvändare i svenska aldrig tänker på. Men det vållar ofta problem för andraspråksanvändarna. Och hur är det med de här verben då? Jo, att träffa (träffar, träffade, träffat) måste ha objekt, t.ex. "Jag träffar dig". Men att träffas (träffas, träffades, träffats) kan inte ha objekt, t.ex. "Vi träffas".
Väldigt många vill skriva typ "Vi träffas varandra", men det går ju inte. Dessutom vill nästan alla sätta in ett litet med, t.ex. "Vi träffas med dig". Jag misstänker att det heter "att träffa med någon" på många språk i världen. Det är nämligen ett så himla vanligt misstag från alla olika språkgrupper.
Jag har två fantastiska munkar från Thailand som kommer i oranga skynken (och hemstickad toppluva på vintern) och sandaler. Jag blir inspirerad av att träffa dem. De är så lugna. Hur som helst så hade den ena av dem skrivit, apropå träffa, "Jag vill träffa på dig". Nä, det är fel sa jag. Ta bort på!
Men så frågade han flera gånger kan man verkligen inte säga "träffa på"? Han betonade verbet träffa och inte det lilla på. Då låter det helt fel! Prova själv! Men så kom jag ju på att det är klart att han har stött på partikelverbet "träffa på" någonstans (med betoning på på) och det kan man ju absolut säga. Och då när jag förstod att det var det han menade så borde man ju bli glad över att eleverna hör och snappar upp nya grejjer runt omkring sig, men det är just sådana här exempel som är så förvirrande. Man säger en sak och sen kommer alltid ett litet men.
Ja ja. En liten vardaglig språklig reflektion.
/Jenny
onsdag 24 juni 2009
tisdag 23 juni 2009
Sommarkurs
Tisdag 090623
Det gick sådär för mina elever på NP. En del klarade det och är således klara med sfi. Man vet ganska väl innan vilka de är. I slutändan är det ju också läraren som avgör om en elev är klar med en kurs eller inte. Eftersom en del inte klarade sig, och som hade trott det, trodde jag att det skulle bli ett trist avslut på terminen.
Men nej då. Det blev jordens trevligaste lunch. De hade lagat ljuvlig mat. Någon sorts bollar med kött i, ris runtom och friterat längst ut. Vårrullarna var exceptionellt goda. Traditionell polsk sallad och kåldolmar. Fantastiska nudlar från Bangladesh.
Jag höll ett tal så min underbara coola tjej från Kina fick tårar i ögonen. Sen höll de tal och då torkade jag mascaran. Vi kramades och fotade och åt och sjöng lite.
Nu har sommarkurserna börjat!
Jag har en grupp med elever från Thailand, Indien, Bangladesh, Polen, Serbien, Irak, Afghanistan, Turkiet och Algeriet. Härligt!
/Jenny
Det gick sådär för mina elever på NP. En del klarade det och är således klara med sfi. Man vet ganska väl innan vilka de är. I slutändan är det ju också läraren som avgör om en elev är klar med en kurs eller inte. Eftersom en del inte klarade sig, och som hade trott det, trodde jag att det skulle bli ett trist avslut på terminen.
Men nej då. Det blev jordens trevligaste lunch. De hade lagat ljuvlig mat. Någon sorts bollar med kött i, ris runtom och friterat längst ut. Vårrullarna var exceptionellt goda. Traditionell polsk sallad och kåldolmar. Fantastiska nudlar från Bangladesh.
Jag höll ett tal så min underbara coola tjej från Kina fick tårar i ögonen. Sen höll de tal och då torkade jag mascaran. Vi kramades och fotade och åt och sjöng lite.
Nu har sommarkurserna börjat!
Jag har en grupp med elever från Thailand, Indien, Bangladesh, Polen, Serbien, Irak, Afghanistan, Turkiet och Algeriet. Härligt!
/Jenny
tisdag 16 juni 2009
NP, Sardinien och sömnbesvär hos sfi-elever
Tisdag 090616
Idag är det dags för Nationella Provet (NP). Mina elever sitter nere i sal 411 och skriver. En kom för sent och missade testet.
Jag har precis kommit tillbaka från en fantastisk vecka på Sardinien. Av alla lustiga grejjer jag gjort i livet så toppar nog den här veckan listan. En festival som inte skulle kallas festival utan Rock'n'roll Safari med hundra punk/garage/rock-band som spelade på olika platser på olika tider vilka var omöjligt att få reda på. I sista stund spreds informationen och alla tog sig dit. Festligt!
Det var trist att komma hem till 9 grader och regn. Tur att det alltid väntar en så många bra tidningar när man har varit borta.
Jag började med Ottar. Det är RFSUs medlemstidning. Den kan jag varmt rekommendera och i senaste numret handlar det bl.a. om underjordisk feministisk kamp i Afghanistan. www.ottar.se
Jag funderar på hur RFSU ställer sig i debatten om krav på deltagande i sex- och samlevnadsundervisning i grundskolan.
Lärarnas riksförbunds medlemstidning heter Skolvärlden. Den brukar vara bra på att bevaka frågor som rör vuxenutbildning och sfi. I senaste numret är det tunt på den fronten dock. Däremot har Filippa Mannerheim skrivit en strålande krönika. www.skolvarlden.se
Lärarförbundets medlemstidning heter Lärarnas tidning och i senaste numret finns en intressant artikel om forskning kring sfi-elevers sömnbesvär. Enligt undersökningen så uppgav 68 % att de led av någon form av sömnbesvär. Detta är något att fundera på, både för sfi-lärare och politiker. Jag tänker främst på förslaget om sfi-bonus och hur märkligt det är med tanke på den stress som uppenbarligen ofta finns i den här gruppen. www.lararnastidning.se
Nu ska jag springa och peppa mina NPskrivande vänner!
/Jenny
Idag är det dags för Nationella Provet (NP). Mina elever sitter nere i sal 411 och skriver. En kom för sent och missade testet.
Jag har precis kommit tillbaka från en fantastisk vecka på Sardinien. Av alla lustiga grejjer jag gjort i livet så toppar nog den här veckan listan. En festival som inte skulle kallas festival utan Rock'n'roll Safari med hundra punk/garage/rock-band som spelade på olika platser på olika tider vilka var omöjligt att få reda på. I sista stund spreds informationen och alla tog sig dit. Festligt!
Det var trist att komma hem till 9 grader och regn. Tur att det alltid väntar en så många bra tidningar när man har varit borta.
Jag började med Ottar. Det är RFSUs medlemstidning. Den kan jag varmt rekommendera och i senaste numret handlar det bl.a. om underjordisk feministisk kamp i Afghanistan. www.ottar.se
Jag funderar på hur RFSU ställer sig i debatten om krav på deltagande i sex- och samlevnadsundervisning i grundskolan.
Lärarnas riksförbunds medlemstidning heter Skolvärlden. Den brukar vara bra på att bevaka frågor som rör vuxenutbildning och sfi. I senaste numret är det tunt på den fronten dock. Däremot har Filippa Mannerheim skrivit en strålande krönika. www.skolvarlden.se
Lärarförbundets medlemstidning heter Lärarnas tidning och i senaste numret finns en intressant artikel om forskning kring sfi-elevers sömnbesvär. Enligt undersökningen så uppgav 68 % att de led av någon form av sömnbesvär. Detta är något att fundera på, både för sfi-lärare och politiker. Jag tänker främst på förslaget om sfi-bonus och hur märkligt det är med tanke på den stress som uppenbarligen ofta finns i den här gruppen. www.lararnastidning.se
Nu ska jag springa och peppa mina NPskrivande vänner!
/Jenny
fredag 5 juni 2009
Sveriges nationaldag
Fredag 090605
Imorgon är det Sveriges nationaldag. Jag ska fira den i Svandammsparken på Medborgarfestivalen. http://www.gratisistockholm.nu/viewObject.aspx?objectId=31622
Jag ska inte bara träffa folk och picknicka utan också spela med Harry Florett. www.myspace.com/harryflorett
Skoj.
Annars tycker jag att det är svårt att veta hur man ska fira nationaldagen. Jag vet inte riktigt vad jag firar. Men idag läser jag i den Mångkulturella almanackan, som jag skrev om för några dagar sen, om 6 juni. De skriver att 1523 valdes Gustav Vasa till kung. Det känns inte så himla angeläget. 1809 fastslogs religions-, tryck- och yttrandefrihet. Det är värt att fira! Men det känns ändå inte i hjärtat, kanske.
Men sen står det att sedan början av 1990-talet så firas 6 juni runt om i landet för dem som under föregående år har blivit svenska medborgare. År 2007 var det 33 629 personer!
Det är ju faktiskt verkligen något att fira! Heja Sverige! Det skulle kunna lyfta hela svenska flaggans dag. Att vi har gäster som har bestämt sig för att stanna och leva i Sverige. Tänk om 6 juni kunde bli en dag som var präglat av folket. Kommunerna kanske bjöd alla sina nya invånare på champagne, och eftersom de flesta nog inte dricker alkohol så får det bli pommac.
Jag försöker tänka att Sveriges nationaldag skulle vara en symbol för det folk som utgör Sverige och inte själva landet i sig. Landet består av mark och jord och berg och sjöar och det råkar ligga just här just nu. Men det är ju alla vi individer som gör Sverige.
Snart är det dags för Nationella Provet (NP) igen. Jag har ungefär 15 elever som ska skriva. De är nervösa och oroliga.
Många av de kommer till Studietorget för att studera extra. På studietorget sitter en tjej från Kina som brukar ha med sig torkat kinesiskt godis, typ illgröna kiwiskivor. Där är några kvinnor från Thailand som alltid verkar vara på väldigt gott humör, de skrattar, pratar högt och sprider väldigt bra stämning. Det är en man från Palestina som samtidigt håller på med körkortsteori och vars fru väntar barn. Man ser att han har huvudet fullt, men är alltid ambitiös och noggrann med skolan. Här är nunnan som säger att hon kommer bli mycket arg på mig om hon inte klarar NP den här gången. På mig?
Det är nunnans kompis från Kongo, en supergullig, ensamstående, ung mamma. Det är en äldre kvinna från Irak som är kemist och matematiker, tror jag. Sen kommer två tjejer från Afrikas horn, en från Somalia och en från Eritrea. De är väldigt lugna och försiktiga under sina sjalar.
Deras gemensamma språk är svenska så klart och det är underbart att lyssna på hur de kommunicerar med varandra. Det är någonting som är väldigt fascinerande med viljan att förstå en annan människa. Dessutom är det otroligt roligt. Alla missförstånd och skrattet som följer är så befriande.
Nu håller jag tummarna för att de ska skriva bra på sina test.
Och ikväll går jag på Debaser och tittar på Black Lips http://www.youtube.com/watch?v=lrNSjItTfes)!
/Jenny
Imorgon är det Sveriges nationaldag. Jag ska fira den i Svandammsparken på Medborgarfestivalen. http://www.gratisistockholm.nu/viewObject.aspx?objectId=31622
Jag ska inte bara träffa folk och picknicka utan också spela med Harry Florett. www.myspace.com/harryflorett
Skoj.
Annars tycker jag att det är svårt att veta hur man ska fira nationaldagen. Jag vet inte riktigt vad jag firar. Men idag läser jag i den Mångkulturella almanackan, som jag skrev om för några dagar sen, om 6 juni. De skriver att 1523 valdes Gustav Vasa till kung. Det känns inte så himla angeläget. 1809 fastslogs religions-, tryck- och yttrandefrihet. Det är värt att fira! Men det känns ändå inte i hjärtat, kanske.
Men sen står det att sedan början av 1990-talet så firas 6 juni runt om i landet för dem som under föregående år har blivit svenska medborgare. År 2007 var det 33 629 personer!
Det är ju faktiskt verkligen något att fira! Heja Sverige! Det skulle kunna lyfta hela svenska flaggans dag. Att vi har gäster som har bestämt sig för att stanna och leva i Sverige. Tänk om 6 juni kunde bli en dag som var präglat av folket. Kommunerna kanske bjöd alla sina nya invånare på champagne, och eftersom de flesta nog inte dricker alkohol så får det bli pommac.
Jag försöker tänka att Sveriges nationaldag skulle vara en symbol för det folk som utgör Sverige och inte själva landet i sig. Landet består av mark och jord och berg och sjöar och det råkar ligga just här just nu. Men det är ju alla vi individer som gör Sverige.
Snart är det dags för Nationella Provet (NP) igen. Jag har ungefär 15 elever som ska skriva. De är nervösa och oroliga.
Många av de kommer till Studietorget för att studera extra. På studietorget sitter en tjej från Kina som brukar ha med sig torkat kinesiskt godis, typ illgröna kiwiskivor. Där är några kvinnor från Thailand som alltid verkar vara på väldigt gott humör, de skrattar, pratar högt och sprider väldigt bra stämning. Det är en man från Palestina som samtidigt håller på med körkortsteori och vars fru väntar barn. Man ser att han har huvudet fullt, men är alltid ambitiös och noggrann med skolan. Här är nunnan som säger att hon kommer bli mycket arg på mig om hon inte klarar NP den här gången. På mig?
Det är nunnans kompis från Kongo, en supergullig, ensamstående, ung mamma. Det är en äldre kvinna från Irak som är kemist och matematiker, tror jag. Sen kommer två tjejer från Afrikas horn, en från Somalia och en från Eritrea. De är väldigt lugna och försiktiga under sina sjalar.
Deras gemensamma språk är svenska så klart och det är underbart att lyssna på hur de kommunicerar med varandra. Det är någonting som är väldigt fascinerande med viljan att förstå en annan människa. Dessutom är det otroligt roligt. Alla missförstånd och skrattet som följer är så befriande.
Nu håller jag tummarna för att de ska skriva bra på sina test.
Och ikväll går jag på Debaser och tittar på Black Lips http://www.youtube.com/watch?v=lrNSjItTfes)!
/Jenny
torsdag 4 juni 2009
Lika möjligheter
Torsdag 090604
Det är juni. Men i morse ville man ha vantar. Och mössa.
Förra veckan träffade jag en gammal elev, en tjej från Afghanistan. Vi kom på kant med varandra redan första lektionen. Hon svarade i telefon på lektionstid och det kan verkligen förolämpa mig. Men sen gick det över och hon var min elev i nästan ett år. Nu var det säkert över ett år sen jag såg henne.
Hur som helst så stötte vi på varandra på gatan i Handen.
Hon var jätteglad och skulle plugga till sjuksköterska. Hon är ett lysande exempel på hur viktigt det är med möjligheten för alla att få plugga vidare och försöka uppfylla sina drömmar.
De elever som studerar på sfi på studieväg 2 (de läser kurs B och C) är menade att börja jobba efter kurs C. De har nämligen ofta kort utbildningsbakgrund från sitt hemland och alla kan inte eller vill inte eller orkar inte uppnå nivå D.
Men de flesta arbetsgivare begär att den sökande ska ha kurs D. Det är mest enklare jobb där man inte måste vara jättebra på svenska som man kan söka utan D-betyg från sfi. En del skolor erbjuder eleverna en möjlighet att fortsätta studera på kurs D om de är motiverade. Det är verkligen viktigt! Annars säger man ju indirekt att du ska inte ha ett jobb där du behöver prata. Du ska jobba med ett tråkigt lågavlönat jobb i resten av ditt liv.
Den här afghanska tjejen, hon med mobiltelefonen, gick på studieväg 2. Tänk om hon inte hade fått chansen att läsa kurs D. Då hade hon inte kunnat studera på SAS. Och utan SAS hade hon inte kunnat bli sjuksköterska.
Tänk på hennes attityd till livet och till Sverige. Tänk på hur hennes personliga utveckling påverkar hennes relation till hennes familj och barn. Om de som kommer till Sverige får möjlighet att uppfylla sina drömmar på samma premisser som alla andra då kan vi lyckas med mångfald och integration.
Jag tror att det finns en fara i att skicka alla nya svenskar till arbetsmarknadens förfogande och pusha för mycket. Ibland tar det längre tid men det lönar sig i det långa långa loppet som vi kallar livet.
Hon ville bli sjuksköterska i Sverige. Och hon behövs. Om man ger mycket får man mycket.
/Jenny
Det är juni. Men i morse ville man ha vantar. Och mössa.
Förra veckan träffade jag en gammal elev, en tjej från Afghanistan. Vi kom på kant med varandra redan första lektionen. Hon svarade i telefon på lektionstid och det kan verkligen förolämpa mig. Men sen gick det över och hon var min elev i nästan ett år. Nu var det säkert över ett år sen jag såg henne.
Hur som helst så stötte vi på varandra på gatan i Handen.
Hon var jätteglad och skulle plugga till sjuksköterska. Hon är ett lysande exempel på hur viktigt det är med möjligheten för alla att få plugga vidare och försöka uppfylla sina drömmar.
De elever som studerar på sfi på studieväg 2 (de läser kurs B och C) är menade att börja jobba efter kurs C. De har nämligen ofta kort utbildningsbakgrund från sitt hemland och alla kan inte eller vill inte eller orkar inte uppnå nivå D.
Men de flesta arbetsgivare begär att den sökande ska ha kurs D. Det är mest enklare jobb där man inte måste vara jättebra på svenska som man kan söka utan D-betyg från sfi. En del skolor erbjuder eleverna en möjlighet att fortsätta studera på kurs D om de är motiverade. Det är verkligen viktigt! Annars säger man ju indirekt att du ska inte ha ett jobb där du behöver prata. Du ska jobba med ett tråkigt lågavlönat jobb i resten av ditt liv.
Den här afghanska tjejen, hon med mobiltelefonen, gick på studieväg 2. Tänk om hon inte hade fått chansen att läsa kurs D. Då hade hon inte kunnat studera på SAS. Och utan SAS hade hon inte kunnat bli sjuksköterska.
Tänk på hennes attityd till livet och till Sverige. Tänk på hur hennes personliga utveckling påverkar hennes relation till hennes familj och barn. Om de som kommer till Sverige får möjlighet att uppfylla sina drömmar på samma premisser som alla andra då kan vi lyckas med mångfald och integration.
Jag tror att det finns en fara i att skicka alla nya svenskar till arbetsmarknadens förfogande och pusha för mycket. Ibland tar det längre tid men det lönar sig i det långa långa loppet som vi kallar livet.
Hon ville bli sjuksköterska i Sverige. Och hon behövs. Om man ger mycket får man mycket.
/Jenny
tisdag 2 juni 2009
Semester och Mångkulturella almanackan
Tisdag 090602
Det närmar sig terminens slut. Och det känns. Det känns i atmosfären på skolan och i eleverna och lärarnas längtande blickar. Vi längtar till sand mellan tårna och skärgården. Grillfester. Påta i trädgården. Vi pratar om subjekt och verb men tänker på midsommar, vin, kolonilotter och båtar i solnedgången.
Det är trist att jobba när man väl börjat längta.
Men, det är ännu tristare att inte få längta. De av våra elever som inte har jobb, ingen som försörjer dem och inga sparade pengar, lever på bidrag från Socialtjänsten. Och någon, vem vet jag faktiskt inte, har bestämt att om man har socialbidrag då får man aldrig ligga på latsidan så då ska man gå på sfi hela sommaren. En del har två veckors semester och en del har ingen.
Vad är meningen med det? Är det ett barnsligt "titta vem som bestämmer"?
Ja, jag vet inte jag, men knäppt är det. Tänk på de familjer med barn. Då måste barnen gå på jourdagis hela sommaren. Och det blir antagligen en konflikt mellan föräldern/bidragstagaren och socialen. Och dessutom så blir skolan ett tvång istället för en möjlighet.
Framför allt är det knäppt för att det finns jättemånga som vill gå på sfi på sommaren. I min klass på ca 30 elever så är det 20 som anmält sig helt frivilligt. Många sfi-elever vill alltså studera av egen fri vilja under hela sommarlovet! Vad säger inte det? Jo, det säger, ta det lite lugnt. En del vill och kan studera och en del behöver en paus.
Och det finns vissa saker som går före jobb och studier. Nämligen att ta hand om sig själv och sin familj. Det är en väldigt bra investering, för hela samhället. Men idag är det som ett pågående mantra att det enda som betyder något är jobb jobb jobb jobb. Och för att få jobb så måste du plugga plugga plugga plugga.
På wikipedia läser jag: "Mantrat är ett ord som man konstant ska upprepa, tills mantrat följer en både i vaket och sovande tillstånd".
Det har man verkligen lyckats med.
Någonting som ligger långt från denna stress är den Mångkulturella almanackan. Den är ett samarbete mellan Mångkulturellt centrum och Svensk Handel. En fantastisk produkt. På första sidan står det:
festa
fasta
minnas
skratta
offra
gråta
pynta
be
ge
städa
äta
önska
Vi får inte glömma bort att dessa saker ska också hinnas med i våra liv. Om jobba och plugga tar 100 % av vår tid och vi glömmer alla de ovanstående sakerna.............ja, hur blir det då?
/Jenny
Det närmar sig terminens slut. Och det känns. Det känns i atmosfären på skolan och i eleverna och lärarnas längtande blickar. Vi längtar till sand mellan tårna och skärgården. Grillfester. Påta i trädgården. Vi pratar om subjekt och verb men tänker på midsommar, vin, kolonilotter och båtar i solnedgången.
Det är trist att jobba när man väl börjat längta.
Men, det är ännu tristare att inte få längta. De av våra elever som inte har jobb, ingen som försörjer dem och inga sparade pengar, lever på bidrag från Socialtjänsten. Och någon, vem vet jag faktiskt inte, har bestämt att om man har socialbidrag då får man aldrig ligga på latsidan så då ska man gå på sfi hela sommaren. En del har två veckors semester och en del har ingen.
Vad är meningen med det? Är det ett barnsligt "titta vem som bestämmer"?
Ja, jag vet inte jag, men knäppt är det. Tänk på de familjer med barn. Då måste barnen gå på jourdagis hela sommaren. Och det blir antagligen en konflikt mellan föräldern/bidragstagaren och socialen. Och dessutom så blir skolan ett tvång istället för en möjlighet.
Framför allt är det knäppt för att det finns jättemånga som vill gå på sfi på sommaren. I min klass på ca 30 elever så är det 20 som anmält sig helt frivilligt. Många sfi-elever vill alltså studera av egen fri vilja under hela sommarlovet! Vad säger inte det? Jo, det säger, ta det lite lugnt. En del vill och kan studera och en del behöver en paus.
Och det finns vissa saker som går före jobb och studier. Nämligen att ta hand om sig själv och sin familj. Det är en väldigt bra investering, för hela samhället. Men idag är det som ett pågående mantra att det enda som betyder något är jobb jobb jobb jobb. Och för att få jobb så måste du plugga plugga plugga plugga.
På wikipedia läser jag: "Mantrat är ett ord som man konstant ska upprepa, tills mantrat följer en både i vaket och sovande tillstånd".
Det har man verkligen lyckats med.
Någonting som ligger långt från denna stress är den Mångkulturella almanackan. Den är ett samarbete mellan Mångkulturellt centrum och Svensk Handel. En fantastisk produkt. På första sidan står det:
festa
fasta
minnas
skratta
offra
gråta
pynta
be
ge
städa
äta
önska
Vi får inte glömma bort att dessa saker ska också hinnas med i våra liv. Om jobba och plugga tar 100 % av vår tid och vi glömmer alla de ovanstående sakerna.............ja, hur blir det då?
/Jenny
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
