Funktionellt språk

Söndag (!) 090927

Snart är det oktober. Terminen går så otroligt fort.

Det är redan dags för terminens första nationella prov.

Jag har läst om bedömning och värdering hela helgen. Ju mer jag tänker på det desto mer osäker blir jag.

Vad vill vi uppnå med sfi? Ett funktionellt språk eller ett korrekt språk?

Ska Nationella Provet ses som ett test som uppkörningen för att få körkort (ett funktionellt språk) eller ska det ses som ett intagningstest till sas (svenska på grundläggande nivå) där man lägger mycket mer krut på gramamtik och korrekthet.

Jag tror vi måste bestämma oss om det ska finnas en röd tråd i undervisningen. Och om sfi ska vara likvärdigt så måste det finnas en samsyn kring detta. I Lpf94 står det uttryckligen att sfi ska vara likvärdigt i hela landet. Det är det inte ens på varje enhet.

Lärare inom samma skola har väldigt olika syn på vad som är godkänd uppnådd nivå.

Det tänker jag på en dag som denna.....

Jenny

Svenskans snårstigar

Tisdag 090922

Igår var det internationella fredsdagen, men det märkte man inte mycket av. Däremot har jag märkt av Eid al Fitr som firas i dagarna tre. Det är festen som följer på fastan och då är man i moskén, äter gott och ger presenter. Muslimerna verkar fira det på lite olika sätt och jag undrar om det är nationalitet eller religionsinriktning som är relevant för hur man festar. Mina elever från Somalia känns hur som helst ovanligt uppsluppna.

Igår hamnade jag i ett riktigt snårigt och rörigt grammatikträsk. Vi försökte reda ut det här med hur tusan man ska använda att och när det följs av en bisats eller infinitiv.

Jag körde först den här förklaringen:

Jag tycker om banan. Subjekt verb och vad tycker jag om? =objekt. Är alla med på det? Ja!
Jag tycker om att dansa. Subjekt verb och vad tycker jag om? Att dansa=objekt. Förstår vi det? Ja!
Jag tycker om att han ringer varje dag. Subjekt verb och vad tycker jag om? Att han ringer varje dag =objekt. Objektet är alltså en bisats. Och bisatsen måste ha ett eget subjekt och verb. Kan vi förstå det? Nja, jo det kunde de flesta.

Sen håller vi parallellt på med presens med ett verb och presens med två verb, dvs. hjälpverb och infinitiv. Detta blandas ihop och blir Jag vill äter och jag äta nu. Så vi snackade om det och om ordföljden.

Sen när de skulle skriva så hade allt detta blivit ett enda mishmash. Plötsligt skrev de meningar som de aldrig skulle ha gjort fel på innan vi försökte reda ut allt det här. En jättebra kille från Ungern, som verkligen brukar ha koll på grammatiken, skrev typ Hon vill att gå till mig.

-Jamen du sa ju att det ska komma infinitiv efter att.
-Inte här!

Hon vill gå till mig är vanlig presens med hjälpverb och infinitv.
Hon vill att jag ska gå är en huvudsats och en bisats.
Hon gillar att gå är en supervanlig subjekt verb objekt- konstruktion.

Hur kan det inte vara helt solklart? Lätt som en plätt...... Eller!?

I'mouttahere dude....

Jenny

Snedvriden rapportering

Torsdag 10 september

Idag ska jag till Lärarhögskolan och snart är jag klar med lärarutbildningen! Den sista kursen heter organisera, värdera och bedöma lärande eller nåt i den stilen. Och ironiskt nog så är det den mest oorganiserade kursen hittills. He he.

Hur som helst så tänkte jag på en sak igår, rapporteringen om den svenska skolan. Jag läste någonstans att 1 tredjedel av Sveriges befolkning befinner sig på ett eller annat sätt inom utbildningsväsendet. Det är förskola, grundskola, gymnasium, komvux och sfi, folkhögskola, universitet, studieförbund, alla dess elever och lärare och all administration. När man tänker på det så är det ganska otroligt. En tredjedel av alla människor utvecklas intellektuellt och praktiskt hela tiden! Härligt.

Och för det allra mesta så funkar detta! En så stor verksamhet som rullar på dag ut och dag in. Det vore mycket märkligt om det inte uppstod några problem ibland. eller hur!?

Ljuger media när de bara berättar om uppkäftiga tonåringar, obehöriga lärare, slöa sfi-elever och skolbränder? Nä, det kan man ju inte påstå. På ett sätt. Men på ett annat sätt så blir det ju en lögn om den upprepas oproportionerligt mycket. Det står inte i proportion till verkligheten.

Igår följde jag med min son som har börjat årskurs 1. Han hade idrott i en annan byggnad. Jag skulle skära upp hans apelsin till fruktstunden och drog runt i korridorerna och letade efter en kniv. När man lämnar och hämtar sina barn så är det full fart i skolan, men nu såg jag vad som händer när alla föräldrar och syskon gått. När skoldagen har startat. I det ena rummet hade de halvklass, fröken satt på en stol och lyssnade på ettorna som ivrigt räckte upp händerna. I det andra rummet var det tända ljus på katedern, lugn musik och en lärare som läste högt medan tvåorna låg med huvudena på bänkarna och lyssnade. Inne i sexårs satt de i en ring på golvet på en matta och sjöng och skrattade.

Sen kom jag till mitt eget jobb och gick raka vägen till studietorget där elever får plugga på helt frivillig basis. Fullt med sfi-elever som ville träna extra inför nationella provet. Efter lunch kom jag till min lektion och möttes av en öppen dörr och en hel klass som bara satt och väntade på att få sätta igång med partikelverb.

Vem skildrar denna bild?
Var är det massmediala intresset? Ingenstans är det dystra svaret. Och det kan man väl på ett sätt hajja.
Men! Man ska vara väldigt försiktig när man vidtar åtgärder och vill förändra skolan, det är jag alldeles säker på. Många av de förslag som läggs fram verkar ha sin uppfattning baserad på att utbildningsverksamheten inte fungerar, istället för en önskan om att förbättra. Och det är vrickat.

/Jenny

Konjunktioner

Onsdag 2 september, Vietnams nationaldag

Igår jobbade vi med konjunktioner. Jag vet inte om jag ska kalla dem det eller bindeord. Det första funkar för dem med något latinbaserat språk i ryggen och grammatisk kunskap. Men för alla andra säger nog bindeord mer om vad det handlar om. Om man förstår ordet binda förstås.

Jag upplevde att alla hängde med på att man kan sätta ihop två huvudsatser med och, av typen "Hon läser och jag tittar på tv". Eller och men var inte heller några problem med. Sen snackade vi om för och så, och jag frågade klassen om man skilde på dessa två ord på deras språk. Det gjorde man. Och efter diskussioner och förklaringar på turkiska, thailändska, persiska, arabiska och polska så kunde vi fortsätta.

Då kom vi till skillnaden mellan men och utan, "Hon åker till stan men köper ingenting" men "Hon åker inte till Haninge utan till Tyresö". Varför men i första meningen och utan i andra?

Är det så enkelt att man bara kan förklara det med att det finns ett inte i första satsen?
Håller det?

På engelska har vi bara ett ord, but. Men hur är det på andra språk?

/Jenny

Kompetensutveckling för både lärare och elev

Tisdag 1 september

Så har det blivit höst.

Igår hade vi fantastiskt bra kompetensutveckling. Det var Catarina Persson (som tidigare hette Littman och har skrivit "Så ska det låta") som kom och lärde oss en hel del om uttal. Det var precis som det bör vara; lärorikt, inspirerande och roligt på samma gång.

Nu är jag taggad på uttal.

Dessutom är jag glad för att jag kan hjälpa elever på Studietorget med datorer och allt som en dator kan göra för en elev. Alla elever på skolan har fått en mailadress nu, vilket är hur bra som helst. Jag skickar korta mail till dem med enkla frågor och de svarar och får på så sätt direkt respons skriftligen om vad som är bra och mindre bra i deras skrivna svenska.

Sen ser jag till att de börjar skriva till varandra och så drar jag mig tillbaka.

Jag är inte helt säker på vad jag kommer att skriva nu. Men ibland så tror jag att sfi borde börja med att lära alla sina elever hantera word och mail. Efter en bra och adekvat introduktion så klart. Vad tror du?

/Jenny

I och på

Torsdag 27 augusti

Det kom precis en nybörjare på sfi och ville ha ett program där han kunde skriva ett ord, klicka på det och få höra korrekt uttal. "Jag vet inte om det finns", sa jag. "Det borde du veta", sa han, "du är lärare". Sant.

Så jag började leta på nätet och hittade faktiskt precis det han letade efter. En sida som heter:
www.tyda.se

Har du kollat in den?

Igår fortsatte vi med i och på. Vi skrattade mycket. När jag förklarade vad "att ha mössan i huvudet" betyder så skrattade vi. Eller "att gå på skolan" betyder att vara uppe på taket, så fnissade alla hejdlöst. Det är så befriande på sfi, att man skrattar så mycket. Det är så ljuvligt att mötas i skratt.

Men alltså det här med i och på är verkligen omöjligt. De har upptäckt att jag själv måste tänka efter när de frågar. Jag tror att det är bra så att de ser att det inte på något sätt är självklart.
Varför är det så konstigt? Kolla det här:

I skolan men på dagis
På bussen men i bilen
I affären men på banken
Ligga i sängen eller på sängen (båda går bra men betyder olika saker)

Ja, så där kan man hålla på.

Alla som jobbar som lärare upplever nog att man har ett övertag i relationen lärare och elev, som ibland kan kännas orättvist. På sfi blir det så tydligt eftersom språket direkt bestämmer vem som har kontroll över samtalet. Igår kom en ny kille till klassen. En glad prick från Ungern. När han presenterade sig så skulle han förklara Ungern. Han skrev på tavlan och sa att Ungern heter det på svenska, men det fattar ingen. Hungary kanske ni vet och då nickade några. Sen skrev han Magyar på tavlan och då fattade alla, utom jag! Det är viktigt att fatta att man tillhör en minoritet av världens befolkning och att svenska inte är så stort.

Man blir lätt blind och tror att svenska är allt, när man jobbar med det hela tiden.

/Jenny

Språket är en dans

Onsdag 26 augusti

Det är kallt. Man hade ju hoppats på en skön sensommaraugusti med massvis av kvällsbad. Men tji fick man.

Och ramadan har börjat. Än så länge har jag inte märkt av den muslimska fastemånaden direkt.
Ibland kan jag bli trött på att den stör lektioner och planering. Men sen veknar jag. När jag läser om tanken med ramadan och hur det handlar om att koncentrera sig på det som är viktigt i livet och släppa det världsliga så ger jag mig. Tänk om alla gjorde det. Vad skulle hända då?

Själv funderar jag på en annan sak när det gäller pedagogiken inom sfi. Jag tänker på huruvida man ska fokusera på helheten eller delarna.

När jag får elevtexter och jag inte fattar ett ord, så tänker jag att "nä, här måste börjas från grunden". Och jag tror många känner igen den ivern, att verkligen bryta ner språket till ett verb i varje sats och utgå från att "man ger sig inte förrän basgrammatiken sitter".

Grejjen är bara att man kan jobba med grunderna och basen hur länge som helst.

Och då ser jag mig på dansgolvet. Jag håller på att lära mig att dansa lindy hop. Och när jag får dansa till en snabb låt som jag gillar med en partner som är på gott humör, då går det bra. Jag vill dansa! Jag kan dansa! Ge mig nya figurer och turer! Nu är jag på gång!

Men vad händer. Jo, där kommer en petig lärare och påpekar att handen ska vara där och blicken där och hälen ska inte nudda golvet och ditt och datt och plötsligt kan jag inte dansa.

Och det är då jag blir så himla rädd. Rädd att det är precis så vi gör med våra elever. Just när de är på gång så stoppar vi dem. Vi går in och petar i språket och kräver att det måste finnas subjekt, och verbet ska byta plats i tid och otid, och "på Haninge" det kan man absolut inte säga, och det är faktiskt skillnad på verbet jobba med a och substantivet ett jobb och det måste man helt enkelt lära sig!

Låt språket flöda! Främja kommunikationen! Ropar jag till mig själv och är på väg att storma ut i klassrumsvardagen när jag kommer på en sak. Jag kommer på att det finns ju så många historier om nya svenskar som har känt sig väldigt utsatta för att ingen har talat om för dem vad de har gjort för fel. Och det är ju lärarens ansvar. Skolan. Det finns en skola med utbildad personal för att det inte ska bli fel. Alla ska få chansen att få ett korrekt språk.

Och då backar jag.

Man kanske kan dansa på olika sätt på dagen och på natten. Jag hoppas bara att eleverna hittar forum där språket får ta fart utan att stoppas.

Imorgon är det film på kulturhusets tak:

http://www.kulturhuset.se/default.asp?id=3191&domain=http%3A%2F%2Fwww%2Ekulturhuset%2Estockholm%2Ese%2F&url=default%2Easp%3Fid%3D28335

Jag ska spela lite skivor och du är självklart välkommen!

/Jenny