Nya idéer

Jag pluggar två olika kurser nu. En som handlar om hur viktigt det är att föra in den digitala världen in i skolan. Där konstaterar man att skolan ligger efter. Överallt använder man datorer och Internet som hjälpmedel och viktiga redskap. Men i skolan är man ofta rädd för vad Internet kan leda till och förbjuder elever att gå in på vissa sajter etc.

Den andra kursen handlar om hur man ska få in estetiska ämnen i skolan i större utsträckning.

Först trodde jag att de här kurserna skulle kollidera och på något sätt stå mot varandra. Men nu förstår jag att det handlar om samma sak. Det handlar om att tänka nytt. Att vilja något mer med undervisningen. Att våga tänka nytt. Att vilja prova nya metoder. Att följa utvecklingen. Och så vidare.

Det är i alla fall väldigt skoj att testa nya saker.

Idag gjorde jag en övning som jag tog med mig från kursen i estetiska lärprocesser. Nu vill jag berätta om den!

Det är torsdag. Klassen består av ca 25 D-elever på sfi. Och det är eftermiddag.
Vi pratade om Sveriges geografi. Sen kom vi in på landskap. Vi tittade på en lista över Sveriges landskap och kollade om och vad vi eventuellt visste. Vi konstaterade också att man inte behöver kunna namnen på dessa.

Sen frågade jag hur de var sorterade. Vi kom fram till att de stod i alfabetisk ordning eller bokstavsordning. Sen gick vi ut från klassrummet till korridoren utanför. Alla fick nu instruktionen att ställa sig i bokstavsordning sorterade på sitt förnamn. Varsågoda att börja sa jag och drog mig bort.

Det är så spännande att se vad som händer. Hur de först blir lite stressade och osäkra inför uppgiften, hur vissa tar kommandot och hur det sätter igång språket. De fick ihop en lång rad och alla sade sitt namn högt. Då började de korrigera raden själva och hitta andra eller tredje bokstaven i namn som började på samma bokstav.

Sen fick de placera mig på rätt plats.

Efter det sorterade de sig igen i bokstavsordning på sina efternamn. Andra gången kom de igån oerhört mycket snabbare och alla pratade med varandra på en gång.

Tredje uppgiften var lite svårare. Då skulle de placera sig utifrån antal invånare i sina hemländer. Det var mycket svårare. En del var inte helt säkra. Miljoner och miljarder blandades ihop. Och jag funderade på om det kan vara känsligt. Kina och Indien kommer så klart på första och andra plats och en del länder har inte så många invånare. Jag vet inte om någon upplevde det som jobbigt. Någon skojade och frågade varför är det så många i ditt land. Någon sade att kriget har dödat så många i mitt land så jag vet inte hur många vi är. Någon sade att i mitt land vill man inte bo så vi är inte så många kvar. Det är viktigt att tänka på att även den enklaste frågan kan leda till ovälkomna tankar.

Hur som helst gick vi tillbaka till klassrummet och tittade på listan över landskapen igen. Plötsligt var engagemanget mycket större. Jag frågade hur vi hade sorterat oss när vi ställde oss efter antal invånare. Vi kom fram till att det heter storleksordning. De fick sen sortera landskapen i storleksordning under några minuter. Det stod antal invånare i landskapslistan. Och oj vad de diskuterade och pratade.

Jag tror att komma ut från klassrummet, prata med varandra på ett mer naturligt sätt samt att skoja och röra på sig skapar mycket bättre inlärningsklimat i klassrummet!

Jenny

hmmmm

Lördag 101218

Åååå, vad länge sen jag skrev något på min blogg. Det är inte det att det att det inte händer saker på sfi. Det är som att jag har gett upp. Sfi-bonus blev verklighet fastän jag inte träffat en enda som är verksam inom sfi som tycker att det är bra. Nu ska det privatiseras i min kommun också fastän ingen verkar trivas på de privata företagen, varken lärare eller elever. Hur kan det fungera så? Om man genomför en reform på en plats så kollar man väl om det blev bra innan man gör det på nästa plats? Eller?

Jag har fått två underbara "vardags/verklighets-julklappar" som är sfi-relaterade och som än en gång stärker mig i min tro på att vissa saker måste få ta tid.

Jag har haft en elev som har gjort praktik, parallellt med sfi, hela terminen och nu är det slut. Hon var lite uppgiven och kände kanske att det var väldigt mycket gratis slit från hennes sida. Men så skrev hon ett mail till mig härom dagen fulle med smileys och utropstecken. De hade ringt och frågat om hon kunde tänka sig att jobba några timmar. Jippi! Det här kan ju faktiskt förändra allting.

Och sen efter bara några minuter mötte jag en ex-sfi-elev i korridoren. Hon har varit ganska länge i Sverige och har alltid vetat att hon ville jobba som lågstadielärare i Sverige, vilket hon har utbildning för från Portugal. Hon började på sfi på b-nivå, och nu är hon klar med alltihop. Nu väntar validering och några extrakurser på universitet. Hon har säkert kostat pengar men fatta vad hon kommer att kunna ge tillbaka när hon börjar jobba.

Och dessutom handlar det om hur vi tar hand om varandra, hur Sverige möter sina nya invånare och hur människovärdet respekteras.

//Jenny

Att vara Att ha

"Flaggan är stilla. Vinden är stilla. Det är människans hjärta som skapar oro."

från "Ashes of time" av Wong Kar Wai

Fint! Det kommer från den buddhistiska läran och jag tänker på de orden hela tiden dessa dagar.

När jag inte tänker på ovanstående tänker jag på en lektion jag hade förra veckan. Det var jag och mina sas-elever som diskuterade kulturskillnader mellan Sverige och elevernas vitt skilda hemländer.

Jag har gjort det förr och jag var inställd på att samma gamla adjektiv skulle dyka upp för att beskriva svenskar; typ tystlåtna, försiktiga, stressade, blyga etc. Men så sa en tjej att hon hade reagerat på att svenskar såg ut hur som helst i offentliga miljöer. Hm. Hur då?

Hon fick snabbt hjälp av nästan alla i klassrummet. De sa saker som att "här kan man gå till affären utan smink", "på tunnelbanan sitter män med smutsiga kläder fast de har jobb", "tjejer går ut på stan i stora tjocka tröjor" och "en lärare kan vara lärare med fula skor". Jag tittade ner på mina slitna sandaler och kände hur jag inte riktigt hängde med. Jag som alltid har trott att svenskar är så modemedvetna, rika och snobbiga.

En tjej berättade att hon har en kompis som jobbar på resebyrå och hon hade sålt en resa för jättemycket pengar till en kille med trasiga byxor och smutsigt hår. Alla nickade instämmande. Jag började förstå och känna igen mig i beskrivningen, men var ändå tvungen att fråga lite oroligt "är det här bra eller dåligt?"

"Det är underbart" utbrast de enhälligt. Särskilt tjejerna tyckte att det här var det bästa med att bo i Sverige, att slippa bry sig så mycket om utseende och yta.

Wow. Det här är ju himla spännande. Och jättestort! Heja Sverige.

En tjej uttryckte det så klokt, hon sa att i Sverige är det viktigare att vara än att ha. Tänk på den.

Innan jag hade hunnit smälta det kläckte hon nästa sanning; Men för att vara måste man ha.

Snacka om kloka elever.

Jag lärde mig nog mest av den där lektionen.....

/Jenny

Likvärdig

Torsdag 21 oktober

Jag hinner inte med min egen blogg så bra längre. Jag är mer koncentrerad på elevernas bloggar. Jag kan verkligen rekommendera bloggande i sfi-undervisning. Det ger mycket. Det är datakunskap, kommunikation, läs och skrivträning och dessutom väldigt smidigt när eleverna är borta mycket. Då har de alltid något att pyssla med som inte kräver litteratur, lärare etc.

Idag slutade en tjej i klassen för att hon är klar på sfi och ska börja på sas. Hon hade med sig jättemycket god mat! Alla åt och pratade och sen var det dags för det obligatoriska fotograferandet. Vi tittade på Youtube och eleverna undrade om svensk musik. Jag visste inte vad jag skulle visa riktigt. Vi tittade på Carola som sjöng Du gamla Du fria på någon fotbollsplan i Sverige. Kändes ganska ofräscht faktiskt. Jag kunde se nationalismen jäsa och puttra.....

På sas har jag fått elever från HELA världen, alltså verkligen HELA världen. Det är det absolut bästa jag vet. Tjetjenien, Kina, Kongo, Polen, England, Österrike, Turkiet, Tunisien, Litauen, Uzbekistan, Filippinerna, Uruguay och ja, jordens alla hörn. Maffigt!

/Jenny

Bloggosfären

Tisdag 28 september

Nu är det kallt. Och tidningen skriver att det ska bli en riktigt hemsk och kall vinter. Det är sköna täcken, stora koppar te och mängder med choklad som gäller för att överleva.

Jag har börjat blogga med mina elever och det känns så grymt roligt. Det händer något!

Svenska språket flyttas ut och bort från klassrum och läromedel och påhittade låtsassituationer och dialoger och allt det där fejkade. Och istället flyttar språket in i ett riktigt sammanhang där det har just den uppgift som språket har: kommunicera!

Det är också väldigt skönt att kunna backa lite och ta ett steg tillbaka och veta att inlärningen flyter på utan läraren samtidigt som man är med och följer upp och leder in samtalet på valda ämnen.

Om du har lust och tid, kolla våra bloggar:

sfi-butik.blogspot.com

Den här bloggen är för dem som läser en kurs som heter butikssvenska och den finns till för dem som vill jobba i butik eller i affär i framtiden. Det är en liten grupp och de flesta gör praktik parallellt med kursen.

Sen har vi:

jennysdem.blogspot.com

Den här bloggen är alldeles ny och är för mina d-elever som läser tre dagar i veckan på eftermiddagen. Jag hoppas att det också ska kunna hjälpa dem som jobbar mycket att följa med i vad vi gör och kunna delta hemifrån.

/Jenny

Som man frågar....

Fredag 100910

Halloj!

Härom veckan såg jag ett inslag på nyheterna. Jag har letat som bara den efter det på nätet för att mer exakt kunna återge innehållet. Men jag hittar det inte. Så jag får försöka ändå.

Det handlade om att föräldrar inte tror att deras barn får tillräckliga kunskaper i skolan. Det basunerades ut som ett krigslarm i vanlig ordning. Svenska skolan är i kris! Hälften anser att barn inte lär sig tillräckligt i skolan nuförtiden!

Men vänta nu. Vad är det för fråga? Vad betyder det?

De lär sig inte tillräckligt? Finns det någon som skulle svara ja på en sådan typ av fråga? Om någon frågade dig t.ex. "Tror du att du äter tillräckligt hälsosam mat?" Vad skulle man svara då?

Jag skulle svara; "Nä, antagligen inte".

Eller om någon frågade "Tycker du att du behärskar tillräcklig många språk?", då skulle i alla fall jag svara "verkligen inte".

Betyder det att jag äter dåligt eller att jag borde skämmas för att jag bara pratar tre språk?

Nä, det betyder att en sådan fråga går inte att få annat än nej på, eftersom själva ordet tillräckligt implicit innehåller en övre gräns som man inte kan nå.

I samma inslag säger reportern att över 70 % har mycket stort förtroende för sina barns skola och de resterande 30 % hamnar på stort och ganska stort förtroende. Är inte det värt att göra en rubrik av?

Vi har alltså en skola idag där ALLA föräldrar har förtroende för sina barns skolor.

Vi har någonting bra som bara kan bli bättre. Glöm inte det!

Jenny

Lilla det

Fredag 3 september 2010

Ibland drabbas jag av "språkångest" eller "språkpanik" över det svenska språket. Det är när det känns helt omöjligt att förstå eller förklara svenskan.

Det hör ihop med jobbet så klart. Det är inte så många andra än sfi-lärare som måste hålla på att dissikera språket hela dagarna och försöka förklara på ett språk som mottagaren inte kan! Jag menar att vi ska förklara konstiga saker i svenskan på svenska.

Nu är det "lilla det" som ställer till det. Kolla bara på just den mening som jag skrev. Vad betyder alla dessa "det"?
Ingenting.
Men de måste finnas där.

Vi jobbar med valet och politik just nu. Igår skrev en elev "Val är 19 september.". Det låter inte bra, sa jag, varpå hon förklarade att ordet val var subjekt och sen kom verbet och sist tiden. Hon har fattat den svenska grammatiken så bra och ändå blir det fel.

/Jenny