ramadan

Torsdag 100826

Äntligen har jag landat. Idag kändes det kul att jobba igen. Intressant det där, hur man behöver en vecka eller två för att komma in i rätta känslan.

Jag har en kurs som heter butikssvenska eller sfi-butik. Den är för dem som vill jobba i affär eller butik i framtiden. Kursdeltagarna kommer från när och fjärran. Bulgarien, Iran, Turkiet, Polen, Bosnien, Thailand, Afghanistan, Eritrea, Irak och Laos finns representerade. Underbart.

Idag pratade vi om kvartersbutiker. Vad är det och vad kännetecknar en sådan. Vi diskuterade huruvida det är lätt eller svårt att driva en kvartersbutik. De kom fram till att det måste vara svårt med konkurrensen från storköpen. Plötsligt utbrast en elev "stackars dem". Alla tittade undrande på henne och hon fortsatte "nu äter ju ingen något för det är ju ramadan!".

Alla skrattade tillsammans. Alla vet ju att inte alla i Jordbro fastar, men det var ju en rolig grej att säga.

/Jenny

"Eleverna lär sig allt mindre i skolan." Slut citat.

Tisdag 17 augusti

Eleverna började förra veckan. Jag har inte riktigt hunnit komma in i matchen. Men imorgon träffar jag dem igen och då hoppas jag på att landa.

Jag planerar hösten. Det är val i september och det kommer så klart att ingå i terminens upplägg. Centrum för lättläst (http://www.lattlast.se/) ger ut ett material inför valet där partierna får presentera sig själva.

Jag bläddrar lite.

På grund av ens ideologiska bakgrund så kan man reagera mer eller mindre på allt som de olika partierna skriver. Men det finns en sak som jag verkligen måste ifrågasätta.

Det är Folkpartiet Liberalernas text om utbildning. De inleder texten med denna mening:

"Eleverna lär sig allt mindre i skolan." Slut citat.

Vad betyder detta? Jag vill verkligen veta. Jag undrar vilka elever de pratar om. Det kan väl inte vara förskolan? Vad jag vet har dagis blivit förskola med tydliga mål, högre status för förskollärare och egen läroplan. Barnen kan väl knappast lära sig mindre i förskolan idag än för trettio år sedan?

Ja, just det, vad pratar vi om för tid här? "Eleverna lär sig allt mindre i skolan", mindre än när då? För 100 år sedan? Nä, det vet vi ju att så inte är fallet. Men vilken tid jämför de med?

Jag ser min egen son som ska börja tvåan i lågstadiet. Hela klassen ligger långt långt längre fram inom svenska och matematik jämfört med när jag gick i skolan. Ibland tror jag nästan att de lär sig för mycket för fort.

"Eleverna lär sig allt mindre i skolan", lär sig vadå? Svenska, geografi, matematik, bild eller engelska? Nä, engelska kan det ju bara inte vara. Ungdomar idag måste ju vara generellt bättre på engelska än för 50 år sedan. Menar Folkpartiet alla ämnen? Undrar om de pratar om sådant som man inte kan mäta också, t.ex. att våga prata inför folk eller kunna visa empati.

Jag tänker på den verksamhet jag befinner mig i, sfi. Lär sig eleverna på sfi mindre idag? Jag tror verkligen inte det. Men eftersom Folkpartiet och Mr. Björklund verkar veta så önskar man ju att han kunde berätta för lärarkåren hur den ska jobba.

Det finns väl ingen som hävdar att skolan är så bra att den inte kan bli bättre eller att det inte finns problem i den svenska skolan? Men det är inte samma sak som att säga att den är dålig.

Jenny

Våga tro på individen

Här kommer ett långt blogginlägg. Jag skickade det också till Stockholms Fria Tidning som tog in det:

http://www.stockholmsfria.nu/artikel/83584


Våga tro på individen

Debatt
Vi måste våga lita på att människor känner vad som är bäst för dem, skriver Jenny Lejeborg, lärare i svenska för invandrare. Hennes erfarenhet visar att alla människor har olika drivkrafter.
Publicerad: Torsdag 29 april 2010 08:00

Jag läser Marika Lindgren Åsbrinks debattinlägg i Stockholms fria tidning från 17 april. Hon skriver om vikten av att ta vara på de arbetslösas kompetens, vilket både individen och samhället tjänar på.
Jag håller med henne till punkt och pricka och vill spinna vidare på samma tråd men med ett perspektiv utifrån svenska för invandare (sfi).
Som lärare inom sfi möter jag många som står på tröskeln till den svenska arbetsmarknaden. Och nu kommer jag att generalisera en del, men det är bara för att ge en bättre bild av verkligheten så som jag ser den.
Jag anser att det absolut väsentligaste i hela denna diskussion är att våga tro på individen. Jag har elever som inte vill plugga vidare. Många av de unga polska tjejer som läser på sfi vill ut i arbetslivet. De drömmer om att jobba inom service eller handel. De vill bli klara med sfi och få godkänt på kurs D för att snabbt kunna söka jobb i butik och affär.
Sedan finns det de som tar vilket jobb som helst för att försörja sig själva eller sina barn som de lämnat på andra sidan jordklotet. De hoppar hellre av skolan och sätter jobbet i första rummet. Jag har många thailändskor som lyckas kombinera jobb och sfi på ett alldeles mirakulöst sätt. De åker över halva stan för att jobba 4 timmar på morgonen, pluggar på sfi hela eftermiddagen för att sen åka tillbaka till någon avlägsen förort och städa 4 timmar till. Var de finner sin energi är en gåta.
Och så finns det de som drömmer om en utbildning och ett yrkesliv i Sverige. De vill gå klart sfi, alla kurser. De vill fortsätta på grundläggande svenska som andraspråk och sen kanske bli busschaufförer, undersköterskor eller förskollärare.
Alla typerna finns. Alla kommer inte att plugga vidare i all evighet och kosta pengar. Och alla kommer inte att sluta på sfi för att de hellre vill städa. Låt människor själva välja. Men ge alla chansen att välja. Det måste vara värt vad det kostar. Varför pressa någon att plugga som hellre vill jobba? Varför inte låta den som vill studera göra det, utan tvinga den att ta ett jobb som den inte vill ha?
Vem tjänar på olyckliga, frustrerade och otillfredsställda medborgare?
Vad som händer när man säljer ut sfi eller lägger det på entreprenad är att verksamheten ofta flyttas till så billiga lokaler som möjligt. Där hamnar eleverna i ett vakuum och ett tomrum utan kontakt med det framtida samhället.
Jag är nu på en kommunal skola där sfi ligger i samma lokaler som komvux. Där får eleverna möjlighet att läsa vidare. Jag möter före detta elever som stolt kommer till skolan i sin jobbuniform för att visa att de fått jobb som till exempel busschaufför. Eller som igår, när jag mötte en tjej från Afghanistan som jublade över att hon skulle få bli undersköterska. Hon började på kurs B på sfi och har tagit sig hela vägen till sitt drömyrke. När jag ser mina gamla sfi-elever plugga turism eller ekonomi tillsammans med svenska elever så ser jag en ljus framtid. När deras drömmar får ta plats.
Om vi erbjuder människor denna chans så kommer vi att lyckas. Då kommer integrationen som ett brev på posten. Tänk dessa människor i deras hemmiljö. Tänk hur de ser på Sverige. Tänk hur deras barn kommer att se på sin framtid. Tänk föräldrar som trivs på sin arbetsplats.
Sfi måste vara flexibelt, integrerat med komvux, samarbeta med AF och socialtjänsten men framförallt så måste vi våga tro på att människor själva vet vad som är bäst för dem.
Centrum Vux i Haninge, Jenny Lejeborg, Sfi-lärare

Kulturhuset 2

Fredag 100521

I tisdags var jag på Kulturhuset igen. Den här gången med sas-gruppen. Hur skoj som helst. Vi kollade på modellen nere på entréplan och eleverna visade ett väldigt intresse för Stockholms geografi. Jag tänkte på hur bra det är att få koll på sin stad ovanifrån. Det är viktigt att veta var man är, rent geografiskt alltså, om mycket annat är nytt och annorlunda i livet.

När jag åkte upp i TV-tornet i Berlin så kände jag mig lugnare sen. Rom och London har jag aldrig sett uppifrån och det kanske är därför jag inte får något riktigt grepp om de städerna.

Och apropå den där modellen. Alla kallade den "maqet" eller något liknande. Alla förstod varann när de använde det ordet. Alla utom jag! Arabiska, polska, spanska, ryska etc. verkar ha samma ord för det vi kallar modell.

Vi gjorde samma rundvandring som förra gången. Taket, alla restauranger, tatueringsbilderna, Yanagis fantastiska fotografier, Rum för barn, Ta Plats, Ekoteket, Gubbarna som spelar schack och Läsesalongen så klart. Jag älskar Kulturhuset. Vi gick igenom alla tusentals band i Läsesalongen och skrattade så en sur gubbe sa åt oss att vara tysta. Ni som har varit där vet vad jag pratar om.

Det är så lyxigt att få öppna hemliga och stängda dörrar för våra nya svenskar. Den här gruppen skrev sina utvärderingar för kursen igår och Kulturhuset fick en topplacering.

Det här med att det sitter en lapp på väggen där det står "Kungen är en idiot" upprörde en kille från Uganda enormt. Förra gången var det ju en man från Uzbekistan som blev jättearg och konfunderad över hur det kan vara okej att säga så. Det här är lappar som folk skriver anonymt och stoppar i en låda. "Hemligheter om Sverige" är typ rubriken. Båda killarna sa exakt samma sak. De frågade sig hur man kunde vara så respektlös inför en representant för sitt eget land.

Är det respektlöst? Jag skulle aldrig tänka det spontant, men när jag såg båda deras reaktioner är jag inte så säker längre. Hur är det med respekt? Till vilken grad är den positiv och när går respekt över i överdriven vördnad eller underdånighet?

Jenny

Kulturhuset

Fredag 100508

Idag var jag på Kulturhuset med mina elever. Det var sfi-gänget. Om två veckor ska jag dit igen med min sas-grupp.

Det var hur som helst jätteskoj och trevligt. Vi kollade på flera utställningar och de fick olika frågor att söka svar på. Det är svårt att hålla ihop en stor grupp så där och man önskar att man fick gå runt med tre stycken i taget. Det slutar ofta så att man hänger med en liten grupp som man har supermysigt med och man önskar att man skulle hinna vara så med alla. Ja ja.

Jag diggar att vara på stan med mina elever för det är så mycket man ser med andra ögon. Vi tittade på fotografierna med tatuerade människor. Det är mycket naket och intimt. De tittar bort och jag tror att de tänker att de inte vill titta på nakna främmande personer. Jag reflekterar över hur självklart det är med nakenhet för mig och typ hela svenska folket.

Sen kommer vi till en låda där man får skriva vad man vill om Sverige och sen lägga lappen i lådan. Lite längre fram sitter en del av lapparna på väggen. Någon har skrivit "kungen är en idiot" varpå en kille klassen reagerar jättestarkt. Han tycker att det är respektlöst och hemskt att man får säga så på en offentlig plats. "Om jag jobbade här skulle jag bränna den lappen" säger han.

På våning 3 pågår just nu en fotoutställning av den japanska konstnären Miwa Yanagi. Väldigt fin. Och surrealistisk. Flera elever kom fram och frågade om bilderna som om de vore "sanna". Typ "varför biter den lilla flickan den gamla i handen?". Jag tänkte en del på gränsen mellan fantasi och verklighet och hur man övar sig i att förstå skillnaden.

Jag längtar efter nästa besök.

/Jenny

Jan Björklund och Stefan Holm

Måndag 100419

Kan någon förklara idén med sfi-bonus?

Regeringen har beslutat att införa en bonus för dem som lär sig svenska på ett visst antal månader. Detta tror man ska skynda på studierna och motivera eleverna.

Det har varit ute på försök i 13 kommuner och enligt Lärarnas tidning (http://www.lararnastidning.net/) tycker lärarna på sfi att det inte är en bra idé. Jag har försökt ta reda på hur många som har fått denna bonus och den enda siffra jag hittar är 8 personer! 8 personer!

Jag har inte träffat en enda människa som tror på detta.

Det är ett sånt hån mot människor som verkligen kämpar med vårt svåra, krångliga och ibland omöjliga språk. Som om vi vill säga att om ni bara försökte så skulle ni få ett pris, men eftersom ni är så slöa och ointresserade så blir det inget av med det.

Jag tänkte på en ganska talande jämförelse idag. Det är som om man tog Jan Björklund och Stefan Holm och ställde dem inför uppdraget att lära sig hoppa längdhopp på en månad. Målet skulle vara att hoppa över tre meter. Vem tror ni skulle vinna? Ja Herr Holm så klart. Mr Björklund skulle antagligen inte kunna hoppa mer än två meter hur mycket han än tränade. Han skulle kunna bo på sin lokala IP. Han skulle kunna ta in experter och satsa alla pengar i världen. Han skulle kunna gråta och be om ett godkänt resultat, men det skulle aldrig bli nåt. Hans kropp kan helt enkelt inte lära sig det i vuxen ålder. Det är en fysisk omöjlighet.

Jag tror att det är så med språk också. Vi kan lära oss jättemycket och vi kan fortsätta utvecklas, men det finns en gräns för många. Tyvärr.

Vad vi kan göra är att ge dem uppmuntran och möjlighet att utvecklas så mycket som möjligt.

Men skulle det inte vara konstigt om vi gav Stefan Holm massvis med pengar för att han lärde sig hoppa tre meter i längd? Han kanske knappt skulle behöva träna. Han kanske nästan kunde det redan.

Det är så sfi-bonusen slår. De som inte har några som helst problem med svenska premieras. Det är invandrare från länder med språk som ligger nära vårt. Det är kärleksinvandrare som oftast är försörjda och inte är i desperat behov av pengar. Medan alla andra som verkligen har det tufft ska känna sig misslyckade. De som pratar somaliska, thailändska, vietnamesiska, arabiska, tigrinja, dari, ryska kanske, uzbekiska, tagalog, wollof och ja typ de flesta språk som är representerade på sfi, de ska känna att de inte lär sig tillräcklig fort.

Vad jag vet är det typ kö till alla sfi-anordnare i hela Sverige. Behöver invandrare motiveras att gå på sfi? Det är ju snarare så att det inte finns plats för alla som vill läsa. Skulle det inte vara bättre att lägga stålarna på utbildningsplatser så att alla de som vill plugga svenska kan få göra det?

Tankar från en sfi-lärare som skäms över vad Sverige hittar på för konstigt......

ps: här kan man läsa Skoverkets rapport:

www.skolverket.se

båda, både och bägge. Igen.

Fredag 100326

Det är en fantastisk dag. Helt glad. Sol, converse, skinnjacka och Strange Boys i I-poden.

Igår kom jag på det där med både och båda. Jag var ju helt ute och cyklade. Jag trodde att det handlade om huruvida man pratade om saker eller människor och det hade eleverna hört från någon annan lärare också.

Men nej. Det är ju både om det kommer ett och efter, i typ: "Både Lisa och Taija kommer imorgon". Men båda utan och, i typ: "Båda kommer".

Men vad är då bägge?

Jenny