Ett till inlägg i slöjdebatten

Lördag 100130

Nu får du välja; en man som misshandlar sin fru eller en person i heltäckande slöja. Vem är ett störst problem för samhället?

Eller den här då; en kvinna som inte kan sluta dricka sprit och har tappat kontakten med sin dotter eller en kvinna med burka. Vem tycker du behöver hjälp?

Eller en högst aktuell; tusentals hemlösa på Stockholms gator eller ett tiotal kvinnor i niqab. Vilket av dessa fenomen vittnar om ett politiskt misslyckande?

Oj jag kan inte sluta; hundratals berusade tonårskillar som drar runt med knivar och glasflaskor efter en fotbollsmatch på Råsunda eller en mamma med slöja som handlar middagsmat. Jag undrar vem som kostar mest.

Det här är ett icke-problem.

Jag jobbar på sfi, svenska för invandrare, och träffar folk från hela världen varje dag. Jag möter många människoöden. Jag träffar föräldrar som desperat försöker få hit sina barn, människor som inte har råd att åka till sina egna föräldrars begravning i sina hemländer, invandrare utan bostad, elever som aldrig får jobb och ja, listan kan göras hur lång som helst. Det absolut minsta problemet jag har mött under mina år på sfi är att ett extremt litet antal har valt att bära heltäckande slöja.

Jag nästan hoppas att svenskar skulle förbjudas bada i bikini på semestern....

Sen och senare

Måndag 100118

Terminen har börjat. Jag har fått en till elev från Uzbekistan. Det känns bra. För mig är det som om de länder som mina elever kommer från är de länder som finns därute i världen. Jag kan relatera till de länderna på ett annat sätt. Jag gillar det.

Det är som om det skapas osynliga mentala band mellan Sverige (jag) och exempelvis Chile (eleven). Jag har massvis med band till Kina, Thailand, Somalia, Etiopien, Eritrea, Polen, Turkiet, Filippinerna, Vietnam, nästan alla länder i Sydamerika, Senegal, Indien, Bangladesh, Irak, Iran, Israel, Palestina och några till.

Nu har jag snart också ett band till Uzbekistan. Då kanske jag kan lära mig var det ligger, vad huvudstaden heter, nånting om språket uzbekiska och vad man kallar dem som kommer därifrån.

Har det hänt något mer intressant? Nja, det var en fråga som kom i fredags eftermiddag som jag inte kunde svara på. Den löd såhär; "vad är det för skillnad på sen och senare?". Svårt att svara på tyckte jag och svarade någonting riktigt otydligt och luddigt. Vad skulle du ha svarat?

/Jenny

Omkullkastning

Lördag 091226

"Det är så mycket man inte vet om att vara människa fast man är en."

ur Gunnar - en rolig bok om tråkiga saker av Bob Hansson

Terminen är slut. Jag börjar längta efter nästa så smått. Min sista dag på terminen gick ut på att framföra elevernas resultat på Nationella provet i sfi och huruvida de är klara på sfi eller inte.

Jag önskade så innerligt att där jag satt och mina elevers reaktioner skulle vara offentligt på något sätt. De där som antyder att sfi-elever är slöfockar som går och drar utan ambitioner skulle få sin bild totalt omkullkastad! Mina elevers reaktioner och känslor berättar historier om människor som inget hellre vill än att kunna söka jobb i Sverige och kanske också få jobb. De vill leva, arbeta och delta i projektet Sverige! Men de vill kunna och behärska svenska språket också.

För vem är sfi-bonusen menad? Vem är det som behöver motiveras? Jag förstår det fortfarande inte.

/Jenny Silver Lejeborg

Vårrullar i Kransen

Söndag 091220

Åååå. Jag har varit med om världens finaste dag och möte. För första gången bjöd jag hem några elever. Jag har alltid tänkt att jag inte får det och att jag måste ha en professionell distans till eleverna, men nu bröt jag det. Jag har några elever som är underbara och de föreslog att de skulle lära mig göra vårrullar. Det var för lockande för att motstå.

Så igår kom de. Jag mötte dem vid Telefonplan. Två tjejer från Thailand, en från Kina och en från Filippinerna. På vägen hem åkte vi pulka i Svandammsparken och skrattade. Sen lagade vi 40 vårrullar och drack glögg.

Terminen är slut för den här gången och jag börjar fundera på våren. Jag tycker att det är svårt att hitta balans mellan förståeligt språk och utmaningar i klassen. Jag menar att jag vill att alla ska förstå allting jag säger och att texter och uppgifter som vi jobbar med ska vara begripliga. Samtidigt måste man göra saker som ligger över ens egen nivå för att klättra. Det är inte alltid så lätt att ligga där emellan. Men nästa termin ska jag jobba på det.

//Jenny

Högtider och traditioner

Måndag 091207

Snart är det Lucia. I mina barns skola får inte barnen vara vad de vill i luciatåget. Är inte det förlegat och ute?

Jag har tänkt en del på traditioner, seder och bruk på sista tiden. Och idag extra mycket för att mina elever på sas (nivån efter sfi) skulle redovisa om olika svenska högtider och traditioner. Det var väldigt roligt. Alla hade gjort ett jättebra jobb och varit på bibblan och intervjuat svenskar och så. En hade tagit med sig fotografier från sitt bröllop i Sverige.

Eleverna i den här gruppen kommer från Thailand, Algeriet, Polen, Peru, Iran, Turkiet, Kap Verde och Bulgarien.

Jag fick veta att många länder firar Barnens Dag. Det gör väl inte vi direkt? De tyckte också att vi var dåliga på att fira Internationella Kvinnodagen. I något land var det helgdag med mycket fest. Många tyckte att det var för kort att bröllopet bara varar en dag i Sverige. Minst två! En tjej från Polen frågade förundrat hur vi inte kunde döpa våra barn "tänk om något händer barnet och det inte är döpt....".

Men det bästa var när en tjej från Thailand sa att det är år 2552 nu i Thailand. Alla blev alldeles fascinerade. En kille från Polen mumlade "då förstår de ingenting av filmen 2012".

Redovisningarna gled från svenska traditioner till deras vanor. Underbart och jättespännande.

Det slutade med att jag råkade lova att ta med mig kräftor till vår avslutning! Kräftor i december!

/Jenny

Svenskans S

Tisdag 091201

Äntligen december. November har varit värre än nånsin. Jag har, för mina elever alltså, försökt förklara vikten av att göra saker mysigt i Sverige i november. Att man ska ha vackert ljus hemma, en ny dvd-box, ett skönt täcke och dricka mycket te eller varm choklad. Det här ordet mysigt används nog mest här i Norden. I många fall fick eleverna titta på ordet skönt i stället eftersom mysigt inte fanns i ordboken.

En sak som inte är så mysigt är gångvägen till mina barns skola. Den är allt annat! Hur tänker man? Nu håller de på att gräva upp stora hål i asfalten igen. Då drar man om trafiken eftersom bilarna måste fram och få plats till varje pris. Men cyklar och gående tvingas riskera livet. Det är hemskt när man ser en ensam pappa eller mamma med en gågrupp (barn som går tillsammans till skolan) vingla fram mitt i gatan bland grävskopor, lastbilar och framför allt personbilar på väg till jobbet som kör för fort. Var det så vi ville ha det?

Hur som helst. Sfi rullar på. Snart är terminen slut....igen! Det går så vansinnigt fort. En mycket intelligent man från Kazakhstan, som pluggar med mig, påpekade att han tyckte att tiden i Sverige går fortare än vad han är van vid! Hm. Pressar vi in för mycket så att tiden försvinner och inte känns?

I fredags försökte vi reda ut en sak i klassen. Eleverna är på D-nivå och många är redo för nationella provet i december.

Svenskans alla s.

Mina elever blir mer och mer förvirrade ju mer de lär sig över alla dessa olika s. Jag har inte reflekterat över det så mycket förut.

Först pratade vi om genitiv-s, typ Zahras eller Jennys. De ville kalla det för äga-s och det är ju en bra etikett. Då frågade någon om det är samma s som foge-s i t.ex. Arbetsförmedlingen. Nä och så gick vi igenom det. Eleverna ville kalla det bindebokstav. Bra namn!

Jaha. Sen kom verben. Det finns vissa verb som slutar på s bara. Typ: finns, hoppas och trivs. Det är bara att acceptera. Sen pratade vi om passiv form av typen "dörrarna stängs". Det är presens men det finns inget subjekt. Det kunde de flesta förstå. Men sen kom träffa och träffas, slå och slåss eller se och ses. Då körde det ihop sig. Nu betydde s:et att det inte fanns objekt ("Jag träffar dig": s + v + o men "Vi träffas": s +v) och alldeles nyss betydde s:et att det inte fanns subjekt och innan dess betydde s:et ingenting, det bara är så.

Jag vet ett till ropade en thailändsk tjej. "I fredags", vad är det för s?

Ja du, det signalerar dåtid. "I somras", "i onsdags" etc.

Sen kom det fram en äldre kvinna från Irak och undrade om träffa är presens och träffas är dåtid. Och då förstod jag att det här var en mycket svårare grej än vad jag hade fattat. Som vanligt!

/Jenny

Riksdagsbesök

Lördag kväll 091121

I fredags var jag och min D-grupp på studiebesök i Sveriges Riksdag. Det gick under omständigheterna himla bra. Omständigheterna bestod i att munken och några thailändskor tappade bort sig redan i Haninge, en fick blodsockerfall och fick sitta på en stol, en pallade inte att gå igenom säkerhetskontrollen, en tog med sig sin kusin som tog med sig sin son, en tog med sig sina mamma och höll på att inte komma fram.

Vi blev med andra ord försenade och guiden var märkbart irriterad. Men det gick över så fort vi kom iväg eftersom mina elever är så satans nyfikna, glada och festliga. Guiden var hela tiden arg över att vi inte gick fort nog, men hon verkade också tycka att det var spännande med elevernas reaktioner. En man utbrast "Är det Stalin?" när vi gick förbi en byst av Hjalmar Branting. Hi hi.

Men nu ska jag komma till det som var mest intressant. Jag funderar ofta och mycket på vad som är svårt för andraspråksinlärare. Ibland är det lätt att se och ibland inte.

Men när vi gick runt med guiden så blev det så tydligt. Jag förstod precis vad det är jag tar bort och förenklar för att mina elever ska förstå. Svenskan har så många verb som kräver vissa prepositioner, fasta fraser eller vad man ska kalla det. Hon sa typ "men de två sakerna har inte med varandra att göra". Det verkar så självklart vad det betyder. Men det är bara massa små intetsägande ord som får sin innebörd av att man fattar relationen mellan dem. Och det hinner inte mina elever. "Ha med något att göra". "Det har inte med det att göra". Snacka om hög abstraktionsnivå i språket.

Det roligaste var när guiden pratade om Arboga och jag hörde hur en elev viskade till en annan "undrar varför hon pratar om armbågen".

Förförståelse!

Har man aldrig hört talas om Arboga så söker man efter det närmaste man kan relatera till och då blev det armbåge och under tiden som man funderar på det så missar man nästa mening och nån stans där har man kanske tappat bort sig. Och då är det bara att ge sig in i nästa mening.

Men det kräver energi!

Jag fattar att de var färdiga efteråt. Men också jätteglada. En kvinna sa "nu måste jag hem och ringa min familj och berätta att vem som helst kan komma och lyssna på politikerna i Sveriges riksdag".

/Jenny