Jenny Silver Lejeborg

Ny kurs i sfi

2011-03-09T23:38:00.000-08:00

"Ny kurs i svenska sågas av experter" skriver DN idag, 10 mars 2011.

Det känns igen på något sätt.

Jag är så förbannat trött på hetsen och stressen i Sverige idag. Ingenting får kosta. Ingenting får ta tid.

Men sen är ju det här också en fråga om hur man ser på det ideala samhället. DN skriver att sfi har blivit en social mötesplats. Och?

Är det inte sociala mötesplatser vårt samhälle behöver?

Är det inte bra att invandrare är på en social mötesplats där de knyter kontakter, integreras i sitt lokala område, träffar folk från både sitt land, resten av världen och svenskar, samt lär sig svenska.

Härom dagen kom det en rapport om att Sverige ligger i topp vad det gäller integration. Jag ser mina elever som älskar att komma till sfi. Just nu är det deras vardag och deras liv. De drömmer om framtiden tillsammans. Några vill börja jobba så fort som möjligt och några vill plugga vidare. En sak kan jag lova; det är inte många som vill leva sitt liv på sfi.

Men innan de kan svenska och innan de har hittat jobb så ser jag en större vinst för samhället att de är på sfi än att de sitter hemma.

Vi kanske ska utveckla de sociala mötesplatserna istället för att ta bort dem.

/Jenny

Konstnärer

2011-03-04T14:17:00.001-08:00

Här är en liten bild av Wang Meng från 1300-talet. Varför ligger den här? Jo det ska jag berätta. Idag är det fredag och jag har gjort det bästa som finns på sfi. Nämligen redovisningar i klassen av eleverna om saker jag inte visste.

Vi jobbar på temat kultur just nu. Vi har varit på Kulturhuset i Haninge och dess bibliotek. Sen var vi på Kulturhuset i Stockholm. Nästa vecka ska vi jämföra de olika platserna och skriva en jämförande text. Då blir det till att träna adjektiv och deras komparativa former.

Hur som helst, tillbaka till Kulturhuset, det bästa är att titta på modellen över Stockholm. Någon har någon gång sagt, vet inte vem, att om man ska känna en stad måste man se den uppifrån så man sen vet var man är i förhållande till resten av staden. Förklarar jag mig?

Och sen är det kul att kolla på olika utställningar och Rum för barn! Oj, vad alla gillar Rum för barn.

Igår fick alla testa att göra Powerpoint-presentationer och idag var det dags att redovisa. Jag fick titta på bilder av Thawan Duchanee, en konstnär från Thailand:

Eleverna älskade konstnären från colombia, Botero. Kolla bara:

Och många många fler konstnärer från hela världen har jag fått lära mig om idag. Vilket roligt jobb!

/Jenny

Nya idéer

2011-02-03T08:47:00.000-08:00

Jag pluggar två olika kurser nu. En som handlar om hur viktigt det är att föra in den digitala världen in i skolan. Där konstaterar man att skolan ligger efter. Överallt använder man datorer och Internet som hjälpmedel och viktiga redskap. Men i skolan är man ofta rädd för vad Internet kan leda till och förbjuder elever att gå in på vissa sajter etc.

Den andra kursen handlar om hur man ska få in estetiska ämnen i skolan i större utsträckning.

Först trodde jag att de här kurserna skulle kollidera och på något sätt stå mot varandra. Men nu förstår jag att det handlar om samma sak. Det handlar om att tänka nytt. Att vilja något mer med undervisningen. Att våga tänka nytt. Att vilja prova nya metoder. Att följa utvecklingen. Och så vidare.

Det är i alla fall väldigt skoj att testa nya saker.

Idag gjorde jag en övning som jag tog med mig från kursen i estetiska lärprocesser. Nu vill jag berätta om den!

Det är torsdag. Klassen består av ca 25 D-elever på sfi. Och det är eftermiddag.
Vi pratade om Sveriges geografi. Sen kom vi in på landskap. Vi tittade på en lista över Sveriges landskap och kollade om och vad vi eventuellt visste. Vi konstaterade också att man inte behöver kunna namnen på dessa.

Sen frågade jag hur de var sorterade. Vi kom fram till att de stod i alfabetisk ordning eller bokstavsordning. Sen gick vi ut från klassrummet till korridoren utanför. Alla fick nu instruktionen att ställa sig i bokstavsordning sorterade på sitt förnamn. Varsågoda att börja sa jag och drog mig bort.

Det är så spännande att se vad som händer. Hur de först blir lite stressade och osäkra inför uppgiften, hur vissa tar kommandot och hur det sätter igång språket. De fick ihop en lång rad och alla sade sitt namn högt. Då började de korrigera raden själva och hitta andra eller tredje bokstaven i namn som började på samma bokstav.

Sen fick de placera mig på rätt plats.

Efter det sorterade de sig igen i bokstavsordning på sina efternamn. Andra gången kom de igån oerhört mycket snabbare och alla pratade med varandra på en gång.

Tredje uppgiften var lite svårare. Då skulle de placera sig utifrån antal invånare i sina hemländer. Det var mycket svårare. En del var inte helt säkra. Miljoner och miljarder blandades ihop. Och jag funderade på om det kan vara känsligt. Kina och Indien kommer så klart på första och andra plats och en del länder har inte så många invånare. Jag vet inte om någon upplevde det som jobbigt. Någon skojade och frågade varför är det så många i ditt land. Någon sade att kriget har dödat så många i mitt land så jag vet inte hur många vi är. Någon sade att i mitt land vill man inte bo så vi är inte så många kvar. Det är viktigt att tänka på att även den enklaste frågan kan leda till ovälkomna tankar.

Hur som helst gick vi tillbaka till klassrummet och tittade på listan över landskapen igen. Plötsligt var engagemanget mycket större. Jag frågade hur vi hade sorterat oss när vi ställde oss efter antal invånare. Vi kom fram till att det heter storleksordning. De fick sen sortera landskapen i storleksordning under några minuter. Det stod antal invånare i landskapslistan. Och oj vad de diskuterade och pratade.

Jag tror att komma ut från klassrummet, prata med varandra på ett mer naturligt sätt samt att skoja och röra på sig skapar mycket bättre inlärningsklimat i klassrummet!

Jenny

hmmmm

2010-12-18T04:55:00.000-08:00

Lördag 101218

Åååå, vad länge sen jag skrev något på min blogg. Det är inte det att det att det inte händer saker på sfi. Det är som att jag har gett upp. Sfi-bonus blev verklighet fastän jag inte träffat en enda som är verksam inom sfi som tycker att det är bra. Nu ska det privatiseras i min kommun också fastän ingen verkar trivas på de privata företagen, varken lärare eller elever. Hur kan det fungera så? Om man genomför en reform på en plats så kollar man väl om det blev bra innan man gör det på nästa plats? Eller?

Jag har fått två underbara "vardags/verklighets-julklappar" som är sfi-relaterade och som än en gång stärker mig i min tro på att vissa saker måste få ta tid.

Jag har haft en elev som har gjort praktik, parallellt med sfi, hela terminen och nu är det slut. Hon var lite uppgiven och kände kanske att det var väldigt mycket gratis slit från hennes sida. Men så skrev hon ett mail till mig härom dagen fulle med smileys och utropstecken. De hade ringt och frågat om hon kunde tänka sig att jobba några timmar. Jippi! Det här kan ju faktiskt förändra allting.

Och sen efter bara några minuter mötte jag en ex-sfi-elev i korridoren. Hon har varit ganska länge i Sverige och har alltid vetat att hon ville jobba som lågstadielärare i Sverige, vilket hon har utbildning för från Portugal. Hon började på sfi på b-nivå, och nu är hon klar med alltihop. Nu väntar validering och några extrakurser på universitet. Hon har säkert kostat pengar men fatta vad hon kommer att kunna ge tillbaka när hon börjar jobba.

Och dessutom handlar det om hur vi tar hand om varandra, hur Sverige möter sina nya invånare och hur människovärdet respekteras.

//Jenny

Att vara Att ha

2010-11-03T04:24:00.000-07:00

"Flaggan är stilla. Vinden är stilla. Det är människans hjärta som skapar oro."

från "Ashes of time" av Wong Kar Wai

Fint! Det kommer från den buddhistiska läran och jag tänker på de orden hela tiden dessa dagar.

När jag inte tänker på ovanstående tänker jag på en lektion jag hade förra veckan. Det var jag och mina sas-elever som diskuterade kulturskillnader mellan Sverige och elevernas vitt skilda hemländer.

Jag har gjort det förr och jag var inställd på att samma gamla adjektiv skulle dyka upp för att beskriva svenskar; typ tystlåtna, försiktiga, stressade, blyga etc. Men så sa en tjej att hon hade reagerat på att svenskar såg ut hur som helst i offentliga miljöer. Hm. Hur då?

Hon fick snabbt hjälp av nästan alla i klassrummet. De sa saker som att "här kan man gå till affären utan smink", "på tunnelbanan sitter män med smutsiga kläder fast de har jobb", "tjejer går ut på stan i stora tjocka tröjor" och "en lärare kan vara lärare med fula skor". Jag tittade ner på mina slitna sandaler och kände hur jag inte riktigt hängde med. Jag som alltid har trott att svenskar är så modemedvetna, rika och snobbiga.

En tjej berättade att hon har en kompis som jobbar på resebyrå och hon hade sålt en resa för jättemycket pengar till en kille med trasiga byxor och smutsigt hår. Alla nickade instämmande. Jag började förstå och känna igen mig i beskrivningen, men var ändå tvungen att fråga lite oroligt "är det här bra eller dåligt?"

"Det är underbart" utbrast de enhälligt. Särskilt tjejerna tyckte att det här var det bästa med att bo i Sverige, att slippa bry sig så mycket om utseende och yta.

Wow. Det här är ju himla spännande. Och jättestort! Heja Sverige.

En tjej uttryckte det så klokt, hon sa att i Sverige är det viktigare att vara än att ha. Tänk på den.

Innan jag hade hunnit smälta det kläckte hon nästa sanning; Men för att vara måste man ha.

Snacka om kloka elever.

Jag lärde mig nog mest av den där lektionen.....

/Jenny

Likvärdig

2010-10-14T02:51:00.000-07:00

Torsdag 21 oktober

Jag hinner inte med min egen blogg så bra längre. Jag är mer koncentrerad på elevernas bloggar. Jag kan verkligen rekommendera bloggande i sfi-undervisning. Det ger mycket. Det är datakunskap, kommunikation, läs och skrivträning och dessutom väldigt smidigt när eleverna är borta mycket. Då har de alltid något att pyssla med som inte kräver litteratur, lärare etc.

Idag slutade en tjej i klassen för att hon är klar på sfi och ska börja på sas. Hon hade med sig jättemycket god mat! Alla åt och pratade och sen var det dags för det obligatoriska fotograferandet. Vi tittade på Youtube och eleverna undrade om svensk musik. Jag visste inte vad jag skulle visa riktigt. Vi tittade på Carola som sjöng Du gamla Du fria på någon fotbollsplan i Sverige. Kändes ganska ofräscht faktiskt. Jag kunde se nationalismen jäsa och puttra.....

På sas har jag fått elever från HELA världen, alltså verkligen HELA världen. Det är det absolut bästa jag vet. Tjetjenien, Kina, Kongo, Polen, England, Österrike, Turkiet, Tunisien, Litauen, Uzbekistan, Filippinerna, Uruguay och ja, jordens alla hörn. Maffigt!

/Jenny

Bloggosfären

2010-09-28T03:21:00.000-07:00

Tisdag 28 september

Nu är det kallt. Och tidningen skriver att det ska bli en riktigt hemsk och kall vinter. Det är sköna täcken, stora koppar te och mängder med choklad som gäller för att överleva.

Jag har börjat blogga med mina elever och det känns så grymt roligt. Det händer något!

Svenska språket flyttas ut och bort från klassrum och läromedel och påhittade låtsassituationer och dialoger och allt det där fejkade. Och istället flyttar språket in i ett riktigt sammanhang där det har just den uppgift som språket har: kommunicera!

Det är också väldigt skönt att kunna backa lite och ta ett steg tillbaka och veta att inlärningen flyter på utan läraren samtidigt som man är med och följer upp och leder in samtalet på valda ämnen.

Om du har lust och tid, kolla våra bloggar:

sfi-butik.blogspot.com

Den här bloggen är för dem som läser en kurs som heter butikssvenska och den finns till för dem som vill jobba i butik eller i affär i framtiden. Det är en liten grupp och de flesta gör praktik parallellt med kursen.

Sen har vi:

jennysdem.blogspot.com

Den här bloggen är alldeles ny och är för mina d-elever som läser tre dagar i veckan på eftermiddagen. Jag hoppas att det också ska kunna hjälpa dem som jobbar mycket att följa med i vad vi gör och kunna delta hemifrån.

/Jenny

Som man frågar....

2010-09-08T01:51:00.000-07:00

Fredag 100910

Halloj!

Härom veckan såg jag ett inslag på nyheterna. Jag har letat som bara den efter det på nätet för att mer exakt kunna återge innehållet. Men jag hittar det inte. Så jag får försöka ändå.

Det handlade om att föräldrar inte tror att deras barn får tillräckliga kunskaper i skolan. Det basunerades ut som ett krigslarm i vanlig ordning. Svenska skolan är i kris! Hälften anser att barn inte lär sig tillräckligt i skolan nuförtiden!

Men vänta nu. Vad är det för fråga? Vad betyder det?

De lär sig inte tillräckligt? Finns det någon som skulle svara ja på en sådan typ av fråga? Om någon frågade dig t.ex. "Tror du att du äter tillräckligt hälsosam mat?" Vad skulle man svara då?

Jag skulle svara; "Nä, antagligen inte".

Eller om någon frågade "Tycker du att du behärskar tillräcklig många språk?", då skulle i alla fall jag svara "verkligen inte".

Betyder det att jag äter dåligt eller att jag borde skämmas för att jag bara pratar tre språk?

Nä, det betyder att en sådan fråga går inte att få annat än nej på, eftersom själva ordet tillräckligt implicit innehåller en övre gräns som man inte kan nå.

I samma inslag säger reportern att över 70 % har mycket stort förtroende för sina barns skola och de resterande 30 % hamnar på stort och ganska stort förtroende. Är inte det värt att göra en rubrik av?

Vi har alltså en skola idag där ALLA föräldrar har förtroende för sina barns skolor.

Vi har någonting bra som bara kan bli bättre. Glöm inte det!

Jenny

Lilla det

2010-09-03T02:23:00.000-07:00

Fredag 3 september 2010

Ibland drabbas jag av "språkångest" eller "språkpanik" över det svenska språket. Det är när det känns helt omöjligt att förstå eller förklara svenskan.

Det hör ihop med jobbet så klart. Det är inte så många andra än sfi-lärare som måste hålla på att dissikera språket hela dagarna och försöka förklara på ett språk som mottagaren inte kan! Jag menar att vi ska förklara konstiga saker i svenskan på svenska.

Nu är det "lilla det" som ställer till det. Kolla bara på just den mening som jag skrev. Vad betyder alla dessa "det"?
Ingenting.
Men de måste finnas där.

Vi jobbar med valet och politik just nu. Igår skrev en elev "Val är 19 september.". Det låter inte bra, sa jag, varpå hon förklarade att ordet val var subjekt och sen kom verbet och sist tiden. Hon har fattat den svenska grammatiken så bra och ändå blir det fel.

/Jenny

Praktikplatsernas knepiga vara eller icke-vara

2010-09-01T13:00:00.001-07:00

Onsdag 1 september

Så var det höst. Och direkt brakade hela pendeltågstrafiken ihop. Jag ser framför mig alla dessa förlorade timmar på Älvsjö station. Herrejistanes vad tråkigt.

Jag har en kurs som heter sfi-butik, eller heter den butikssvenska? Vad låter bäst? Hur som helst så är det en kurs för alla sfi-elever som drömmer om att jobba i affär eller butik i framtiden. De pluggar "butiksanpassad" svenska tre dagar i veckan och sen är de på praktik två dagar i veckan.

En bra praktikplats är verkligen ett lyft och en dörr som kan öppnas till någonting nytt, till kunskap eller i bästa fall ett jobb. Men en dålig praktikplats är bara utnyttjande av människor. Och jag fattar inte hur jag ska bli klok på hur man ska veta vad som är vad.

Jag skickar elever till olika praktikplatser och ibland bara funkar det hur bra som helst och nästa gång går det åt skogen. Och vems är felet? Och vad kan man kräva? Vad kan man kräva av eleven och av arbetsgivaren?

Ja, jag hoppas att jag lär mig av det här och blir klokare med tiden. Vad tänker du?

/Jenny

ramadan

2010-08-26T12:34:00.000-07:00

Torsdag 100826

Äntligen har jag landat. Idag kändes det kul att jobba igen. Intressant det där, hur man behöver en vecka eller två för att komma in i rätta känslan.

Jag har en kurs som heter butikssvenska eller sfi-butik. Den är för dem som vill jobba i affär eller butik i framtiden. Kursdeltagarna kommer från när och fjärran. Bulgarien, Iran, Turkiet, Polen, Bosnien, Thailand, Afghanistan, Eritrea, Irak och Laos finns representerade. Underbart.

Idag pratade vi om kvartersbutiker. Vad är det och vad kännetecknar en sådan. Vi diskuterade huruvida det är lätt eller svårt att driva en kvartersbutik. De kom fram till att det måste vara svårt med konkurrensen från storköpen. Plötsligt utbrast en elev "stackars dem". Alla tittade undrande på henne och hon fortsatte "nu äter ju ingen något för det är ju ramadan!".

Alla skrattade tillsammans. Alla vet ju att inte alla i Jordbro fastar, men det var ju en rolig grej att säga.

/Jenny

"Eleverna lär sig allt mindre i skolan." Slut citat.

2010-08-10T01:14:00.000-07:00

Tisdag 17 augusti

Eleverna började förra veckan. Jag har inte riktigt hunnit komma in i matchen. Men imorgon träffar jag dem igen och då hoppas jag på att landa.

Jag planerar hösten. Det är val i september och det kommer så klart att ingå i terminens upplägg. Centrum för lättläst (http://www.lattlast.se/) ger ut ett material inför valet där partierna får presentera sig själva.

Jag bläddrar lite.

På grund av ens ideologiska bakgrund så kan man reagera mer eller mindre på allt som de olika partierna skriver. Men det finns en sak som jag verkligen måste ifrågasätta.

Det är Folkpartiet Liberalernas text om utbildning. De inleder texten med denna mening:

"Eleverna lär sig allt mindre i skolan." Slut citat.

Vad betyder detta? Jag vill verkligen veta. Jag undrar vilka elever de pratar om. Det kan väl inte vara förskolan? Vad jag vet har dagis blivit förskola med tydliga mål, högre status för förskollärare och egen läroplan. Barnen kan väl knappast lära sig mindre i förskolan idag än för trettio år sedan?

Ja, just det, vad pratar vi om för tid här? "Eleverna lär sig allt mindre i skolan", mindre än när då? För 100 år sedan? Nä, det vet vi ju att så inte är fallet. Men vilken tid jämför de med?

Jag ser min egen son som ska börja tvåan i lågstadiet. Hela klassen ligger långt långt längre fram inom svenska och matematik jämfört med när jag gick i skolan. Ibland tror jag nästan att de lär sig för mycket för fort.

"Eleverna lär sig allt mindre i skolan", lär sig vadå? Svenska, geografi, matematik, bild eller engelska? Nä, engelska kan det ju bara inte vara. Ungdomar idag måste ju vara generellt bättre på engelska än för 50 år sedan. Menar Folkpartiet alla ämnen? Undrar om de pratar om sådant som man inte kan mäta också, t.ex. att våga prata inför folk eller kunna visa empati.

Jag tänker på den verksamhet jag befinner mig i, sfi. Lär sig eleverna på sfi mindre idag? Jag tror verkligen inte det. Men eftersom Folkpartiet och Mr. Björklund verkar veta så önskar man ju att han kunde berätta för lärarkåren hur den ska jobba.

Det finns väl ingen som hävdar att skolan är så bra att den inte kan bli bättre eller att det inte finns problem i den svenska skolan? Men det är inte samma sak som att säga att den är dålig.

Jenny

Våga tro på individen

2010-06-03T03:03:00.000-07:00

Här kommer ett långt blogginlägg. Jag skickade det också till Stockholms Fria Tidning som tog in det:

http://www.stockholmsfria.nu/artikel/83584

Våga tro på individen

Debatt
Vi måste våga lita på att människor känner vad som är bäst för dem, skriver Jenny Lejeborg, lärare i svenska för invandrare. Hennes erfarenhet visar att alla människor har olika drivkrafter.
Publicerad: Torsdag 29 april 2010 08:00

Jag läser Marika Lindgren Åsbrinks debattinlägg i Stockholms fria tidning från 17 april. Hon skriver om vikten av att ta vara på de arbetslösas kompetens, vilket både individen och samhället tjänar på.
Jag håller med henne till punkt och pricka och vill spinna vidare på samma tråd men med ett perspektiv utifrån svenska för invandare (sfi).
Som lärare inom sfi möter jag många som står på tröskeln till den svenska arbetsmarknaden. Och nu kommer jag att generalisera en del, men det är bara för att ge en bättre bild av verkligheten så som jag ser den.
Jag anser att det absolut väsentligaste i hela denna diskussion är att våga tro på individen. Jag har elever som inte vill plugga vidare. Många av de unga polska tjejer som läser på sfi vill ut i arbetslivet. De drömmer om att jobba inom service eller handel. De vill bli klara med sfi och få godkänt på kurs D för att snabbt kunna söka jobb i butik och affär.
Sedan finns det de som tar vilket jobb som helst för att försörja sig själva eller sina barn som de lämnat på andra sidan jordklotet. De hoppar hellre av skolan och sätter jobbet i första rummet. Jag har många thailändskor som lyckas kombinera jobb och sfi på ett alldeles mirakulöst sätt. De åker över halva stan för att jobba 4 timmar på morgonen, pluggar på sfi hela eftermiddagen för att sen åka tillbaka till någon avlägsen förort och städa 4 timmar till. Var de finner sin energi är en gåta.
Och så finns det de som drömmer om en utbildning och ett yrkesliv i Sverige. De vill gå klart sfi, alla kurser. De vill fortsätta på grundläggande svenska som andraspråk och sen kanske bli busschaufförer, undersköterskor eller förskollärare.
Alla typerna finns. Alla kommer inte att plugga vidare i all evighet och kosta pengar. Och alla kommer inte att sluta på sfi för att de hellre vill städa. Låt människor själva välja. Men ge alla chansen att välja. Det måste vara värt vad det kostar. Varför pressa någon att plugga som hellre vill jobba? Varför inte låta den som vill studera göra det, utan tvinga den att ta ett jobb som den inte vill ha?
Vem tjänar på olyckliga, frustrerade och otillfredsställda medborgare?
Vad som händer när man säljer ut sfi eller lägger det på entreprenad är att verksamheten ofta flyttas till så billiga lokaler som möjligt. Där hamnar eleverna i ett vakuum och ett tomrum utan kontakt med det framtida samhället.
Jag är nu på en kommunal skola där sfi ligger i samma lokaler som komvux. Där får eleverna möjlighet att läsa vidare. Jag möter före detta elever som stolt kommer till skolan i sin jobbuniform för att visa att de fått jobb som till exempel busschaufför. Eller som igår, när jag mötte en tjej från Afghanistan som jublade över att hon skulle få bli undersköterska. Hon började på kurs B på sfi och har tagit sig hela vägen till sitt drömyrke. När jag ser mina gamla sfi-elever plugga turism eller ekonomi tillsammans med svenska elever så ser jag en ljus framtid. När deras drömmar får ta plats.
Om vi erbjuder människor denna chans så kommer vi att lyckas. Då kommer integrationen som ett brev på posten. Tänk dessa människor i deras hemmiljö. Tänk hur de ser på Sverige. Tänk hur deras barn kommer att se på sin framtid. Tänk föräldrar som trivs på sin arbetsplats.
Sfi måste vara flexibelt, integrerat med komvux, samarbeta med AF och socialtjänsten men framförallt så måste vi våga tro på att människor själva vet vad som är bäst för dem.
Centrum Vux i Haninge, Jenny Lejeborg, Sfi-lärare

Kulturhuset 2

2010-05-21T13:24:00.001-07:00

Fredag 100521

I tisdags var jag på Kulturhuset igen. Den här gången med sas-gruppen. Hur skoj som helst. Vi kollade på modellen nere på entréplan och eleverna visade ett väldigt intresse för Stockholms geografi. Jag tänkte på hur bra det är att få koll på sin stad ovanifrån. Det är viktigt att veta var man är, rent geografiskt alltså, om mycket annat är nytt och annorlunda i livet.

När jag åkte upp i TV-tornet i Berlin så kände jag mig lugnare sen. Rom och London har jag aldrig sett uppifrån och det kanske är därför jag inte får något riktigt grepp om de städerna.

Och apropå den där modellen. Alla kallade den "maqet" eller något liknande. Alla förstod varann när de använde det ordet. Alla utom jag! Arabiska, polska, spanska, ryska etc. verkar ha samma ord för det vi kallar modell.

Vi gjorde samma rundvandring som förra gången. Taket, alla restauranger, tatueringsbilderna, Yanagis fantastiska fotografier, Rum för barn, Ta Plats, Ekoteket, Gubbarna som spelar schack och Läsesalongen så klart. Jag älskar Kulturhuset. Vi gick igenom alla tusentals band i Läsesalongen och skrattade så en sur gubbe sa åt oss att vara tysta. Ni som har varit där vet vad jag pratar om.

Det är så lyxigt att få öppna hemliga och stängda dörrar för våra nya svenskar. Den här gruppen skrev sina utvärderingar för kursen igår och Kulturhuset fick en topplacering.

Det här med att det sitter en lapp på väggen där det står "Kungen är en idiot" upprörde en kille från Uganda enormt. Förra gången var det ju en man från Uzbekistan som blev jättearg och konfunderad över hur det kan vara okej att säga så. Det här är lappar som folk skriver anonymt och stoppar i en låda. "Hemligheter om Sverige" är typ rubriken. Båda killarna sa exakt samma sak. De frågade sig hur man kunde vara så respektlös inför en representant för sitt eget land.

Är det respektlöst? Jag skulle aldrig tänka det spontant, men när jag såg båda deras reaktioner är jag inte så säker längre. Hur är det med respekt? Till vilken grad är den positiv och när går respekt över i överdriven vördnad eller underdånighet?

Jenny

Kulturhuset

2010-05-07T10:18:00.001-07:00

Fredag 100508

Idag var jag på Kulturhuset med mina elever. Det var sfi-gänget. Om två veckor ska jag dit igen med min sas-grupp.

Det var hur som helst jätteskoj och trevligt. Vi kollade på flera utställningar och de fick olika frågor att söka svar på. Det är svårt att hålla ihop en stor grupp så där och man önskar att man fick gå runt med tre stycken i taget. Det slutar ofta så att man hänger med en liten grupp som man har supermysigt med och man önskar att man skulle hinna vara så med alla. Ja ja.

Jag diggar att vara på stan med mina elever för det är så mycket man ser med andra ögon. Vi tittade på fotografierna med tatuerade människor. Det är mycket naket och intimt. De tittar bort och jag tror att de tänker att de inte vill titta på nakna främmande personer. Jag reflekterar över hur självklart det är med nakenhet för mig och typ hela svenska folket.

Sen kommer vi till en låda där man får skriva vad man vill om Sverige och sen lägga lappen i lådan. Lite längre fram sitter en del av lapparna på väggen. Någon har skrivit "kungen är en idiot" varpå en kille klassen reagerar jättestarkt. Han tycker att det är respektlöst och hemskt att man får säga så på en offentlig plats. "Om jag jobbade här skulle jag bränna den lappen" säger han.

På våning 3 pågår just nu en fotoutställning av den japanska konstnären Miwa Yanagi. Väldigt fin. Och surrealistisk. Flera elever kom fram och frågade om bilderna som om de vore "sanna". Typ "varför biter den lilla flickan den gamla i handen?". Jag tänkte en del på gränsen mellan fantasi och verklighet och hur man övar sig i att förstå skillnaden.

Jag längtar efter nästa besök.

/Jenny

Jan Björklund och Stefan Holm

2010-04-19T09:44:00.000-07:00

Måndag 100419

Kan någon förklara idén med sfi-bonus?

Regeringen har beslutat att införa en bonus för dem som lär sig svenska på ett visst antal månader. Detta tror man ska skynda på studierna och motivera eleverna.

Det har varit ute på försök i 13 kommuner och enligt Lärarnas tidning (http://www.lararnastidning.net/) tycker lärarna på sfi att det inte är en bra idé. Jag har försökt ta reda på hur många som har fått denna bonus och den enda siffra jag hittar är 8 personer! 8 personer!

Jag har inte träffat en enda människa som tror på detta.

Det är ett sånt hån mot människor som verkligen kämpar med vårt svåra, krångliga och ibland omöjliga språk. Som om vi vill säga att om ni bara försökte så skulle ni få ett pris, men eftersom ni är så slöa och ointresserade så blir det inget av med det.

Jag tänkte på en ganska talande jämförelse idag. Det är som om man tog Jan Björklund och Stefan Holm och ställde dem inför uppdraget att lära sig hoppa längdhopp på en månad. Målet skulle vara att hoppa över tre meter. Vem tror ni skulle vinna? Ja Herr Holm så klart. Mr Björklund skulle antagligen inte kunna hoppa mer än två meter hur mycket han än tränade. Han skulle kunna bo på sin lokala IP. Han skulle kunna ta in experter och satsa alla pengar i världen. Han skulle kunna gråta och be om ett godkänt resultat, men det skulle aldrig bli nåt. Hans kropp kan helt enkelt inte lära sig det i vuxen ålder. Det är en fysisk omöjlighet.

Jag tror att det är så med språk också. Vi kan lära oss jättemycket och vi kan fortsätta utvecklas, men det finns en gräns för många. Tyvärr.

Vad vi kan göra är att ge dem uppmuntran och möjlighet att utvecklas så mycket som möjligt.

Men skulle det inte vara konstigt om vi gav Stefan Holm massvis med pengar för att han lärde sig hoppa tre meter i längd? Han kanske knappt skulle behöva träna. Han kanske nästan kunde det redan.

Det är så sfi-bonusen slår. De som inte har några som helst problem med svenska premieras. Det är invandrare från länder med språk som ligger nära vårt. Det är kärleksinvandrare som oftast är försörjda och inte är i desperat behov av pengar. Medan alla andra som verkligen har det tufft ska känna sig misslyckade. De som pratar somaliska, thailändska, vietnamesiska, arabiska, tigrinja, dari, ryska kanske, uzbekiska, tagalog, wollof och ja typ de flesta språk som är representerade på sfi, de ska känna att de inte lär sig tillräcklig fort.

Vad jag vet är det typ kö till alla sfi-anordnare i hela Sverige. Behöver invandrare motiveras att gå på sfi? Det är ju snarare så att det inte finns plats för alla som vill läsa. Skulle det inte vara bättre att lägga stålarna på utbildningsplatser så att alla de som vill plugga svenska kan få göra det?

Tankar från en sfi-lärare som skäms över vad Sverige hittar på för konstigt......

ps: här kan man läsa Skoverkets rapport:

www.skolverket.se

båda, både och bägge. Igen.

2010-03-26T04:43:00.000-07:00

Fredag 100326

Det är en fantastisk dag. Helt glad. Sol, converse, skinnjacka och Strange Boys i I-poden.

Igår kom jag på det där med både och båda. Jag var ju helt ute och cyklade. Jag trodde att det handlade om huruvida man pratade om saker eller människor och det hade eleverna hört från någon annan lärare också.

Men nej. Det är ju både om det kommer ett och efter, i typ: "Både Lisa och Taija kommer imorgon". Men båda utan och, i typ: "Båda kommer".

Men vad är då bägge?

Jenny

Ny sasgrupp

2010-03-24T10:56:00.000-07:00

Onsdag 100324

Ny grupp på sas.

Plötsligt kan man göra ganska mycket mer avancerade saker än på sfi. Det är mycket som bara rullar på och sköter sig själv liksom.

Det är himla bra att kombinera sfi och sas så att man håller koll på de olika nivåerna och kan förbereda sfi-eleverna för sas.

De presenterade sig parvis och hade fått en text om kultur att reflektera över tillsammans. Det var väldigt intressant och roligt. En tjej från Polen sa att det var svårt att bo i Sverige i början eftersom alla var så tysta, försiktiga och lugna. Men sen sa hon att hon nog skulle bli rätt irriterad om hon flyttade tillbaka till Polen och grannarna hängde utanför dörren och ville komma in.

Thailändarna berättade om hur de firar nyår och hur vattnet och blommorna är centrala inslag.

En tjej från Kina tyckte att det här med sill var väldigt konstigt. Sill och skinka måste man äta hela tiden här i Sverige när det är högtid, skrattade hon och fick förstående nickar till svar.

En tjej från Nordafrika konstaterade att det är härligt med ett samhälle med så många olika kulturer för då blir det ju fest nästan hela tiden.

Underbart.

Det är nog så vi måste se det. Vi måste våga vara med på varandras traditioner, högtider och fester. En fest eller ett firande kan aldrig vara hotfullt.

/Jenny

Både och båda eller massa och massor

2010-03-12T03:31:00.000-08:00

Fredag 100312

En av dem grejjer som jag verkligen gillar med att jobba på sfi är utifrånperspektivet som man får på svenska språket.

Det är mycket man, som sfi-lärare, vet är svårt i svenskan. Men sen kommer de här frågorna som man aldrig har tänkt på och därför inte har en aning om hur man ska förklara på ett vettigt sätt.

Igår kom frågan "vad är det för skillnad på både och båda?". Jag blev lite överrumplad och drog till med att båda handlar om människor medan både används i uppräkning av två saker, typ "ta med dig både papper och penna".

Men det är ju inte alls hela sanningen. Är det ens sant? Vad är det för skillnad? Och hur förklarar man den?

En annan liknande fråga kom i förrgår. Då var det skillnaden mellan massa, massor och massvis som var på tapeten. Ibland är det svårt att förklara, särskilt om man är oförberedd.

/Jenny

Foucault

2010-02-15T01:06:00.000-08:00

Måndag 100215

Den franska filosofen Foucault fick mig att förstå en sak; vår syn på straff och självdisciplin. Och i förlängningen kunde jag se hur detta påverkar sfi-undervisningen och olika elevers syn på skolan.

(En parentes bara. Jag skriver franska, den franska filosofen, med a trots att det är en man. Någon kanske skulle tycka att det ska heta franske då efterföljande ord är maskulint. Men jag tycker att språket ska vara könsneutralt i den mån det går och det här är en utmärkt utveckling där adjektiven i allt högre grad får den feminina formen. All annan strävan efter könsneutralitet tar ju alltid den manliga formen, men här ser vi ett glatt undantag)

Ja, vad sa då Foucault? Hmmmm, dess värre är jag inte 100 på vad han sa och inte har jag boken kvar. Taskig inledning. Övervakning och straff heter den, och en vacker dag ska jag läsa den igen. Men, jag vet i alla fall hur jag resonerade efter att ha läst boken och sen får jag låta det vara osagt om det är mina eller Foucaults slutsatser jag presenterar här.

Alltihop handlar om hur samhället/staten kontrollerar sina medborgare och hur man straffar dem som inte lyder eller följer lagarna. Skolan får ju en oerhört intressant roll i allt detta eftersom skolverksamheten speglar vilken sorts medborgare ett samhälle vill ha. Om man tittar i styrdokument så ser man vilken typ av befolkning landet strävar efter. Vi tränas i lydnad ena decenniet för att nästa drillas i kritiskt tänkande. Just nu upplever jag att allt handlar om att så snabbt som möjligt staka ut sin arbetskarriär. Om du troligtvis inte kommer att läsa på universitetet i framtiden kan du redan som tonåring skippa allt teoretiskt tjafs och börja knega med händerna.

Det är en ganska sorglig utveckling tycker jag. Jag gillar verkligen tanken på att alla får en så bred och hög utbildning som möjligt för att sedan i vuxen ålder kunna välja inriktning på sitt arbetsliv.

Hur som helst. I denna förändring av skolans uppdrag kan man se en klar förändring av straffets karaktär. För 50-100 år sedan så fanns det en tydlig hierarki där läraren fysiskt kunde straffa sina elever. Idag finns inte fysiska straff. Men har straffet försvunnit? Nej!

Vi straffar oss själva.

Om jag inte gör läxan så är det ingen annan än jag som får problem. Jag skäms. Det är jobbigt att sitta i klassrummet och vara nervös. Jag kommer efter och blir stressad. Det behövs inget yttre straff för jag klarar det så bra själv.

På detta sätt straffar människor sig själva från barnsben och genom livet. Det är ingen annan än du själv som är ansvarig för ditt liv. Och detta, skulle jag vilja påstå, är en väldigt västerländsk syn på ansvar och skuld. Om du väljer en rutten partner är det ditt fel. Tråkigt jobb? Skyll dig själv! Går det dåligt i skolan? Ryck upp dig! Allt är ditt eget val och väljer du fel så fixa det illa kvickt.

Jag tror att vi som har växt upp i Sverige sällan reflekterar över att vi funkar så här. Men många, kanske de flesta, av våra elever har nog inte detta sätt att tänka med sig. Jag tror att det är det som går fel ofta i synen på skola och utbildning. Ansvarsfrågan är helt enkelt diffus.

Jag märker att jag ibland kommer i konflikt med elever på studieväg två som kommer fram till mig, mitt under pågående lektion, och frågar "får jag gå?". Inom mig skriker jag "vad menar du?, det är klart du får gå, du behöver inte komma tillbaka, det här är frivilligt, är det du eller jag som behöver lära sig svenska? Försvinn så jag får ha lektion, för dem som vill". Men sen påminner jag mig om att eleven menar så klart "tyvärr måste jag gå för de ringde precis från mina barns dagis" eller nåt sånt.

Men för många verkar det mer självklart att be läraren om lov än att bara säga som det är och då blir det en så kallad kulturkrock.

Jag hoppas bara att jag har förstått krockens anledning och grund så att jag kan hantera den lite bättre.

/Jenny

Lättläst litteratur

2010-02-06T12:57:00.000-08:00

Lördag 100205

I fredags gjorde vi en rolig muntlig övning i klassen. Eleverna var indelade i grupper om tre. De hade en ganska torr text att utgå ifrån som handlade om arbetsmarknaden i Sverige och baserades på en intervju med en arbetsvägledare.

De fick spela upp intervjun i form av ett "fejkat tv-inslag". De skulle ha en programledare eller presentatör, en arbetsvägledare och en som intervjuade. Sen fick de spåna fritt kring temat. Jag var rädd för att det var en alldeles för knepig uppgift. Men nej då. Nästan alla hade enorma talanger att agera, gå i roll, hitta på egna frågor och svar, skämta och uttrycka personliga åsikter kring arbetsmarknad och ekonomi.

Härligt.

Sen gick vi till bibblan. Det är ju alltid helt underbart att få visa vad som finns i detta himmelrike av kultur. Tidningar, filmer, språkkurser på kassett och cd, musik, serier, barnböcker, datorer och alla dessa böcker. Deras ögon när de ser litteratur på persiska, polska, arabiska, turkiska, ryska och thailändska är obeskrivligt. Och sist men inte minst hyllan med lättlästa (LL) böcker som gör att de får chans att ta till sig svensk litteratur.

Det har ju förts fram en del kritik mot (LL) litteratur. Det har sagts att det kan vara svårare att läsa LL och att LL förstör språket. Jag tog till mig en del av det och jag började också tvivla. En del kritik är kanske befogad. Men en av mina elever sa en så otroligt fin grej om LL och hennes inlärning av svenska som fick mig att inte tvivla mer.

Hon hade gått länge på sfi. Hon var lite äldre, hade persiska som modersmål och hade svårt att komma vidare. En dag började hon i min klass och jag märkte hur hon plötsligt skrev riktigt riktigt bra. Jag sa det till henne och då sa hon så här:

"Jag började läsa LL-böcker. I början var det jobbigt men sen gick det fortare och fortare. När jag hade läst några böcker började jag förstå hur svenskar tänker. När jag förstod hur ni tänker kunde jag lära mig ert språk."

Är inte det så himla intressant!?

Man kan inte lära sig ett språk utan känslor och relationer till orden.

/Jenny

De och dem och dom och dom

2010-02-03T02:13:00.000-08:00

Onsdag 100203

Eftersom sfi handlar om kommunikation snarare än korrekthet så har jag bestämt mig för vissa saker. Jag försöker trycka på att förståelsen är mycket viktigare än rätt eller fel grammatik.

Detta gör att jag inte är speciellt hård med sin, sitt och sina kontra hans, hennes och deras. Om inte "modersmålssvenskar" (hm, bra ord kanske) kan hålla reda på dessa pronomen, varför ödsla tid på det i sfi-undervisningen.

På samma sätt har jag resonerat med de och dem. Jag kan det knappt själv.

Jag har valt att gå igenom båda dessa grammatiska företeelser och förklara att det finns en skillnad och att det är bra om man kan den. Men jag har också sagt att många gör fel på detta och om de inte förstår den grammatiska regeln så släpp det.

Nu sitter jag med några texter där flera blandar sin och hans samt de och dem konsekvent fel. Det stör läsningen och jag måste kanske tänka om.

Hur tänker ni?

/Jenny

Ett till inlägg i slöjdebatten

2010-01-30T04:44:00.000-08:00

Lördag 100130

Nu får du välja; en man som misshandlar sin fru eller en person i heltäckande slöja. Vem är ett störst problem för samhället?

Eller den här då; en kvinna som inte kan sluta dricka sprit och har tappat kontakten med sin dotter eller en kvinna med burka. Vem tycker du behöver hjälp?

Eller en högst aktuell; tusentals hemlösa på Stockholms gator eller ett tiotal kvinnor i niqab. Vilket av dessa fenomen vittnar om ett politiskt misslyckande?

Oj jag kan inte sluta; hundratals berusade tonårskillar som drar runt med knivar och glasflaskor efter en fotbollsmatch på Råsunda eller en mamma med slöja som handlar middagsmat. Jag undrar vem som kostar mest.

Det här är ett icke-problem.

Jag jobbar på sfi, svenska för invandrare, och träffar folk från hela världen varje dag. Jag möter många människoöden. Jag träffar föräldrar som desperat försöker få hit sina barn, människor som inte har råd att åka till sina egna föräldrars begravning i sina hemländer, invandrare utan bostad, elever som aldrig får jobb och ja, listan kan göras hur lång som helst. Det absolut minsta problemet jag har mött under mina år på sfi är att ett extremt litet antal har valt att bära heltäckande slöja.

Jag nästan hoppas att svenskar skulle förbjudas bada i bikini på semestern....

Sen och senare

2010-01-18T05:02:00.000-08:00

Måndag 100118

Terminen har börjat. Jag har fått en till elev från Uzbekistan. Det känns bra. För mig är det som om de länder som mina elever kommer från är de länder som finns därute i världen. Jag kan relatera till de länderna på ett annat sätt. Jag gillar det.

Det är som om det skapas osynliga mentala band mellan Sverige (jag) och exempelvis Chile (eleven). Jag har massvis med band till Kina, Thailand, Somalia, Etiopien, Eritrea, Polen, Turkiet, Filippinerna, Vietnam, nästan alla länder i Sydamerika, Senegal, Indien, Bangladesh, Irak, Iran, Israel, Palestina och några till.

Nu har jag snart också ett band till Uzbekistan. Då kanske jag kan lära mig var det ligger, vad huvudstaden heter, nånting om språket uzbekiska och vad man kallar dem som kommer därifrån.

Har det hänt något mer intressant? Nja, det var en fråga som kom i fredags eftermiddag som jag inte kunde svara på. Den löd såhär; "vad är det för skillnad på sen och senare?". Svårt att svara på tyckte jag och svarade någonting riktigt otydligt och luddigt. Vad skulle du ha svarat?

/Jenny

Omkullkastning

2009-12-26T08:24:00.000-08:00

Lördag 091226

"Det är så mycket man inte vet om att vara människa fast man är en."

ur Gunnar - en rolig bok om tråkiga saker av Bob Hansson

Terminen är slut. Jag börjar längta efter nästa så smått. Min sista dag på terminen gick ut på att framföra elevernas resultat på Nationella provet i sfi och huruvida de är klara på sfi eller inte.

Jag önskade så innerligt att där jag satt och mina elevers reaktioner skulle vara offentligt på något sätt. De där som antyder att sfi-elever är slöfockar som går och drar utan ambitioner skulle få sin bild totalt omkullkastad! Mina elevers reaktioner och känslor berättar historier om människor som inget hellre vill än att kunna söka jobb i Sverige och kanske också få jobb. De vill leva, arbeta och delta i projektet Sverige! Men de vill kunna och behärska svenska språket också.

För vem är sfi-bonusen menad? Vem är det som behöver motiveras? Jag förstår det fortfarande inte.

/Jenny Silver Lejeborg

Vårrullar i Kransen

2009-12-20T02:27:00.000-08:00

Söndag 091220

Åååå. Jag har varit med om världens finaste dag och möte. För första gången bjöd jag hem några elever. Jag har alltid tänkt att jag inte får det och att jag måste ha en professionell distans till eleverna, men nu bröt jag det. Jag har några elever som är underbara och de föreslog att de skulle lära mig göra vårrullar. Det var för lockande för att motstå.

Så igår kom de. Jag mötte dem vid Telefonplan. Två tjejer från Thailand, en från Kina och en från Filippinerna. På vägen hem åkte vi pulka i Svandammsparken och skrattade. Sen lagade vi 40 vårrullar och drack glögg.

Terminen är slut för den här gången och jag börjar fundera på våren. Jag tycker att det är svårt att hitta balans mellan förståeligt språk och utmaningar i klassen. Jag menar att jag vill att alla ska förstå allting jag säger och att texter och uppgifter som vi jobbar med ska vara begripliga. Samtidigt måste man göra saker som ligger över ens egen nivå för att klättra. Det är inte alltid så lätt att ligga där emellan. Men nästa termin ska jag jobba på det.

//Jenny

Högtider och traditioner

2009-12-07T06:05:00.000-08:00

Måndag 091207

Snart är det Lucia. I mina barns skola får inte barnen vara vad de vill i luciatåget. Är inte det förlegat och ute?

Jag har tänkt en del på traditioner, seder och bruk på sista tiden. Och idag extra mycket för att mina elever på sas (nivån efter sfi) skulle redovisa om olika svenska högtider och traditioner. Det var väldigt roligt. Alla hade gjort ett jättebra jobb och varit på bibblan och intervjuat svenskar och så. En hade tagit med sig fotografier från sitt bröllop i Sverige.

Eleverna i den här gruppen kommer från Thailand, Algeriet, Polen, Peru, Iran, Turkiet, Kap Verde och Bulgarien.

Jag fick veta att många länder firar Barnens Dag. Det gör väl inte vi direkt? De tyckte också att vi var dåliga på att fira Internationella Kvinnodagen. I något land var det helgdag med mycket fest. Många tyckte att det var för kort att bröllopet bara varar en dag i Sverige. Minst två! En tjej från Polen frågade förundrat hur vi inte kunde döpa våra barn "tänk om något händer barnet och det inte är döpt....".

Men det bästa var när en tjej från Thailand sa att det är år 2552 nu i Thailand. Alla blev alldeles fascinerade. En kille från Polen mumlade "då förstår de ingenting av filmen 2012".

Redovisningarna gled från svenska traditioner till deras vanor. Underbart och jättespännande.

Det slutade med att jag råkade lova att ta med mig kräftor till vår avslutning! Kräftor i december!

/Jenny

Svenskans S

2009-11-30T23:44:00.000-08:00

Tisdag 091201

Äntligen december. November har varit värre än nånsin. Jag har, för mina elever alltså, försökt förklara vikten av att göra saker mysigt i Sverige i november. Att man ska ha vackert ljus hemma, en ny dvd-box, ett skönt täcke och dricka mycket te eller varm choklad. Det här ordet mysigt används nog mest här i Norden. I många fall fick eleverna titta på ordet skönt i stället eftersom mysigt inte fanns i ordboken.

En sak som inte är så mysigt är gångvägen till mina barns skola. Den är allt annat! Hur tänker man? Nu håller de på att gräva upp stora hål i asfalten igen. Då drar man om trafiken eftersom bilarna måste fram och få plats till varje pris. Men cyklar och gående tvingas riskera livet. Det är hemskt när man ser en ensam pappa eller mamma med en gågrupp (barn som går tillsammans till skolan) vingla fram mitt i gatan bland grävskopor, lastbilar och framför allt personbilar på väg till jobbet som kör för fort. Var det så vi ville ha det?

Hur som helst. Sfi rullar på. Snart är terminen slut....igen! Det går så vansinnigt fort. En mycket intelligent man från Kazakhstan, som pluggar med mig, påpekade att han tyckte att tiden i Sverige går fortare än vad han är van vid! Hm. Pressar vi in för mycket så att tiden försvinner och inte känns?

I fredags försökte vi reda ut en sak i klassen. Eleverna är på D-nivå och många är redo för nationella provet i december.

Svenskans alla s.

Mina elever blir mer och mer förvirrade ju mer de lär sig över alla dessa olika s. Jag har inte reflekterat över det så mycket förut.

Först pratade vi om genitiv-s, typ Zahras eller Jennys. De ville kalla det för äga-s och det är ju en bra etikett. Då frågade någon om det är samma s som foge-s i t.ex. Arbetsförmedlingen. Nä och så gick vi igenom det. Eleverna ville kalla det bindebokstav. Bra namn!

Jaha. Sen kom verben. Det finns vissa verb som slutar på s bara. Typ: finns, hoppas och trivs. Det är bara att acceptera. Sen pratade vi om passiv form av typen "dörrarna stängs". Det är presens men det finns inget subjekt. Det kunde de flesta förstå. Men sen kom träffa och träffas, slå och slåss eller se och ses. Då körde det ihop sig. Nu betydde s:et att det inte fanns objekt ("Jag träffar dig": s + v + o men "Vi träffas": s +v) och alldeles nyss betydde s:et att det inte fanns subjekt och innan dess betydde s:et ingenting, det bara är så.

Jag vet ett till ropade en thailändsk tjej. "I fredags", vad är det för s?

Ja du, det signalerar dåtid. "I somras", "i onsdags" etc.

Sen kom det fram en äldre kvinna från Irak och undrade om träffa är presens och träffas är dåtid. Och då förstod jag att det här var en mycket svårare grej än vad jag hade fattat. Som vanligt!

/Jenny

Riksdagsbesök

2009-11-21T13:48:00.000-08:00

Lördag kväll 091121

I fredags var jag och min D-grupp på studiebesök i Sveriges Riksdag. Det gick under omständigheterna himla bra. Omständigheterna bestod i att munken och några thailändskor tappade bort sig redan i Haninge, en fick blodsockerfall och fick sitta på en stol, en pallade inte att gå igenom säkerhetskontrollen, en tog med sig sin kusin som tog med sig sin son, en tog med sig sina mamma och höll på att inte komma fram.

Vi blev med andra ord försenade och guiden var märkbart irriterad. Men det gick över så fort vi kom iväg eftersom mina elever är så satans nyfikna, glada och festliga. Guiden var hela tiden arg över att vi inte gick fort nog, men hon verkade också tycka att det var spännande med elevernas reaktioner. En man utbrast "Är det Stalin?" när vi gick förbi en byst av Hjalmar Branting. Hi hi.

Men nu ska jag komma till det som var mest intressant. Jag funderar ofta och mycket på vad som är svårt för andraspråksinlärare. Ibland är det lätt att se och ibland inte.

Men när vi gick runt med guiden så blev det så tydligt. Jag förstod precis vad det är jag tar bort och förenklar för att mina elever ska förstå. Svenskan har så många verb som kräver vissa prepositioner, fasta fraser eller vad man ska kalla det. Hon sa typ "men de två sakerna har inte med varandra att göra". Det verkar så självklart vad det betyder. Men det är bara massa små intetsägande ord som får sin innebörd av att man fattar relationen mellan dem. Och det hinner inte mina elever. "Ha med något att göra". "Det har inte med det att göra". Snacka om hög abstraktionsnivå i språket.

Det roligaste var när guiden pratade om Arboga och jag hörde hur en elev viskade till en annan "undrar varför hon pratar om armbågen".

Förförståelse!

Har man aldrig hört talas om Arboga så söker man efter det närmaste man kan relatera till och då blev det armbåge och under tiden som man funderar på det så missar man nästa mening och nån stans där har man kanske tappat bort sig. Och då är det bara att ge sig in i nästa mening.

Men det kräver energi!

Jag fattar att de var färdiga efteråt. Men också jätteglada. En kvinna sa "nu måste jag hem och ringa min familj och berätta att vem som helst kan komma och lyssna på politikerna i Sveriges riksdag".

/Jenny

Jobblinjen

2009-11-16T10:25:00.000-08:00

Måndag 091116

Härom veckan träffade jag ett sånt himla bra exempel på hur fel det kan slå med denna extrema iver att alla till varje pris ska jobba. Den så kallade jobblinjen.

En tjej började hos mig på grundläggande svenska (sas, nivån efter sfi) den här terminen. Hon kom varje dag och ville väl utbilda sig i Sverige. Sen plötsligt kom hon inte mer. Så träffade jag henne på bussen förra veckan och frågade vart hon hade tagit vägen.

Hon berättade då att enligt Socialtjänsten så fick hon inte fortsätta få bidrag eftersom hon kunde söka pengar från CSN. Då gjorde hon det men fick nobben för att hon var under tjugo. Då blev hon ombedd att skriva in sig på Arbetsförmedlingen. Och hon kunde inte plugga om hon var officiellt arbetslös. Där var hon nu utan pengar, utan studieplats och utan jobb och en hyra att betala.

Deppigt och värdelöst!

Allt för att pressa folk att ta sig in på arbetsmarknaden. Hade det inte varit bättre om hon hade fått plugga klart på sas, fortsätta på komvux och sen kanske skaffat sig en utbildning?

Jag tror verkligen att allt blir bättre om man lyssnar på vad folk vill. Det är väl ingen vits att utveckla ett samhälle ekonomiskt om folk inte mår bra?

/Jenny

Vokaler och hederskultur

2009-11-07T03:18:00.000-08:00

Lördag 091107

Den här veckan har varit fylld av spännande och givande samtal. Som alltid på sfi.

Jag pratade länge med en kille från Turkiet. Han berättade och förklarade detaljerna kring bortgifte och föräldrars inblandning i kärleken. Han var lika förbannad och äcklad av det systemet som jag är.

Jag förstod en sak efteråt. Jag fattade hur viktigt det är med diskussionen, samtalet och mötet! För när vi pratade om det så blev det mänskligt. Det är inte acceptabelt eller okej. Men det är mänskligt. Bakom åsikterna och valet av handling finns levande människor. Människor som tänker och känner och älskar. När man ser en annan kultur på håll så kan vissa saker te sig omänskliga och bara absurda. Och jag tror att det är farligt och dumt att tro att saker som människor gör är omänskliga.

Om man inte ser människor bakom agerande så kan man aldrig komma framåt och inte heller mötas.

Vi hade en diskussion i klassen om huruvida föräldrar har rätt att ha åsikter om barnens val av partner. De allra flesta i klassen tyckte att föräldrar och släkt har ett ansvar över att deras barn väljer en bra framtida partner. De tyckte så i olika grad, men alla var överens att mer eller mindre måste föräldrarna lägga sig i. En kille från Ungern sa att han inte vore en bra far om han lät sin dotter gifta sig med en narkoman. Och en kvinna från thailand sa att hon inte skulle kunna tänka sig att tillåta hennes dotter att leva med en man utan pengar. Efter att alla sagt sitt frågade de hur jag tänkte.

Jag berättade att för mig och mina vänner så får inte föräldrarna ens antyda något negativt om ens val av partner. Jag sa att om jag, när jag var 18, skulle kommit hem med en 60-årig kriminell tjockis så kanske min mamma skulle ha vågat säga "e det här verkligen rätt man för dig Jenny?". Vi skrattade och jag förklarade att om jag tyckte att han var rätt man så var det till sist mitt beslut. Klassen fnissade och funderade och vi förstod nog allihopa att här har vi en stor skillnad på synen på familj, individ och självbestämmande. Vi kunde nog alla se fördelar och nackdelar med de olika systemen. Men det fina var att vi ville förstå hur olika man kan tänka.

Sen snackade jag med en serb om vad som är svårast när man lär sig svenska. Han tyckte att vokalerna var hopplösa. Usch. Jag förstår det. Först 9 stycken istället för 5-6 som de flesta andra språk i världen verkar ha. Och sen 18 vokalljud. Man borde verkligen skilja på lång och kort vokal med hjälp av skriften. Väg borde skrivas vääg. Då skulle det finnas större chans att förstå uttalet. Han har i alla fall legat i som en tok och kunde uttala o med ett perfekt litet runt o-ljud och å som ett riktigt bra svenskt å.

Han frågade, med all rätt: "Men varför skriver ni boll med o när det låter exakt som erat å? Det kan man ju verkligen fråga sig.

/Jenny

Burqa, slöja och niqab

2009-10-20T01:25:00.000-07:00

Tisdag 091020

Jag undrar om jag är den enda som inte upprörs över burqa och niqab.

Jag tycker inte att det verkar så kul att alltid gå runt insvept i ett mörkt skynke men så gör jag ju inte det heller.

Men jag kan bara inte uppröras. Det finns argument och motargument, men dem ska jag inte gå in på för dem ser man och hör man överallt i alla fall. (Och dessutom så tycker jag nästan alltid att argument som handlar om individers rätt till självbestämmande väger tyngst. Särskilt om den ena individens frihet inte inkräktar på den andras frihet, vilket den ju inte gör i det här fallet.)

Jag kan bara relatera till min sanna känsla kring den här debatten och den ser ut så här:

Jag jobbade på Kämpingeskolan i Tensta/Sthlm 1999/2000. Högstadiet. Tonåringar med bakgrund i hela världen. Många finska klasser. Pubertet. Himmel och helvete om vartannat. Då blomstrade slöjdebatten. I Frankrike hade man visst förbjudit slöja i skolan och det borde vi också. Integration! Lite krav måste man väl kunna ställa. Ta seden dit man kommer. Ja, ni vet.

Nu ska jag alltså snacka lite om slöjan först och inte burqa eller niqab, men jag tycker ändå att det speglar samma grej.

Då sitter en tjej där i mitt klassrum. Hon går i sjuan och hennes föräldrar kommer från Somalia. Hon har en vit slöja på sig och hon skriver i sin skrivbok. Hon är ganska blyg och tar inte mycket plats i klassen.

Så kommer två killar in i klassrummet. De har varsin enormt stor täckjacka på sig. De säger att de inte kan hänga in jackan i skåpet. Den får inte plats helt enkelt och dessutom är stöldrisken stor. De här två "sjundeklass-killarna" drar med sina jackor in flera problem i mitt klassrum. De river ner allt i sin väg, inte bara saker som hänger på väggarna utan också klasskompisarnas pennor, sudd och annat arbetsmaterial. De luktar antagligen svett därinne under allt dun. Och sen vägrar de ta av sig jackan så vi måste tjafsa om det i fem minuter.

Det är då. Då blir det helt självklart. Hur konstig slöjdebatten är.

Där sitter en tjej och pluggar med slöja. Och där är två killar som förstör hela min lektion. Vad är problemet? Vad är föremål för diskussion? Vad kräver förändring? Hennes slöja? Ja tydligen. Och ju mer jag tänker på det desto mer ser jag en extrem obalans.

Nu var det en väldigt lugn och ambitiös tjej som hade slöja i den här klassen, vilket gjorde det hela ännu tydligare. Men om det hade varit en strulig och bråkig tjej......ja, då är det ju det som är problemet. Det är ju inte slöjan.

Jag befann mig i en miljö där det fanns väldigt många problem att ta tag i och att brottas med. Det förekom skolk. Elever kom till mig med alla möjliga vidriga historier om misshandel och våld i hemmet. Den fruktansvärda Rissnevåldtäkten inträffade under den period jag jobbade i den här skolan. De finska eleverna ville inte umgås med de andra eleverna och vice versa.

Och jag kan verkligen lova, att det faktum, att det fanns tjejer som bar slöja, var inte det som utgjorde ett problem i min vardag.

På samma sätt resonerar jag kring burqa eller niqab. Jag tittar mig runt i klassen och tänker på mina elevers verklighet. Jag har ingen som bär heltäckande klädedräkt men om jag hade det......

Då är jag säker på att det skulle kännas ganska fjuttigt i relation till det här:

En äldre kvinna från Thailand går upp klockan 04:00 varje morgon, hon börjar klockan 06:00 och städar en bank i Kista. Hon jobbar till 10:00 och åker direkt till skolan som dessutom ligger i Haninge. Hon pluggar 12:45 - 16:30. Efter skolan åker hon tillbaka till samma bank och städar mellan 18:00 och 20:00. Varje dag! Det är ett problem!

En annan thailändsk tjej städar ett gymnasium i Stockholm. Hon städar mer än vad hon får betalt för. När jag säger att "nu jävlar ringer jag till din chef" så säger hon "är du inte klok, jag behöver det här jobbet!" Det är ett problem.

En elev har ingen bostad.

En har haft praktikplats i över två år.

En får inget jobb.

En blir misshandlad hemma.

En lyckas inte få hit sin dotter från Bulgarien.

En får inte gå på kurs D för då betalar inte socialen.

Och så där kan man hålla på. Och då blir det så konstigt. Där går en kvinna som vill plugga och utbilda sig i Sverige. Hon har satt på sig en burqa eller en niqab. Varför har hon gjort det? Det spelar ingen roll. Hon utgör inget hot. Hon har en bostad. Hon slår inte någon. Hon kostar inte samhället mer pengar än nån annan. Men plötsligt är hon problemet.

"Det är synd om de här kvinnorna."

"De är förtryckta."

Nä! Det är inte det vi diskuterar. För i så fall finns det väldigt många som det är lika eller mer synd om. Vi diskuterar att svenskar störs över hur det ser ut när någon inte anpassar sig. Men då ska jag säga att det finns förbannat många som stör mig med deras tråkiga och fula look!

Det är klart att jag hellre vill att alla ska få ha på sig precis vad de vill. Men det vågar ju tyvärr ingen. Inte du och inte jag.

Kolla den här dokumentären från Italien och sen kan vi börja snacka om ett verkligt problem!

http://www.ilcorpodelledonne.net/?page_i d=91

Professionell bedömning

2009-10-17T10:22:00.001-07:00

Lördag 091017

Igår gjorde jag två saker som gjorde rejält slut på mina mentala batterier. Först var jag reflektör på en konferens om bedömning och måluppfyllelse inom sfi.

www.lararfortbildning.se

Jag lämnades med tankar kring hur "spretigt" sfi är. Kommunerna har olika system. Man tolkar kursplaner och studievägar olika. Statistiken är otillförlitlig. Man gör prov olika ofta. En del vill lägga allt mer på distans. I en del kommuner har man lagt ut verksamheten på inte mindre än tolv olika entreprenörer! Vad hände med löftet om en likvärdig utbildning?

Det var en givande dag hur som helst och jag hoppas att jag kan återberätta en del av Lena Göthes föredrag för mina kollegor. Hon pratade om professionell bedömning och hon sa en grej som verkligen stannade kvar. Hon visade på forskning om hur betyg påverkar progressionen. Det hade visat sig att betyg inte leder till bättre prestationer. Däremot så hade kommentarer med positiva reaktioner och förslag på förbättringar lett till högre resultat.

Som gammal elevorganisatör så blir jag ju inte direkt förvånad. Men ibland behöver man forskning och bevis i sin argumentation. Vad jag däremot inte fattar är vad man stödjer sig på när man ropar på fler och tidigare betyg!?

Sen efter konferensen var det bara att kasta sig hem och svida om till baddräkt! Svarta tights, baddräkt, Martenskängor och puffärmar under vinterjackan och ner till Aspudden. Det var dags för Harry florett att spela på en stödfest för Aspuddsbadet! Slå inte sönder mer i Stockholm! Kom igen! Nåt litet hus kan väl få va kvar?

http://www.facebook.com/group.php?gid=6450657197

/Jenny

Det är konstigt att.....

2009-10-15T01:13:00.000-07:00

Torsdag 091015

Vi håller fortfarande på och tragglar konstruktioner med att. Och jag fattar verkligen att det måste vara både rörigt och svårt.

Men man måste det. Om någon säger "Jag tycker att konstigt" så fattar ingen. Vad är konstigt? "Konstigt svensk tradition". Vem tycker det? Vad är konstigt? Svenskan kräver verkligen alla sina delar.

Först höll vi på med att förstå skillnaden mellan "Jag tycker att..." som måste följas av bisats och "Jag tycker om att...." som kan följas av både bisats, ett verb i infinitiv eller ett substantiv.

Och nu höll vi alltså på med "Det är konstigt att..." , vilket kan följas av en bisats och då måste det finnas både verb och subjekt och verbet måste stå i presens. Typ "Det är konstigt att du inte vill följa med."

Eller så kan det följas av ett verb i infinitiv. Typ "Det är konstigt att ha blått hår".

De skrev egna meningar som de fick lämna in till mig på små gula lappar. Sen avgjorde vi om det var korrekt grammatik och sen fick alla rösta om de höll med eller inte. Övningen gick bra, men framför allt så var det så himla spännande att läsa vad de tyckte var konstigt.

Här är ett axplock:

Det är konstigt att tiden går så fort på vintern. Det är bara för att det är mörkt i Sverige, ropar någon.

Det är konstigt att jag får praktikjobb hela tiden. Men det är mycket konstigt att jag inte får praktikjobb, svarar en annan.

Det är jättekonstigt att det alltid kommer nya lärare. Här blir det mycket diskussion mellan de som tycker att det är bra med olika lärare och de som tycker att det är rörigt.

Det är konstigt att alla svenska äter potatis varje dag. Den är väl underbar!

Det är konstigt att man inte får slå barn i Sverige. Mycket prat uppstår. Vi pratar lite om vad lagen säger och hur vi tänker i Sverige kring det här. En tjej säger "Man kan inte slå barn när de har gjort fel, men mammor och pappor lyfter barn i affären som om de är hundar".

Det är konstigt att jag finns. Alla funderar ett tag på vad det betyder och sen går det ett sus genom rummet.

/Jenny

Måluppfyllelse

2009-10-13T01:14:00.000-07:00

Tisdag 091013

Jag läste Skolverkets senaste rapport om måluppfyllelse på sfi. Jag försökte tolka tabellerna. Jag tyckte att man kunde dra två slutsatser. Ett. Man delar in sfi i kommunal, folkhögskola, studieförbund och annan. Annan betyder en privat anlitad sfi-anordnare. Och om jag läser statistiken rätt så har de sämre resultat än de övriga. Detta måste väl upp på dagordningen inför kommande utförsäljningar!

Vad har du för erfarenhet? Jag vill verkligen veta!

Två. Elever fullföljer sällan sin utbildning. Varför? För att de får jobb. Vi måste fundera på vad vi har för ambition och intention med eleverna. Ska de få en grundläggande utbildning i svenska eller ska de så fort som det bara är möjligt ut i arbetslivet?

För som det är nu så finns det väldigt mycket klagomål, men väldigt lite konstruktiv kritik. Det gnälls över att de inte jobbar. Och sen när de jobbar så gnälls det över att de inte blir klara på sfi.

/Jenny

Att gifta om sig för tredje gången

2009-10-06T01:51:00.000-07:00

Tisdag 6 oktober

Jag har namnsdag idag. Jennydagen.
Den engelska namnsdagen är Sonny som betyder den lille sonen. Det passar bra för min yngsta son fyller fyra idag. sicken slump.

Annars verkar det vara en dag som mest är som alla andra.

Jag har precis pratat med en ung kille från Senegal. Han har bott inneboende utan kontrakt och utan några som helst papper och så plötsligt blev han utslängd härom dagen. Vilka förhållanden våra elever har samtidigt som de ska lära sig svenska, hitta jobb och ta hand om sig själva och kanske sin familj.

Jag tipsade om Stockholms stads bostadsförmedling. Han hade, precis som alla andra, inte hört talas om att det fanns. Vem är ansvarig för att ge alla samma chans till bostad?

I fredags gjorde vi en hörförståelse. Det var en massa korta dialoger och eleverna skulle kombinera dialogerna med olika samtalsämnen, typ operation, bröllop, flytt, födelsedag etc.

En av dialogerna började med att den ena sa att "Kalle ska gifta om sig på lördag". Varpå den andra svarade någonting i stil med "Jaha, det blir tredje gången".

Inte speciellt spännande eller skojigt tyckte jag.

Men gissa om de skrattade! Det tog ett tag innan jag fattade. Alla tyckte att det var helfestligt att man kan gifta sig tre gånger! Snacka om att ha olika syn på äktenskap och giftermål. De började ropa till varandra "Det handlar om dig", "Du är Kalle", "Det är din man Leyla". Och jag förstod att ingen skulle vilja vara relaterad till en som gifter sig tre gånger.

Jag tänker att det är coolt och kaxigt att ha varit gift många gånger. Intressant.

Nu är det råplugg inför Nationella Provet. Jag har sju elever som skriver på torsdag. Och precis nu, i skrivande stund, har jag en fembarnsmamma från Etiopien bredvid mig som skriver på ett författarporträtt om Moa Martinsson. Mmmmm. Det är så härligt när världen blir liten och stor på samma gång.

/Jenny

Funktionellt språk

2009-09-27T04:01:00.000-07:00

Söndag (!) 090927

Snart är det oktober. Terminen går så otroligt fort.

Det är redan dags för terminens första nationella prov.

Jag har läst om bedömning och värdering hela helgen. Ju mer jag tänker på det desto mer osäker blir jag.

Vad vill vi uppnå med sfi? Ett funktionellt språk eller ett korrekt språk?

Ska Nationella Provet ses som ett test som uppkörningen för att få körkort (ett funktionellt språk) eller ska det ses som ett intagningstest till sas (svenska på grundläggande nivå) där man lägger mycket mer krut på gramamtik och korrekthet.

Jag tror vi måste bestämma oss om det ska finnas en röd tråd i undervisningen. Och om sfi ska vara likvärdigt så måste det finnas en samsyn kring detta. I Lpf94 står det uttryckligen att sfi ska vara likvärdigt i hela landet. Det är det inte ens på varje enhet.

Lärare inom samma skola har väldigt olika syn på vad som är godkänd uppnådd nivå.

Det tänker jag på en dag som denna.....

Jenny

Svenskans snårstigar

2009-09-22T02:37:00.001-07:00

Tisdag 090922

Igår var det internationella fredsdagen, men det märkte man inte mycket av. Däremot har jag märkt av Eid al Fitr som firas i dagarna tre. Det är festen som följer på fastan och då är man i moskén, äter gott och ger presenter. Muslimerna verkar fira det på lite olika sätt och jag undrar om det är nationalitet eller religionsinriktning som är relevant för hur man festar. Mina elever från Somalia känns hur som helst ovanligt uppsluppna.

Igår hamnade jag i ett riktigt snårigt och rörigt grammatikträsk. Vi försökte reda ut det här med hur tusan man ska använda att och när det följs av en bisats eller infinitiv.

Jag körde först den här förklaringen:

Jag tycker om banan. Subjekt verb och vad tycker jag om? =objekt. Är alla med på det? Ja!
Jag tycker om att dansa. Subjekt verb och vad tycker jag om? Att dansa=objekt. Förstår vi det? Ja!
Jag tycker om att han ringer varje dag. Subjekt verb och vad tycker jag om? Att han ringer varje dag =objekt. Objektet är alltså en bisats. Och bisatsen måste ha ett eget subjekt och verb. Kan vi förstå det? Nja, jo det kunde de flesta.

Sen håller vi parallellt på med presens med ett verb och presens med två verb, dvs. hjälpverb och infinitiv. Detta blandas ihop och blir Jag vill äter och jag äta nu. Så vi snackade om det och om ordföljden.

Sen när de skulle skriva så hade allt detta blivit ett enda mishmash. Plötsligt skrev de meningar som de aldrig skulle ha gjort fel på innan vi försökte reda ut allt det här. En jättebra kille från Ungern, som verkligen brukar ha koll på grammatiken, skrev typ Hon vill att gå till mig.

-Jamen du sa ju att det ska komma infinitiv efter att.
-Inte här!

Hon vill gå till mig är vanlig presens med hjälpverb och infinitv.
Hon vill att jag ska gå är en huvudsats och en bisats.
Hon gillar att gå är en supervanlig subjekt verb objekt- konstruktion.

Hur kan det inte vara helt solklart? Lätt som en plätt...... Eller!?

I'mouttahere dude....

Jenny

Snedvriden rapportering

2009-09-10T00:43:00.000-07:00

Torsdag 10 september

Idag ska jag till Lärarhögskolan och snart är jag klar med lärarutbildningen! Den sista kursen heter organisera, värdera och bedöma lärande eller nåt i den stilen. Och ironiskt nog så är det den mest oorganiserade kursen hittills. He he.

Hur som helst så tänkte jag på en sak igår, rapporteringen om den svenska skolan. Jag läste någonstans att 1 tredjedel av Sveriges befolkning befinner sig på ett eller annat sätt inom utbildningsväsendet. Det är förskola, grundskola, gymnasium, komvux och sfi, folkhögskola, universitet, studieförbund, alla dess elever och lärare och all administration. När man tänker på det så är det ganska otroligt. En tredjedel av alla människor utvecklas intellektuellt och praktiskt hela tiden! Härligt.

Och för det allra mesta så funkar detta! En så stor verksamhet som rullar på dag ut och dag in. Det vore mycket märkligt om det inte uppstod några problem ibland. eller hur!?

Ljuger media när de bara berättar om uppkäftiga tonåringar, obehöriga lärare, slöa sfi-elever och skolbränder? Nä, det kan man ju inte påstå. På ett sätt. Men på ett annat sätt så blir det ju en lögn om den upprepas oproportionerligt mycket. Det står inte i proportion till verkligheten.

Igår följde jag med min son som har börjat årskurs 1. Han hade idrott i en annan byggnad. Jag skulle skära upp hans apelsin till fruktstunden och drog runt i korridorerna och letade efter en kniv. När man lämnar och hämtar sina barn så är det full fart i skolan, men nu såg jag vad som händer när alla föräldrar och syskon gått. När skoldagen har startat. I det ena rummet hade de halvklass, fröken satt på en stol och lyssnade på ettorna som ivrigt räckte upp händerna. I det andra rummet var det tända ljus på katedern, lugn musik och en lärare som läste högt medan tvåorna låg med huvudena på bänkarna och lyssnade. Inne i sexårs satt de i en ring på golvet på en matta och sjöng och skrattade.

Sen kom jag till mitt eget jobb och gick raka vägen till studietorget där elever får plugga på helt frivillig basis. Fullt med sfi-elever som ville träna extra inför nationella provet. Efter lunch kom jag till min lektion och möttes av en öppen dörr och en hel klass som bara satt och väntade på att få sätta igång med partikelverb.

Vem skildrar denna bild?
Var är det massmediala intresset? Ingenstans är det dystra svaret. Och det kan man väl på ett sätt hajja.
Men! Man ska vara väldigt försiktig när man vidtar åtgärder och vill förändra skolan, det är jag alldeles säker på. Många av de förslag som läggs fram verkar ha sin uppfattning baserad på att utbildningsverksamheten inte fungerar, istället för en önskan om att förbättra. Och det är vrickat.

/Jenny

Konjunktioner

2009-09-02T02:02:00.000-07:00

Onsdag 2 september, Vietnams nationaldag

Igår jobbade vi med konjunktioner. Jag vet inte om jag ska kalla dem det eller bindeord. Det första funkar för dem med något latinbaserat språk i ryggen och grammatisk kunskap. Men för alla andra säger nog bindeord mer om vad det handlar om. Om man förstår ordet binda förstås.

Jag upplevde att alla hängde med på att man kan sätta ihop två huvudsatser med och, av typen "Hon läser och jag tittar på tv". Eller och men var inte heller några problem med. Sen snackade vi om för och så, och jag frågade klassen om man skilde på dessa två ord på deras språk. Det gjorde man. Och efter diskussioner och förklaringar på turkiska, thailändska, persiska, arabiska och polska så kunde vi fortsätta.

Då kom vi till skillnaden mellan men och utan, "Hon åker till stan men köper ingenting" men "Hon åker inte till Haninge utan till Tyresö". Varför men i första meningen och utan i andra?

Är det så enkelt att man bara kan förklara det med att det finns ett inte i första satsen?
Håller det?

På engelska har vi bara ett ord, but. Men hur är det på andra språk?

/Jenny

Kompetensutveckling för både lärare och elev

2009-09-01T02:24:00.000-07:00

Tisdag 1 september

Så har det blivit höst.

Igår hade vi fantastiskt bra kompetensutveckling. Det var Catarina Persson (som tidigare hette Littman och har skrivit "Så ska det låta") som kom och lärde oss en hel del om uttal. Det var precis som det bör vara; lärorikt, inspirerande och roligt på samma gång.

Nu är jag taggad på uttal.

Dessutom är jag glad för att jag kan hjälpa elever på Studietorget med datorer och allt som en dator kan göra för en elev. Alla elever på skolan har fått en mailadress nu, vilket är hur bra som helst. Jag skickar korta mail till dem med enkla frågor och de svarar och får på så sätt direkt respons skriftligen om vad som är bra och mindre bra i deras skrivna svenska.

Sen ser jag till att de börjar skriva till varandra och så drar jag mig tillbaka.

Jag är inte helt säker på vad jag kommer att skriva nu. Men ibland så tror jag att sfi borde börja med att lära alla sina elever hantera word och mail. Efter en bra och adekvat introduktion så klart. Vad tror du?

/Jenny

I och på

2009-08-27T02:05:00.000-07:00

Torsdag 27 augusti

Det kom precis en nybörjare på sfi och ville ha ett program där han kunde skriva ett ord, klicka på det och få höra korrekt uttal. "Jag vet inte om det finns", sa jag. "Det borde du veta", sa han, "du är lärare". Sant.

Så jag började leta på nätet och hittade faktiskt precis det han letade efter. En sida som heter:
www.tyda.se

Har du kollat in den?

Igår fortsatte vi med i och på. Vi skrattade mycket. När jag förklarade vad "att ha mössan i huvudet" betyder så skrattade vi. Eller "att gå på skolan" betyder att vara uppe på taket, så fnissade alla hejdlöst. Det är så befriande på sfi, att man skrattar så mycket. Det är så ljuvligt att mötas i skratt.

Men alltså det här med i och på är verkligen omöjligt. De har upptäckt att jag själv måste tänka efter när de frågar. Jag tror att det är bra så att de ser att det inte på något sätt är självklart.
Varför är det så konstigt? Kolla det här:

I skolan men på dagis
På bussen men i bilen
I affären men på banken
Ligga i sängen eller på sängen (båda går bra men betyder olika saker)

Ja, så där kan man hålla på.

Alla som jobbar som lärare upplever nog att man har ett övertag i relationen lärare och elev, som ibland kan kännas orättvist. På sfi blir det så tydligt eftersom språket direkt bestämmer vem som har kontroll över samtalet. Igår kom en ny kille till klassen. En glad prick från Ungern. När han presenterade sig så skulle han förklara Ungern. Han skrev på tavlan och sa att Ungern heter det på svenska, men det fattar ingen. Hungary kanske ni vet och då nickade några. Sen skrev han Magyar på tavlan och då fattade alla, utom jag! Det är viktigt att fatta att man tillhör en minoritet av världens befolkning och att svenska inte är så stort.

Man blir lätt blind och tror att svenska är allt, när man jobbar med det hela tiden.

/Jenny

Språket är en dans

2009-08-26T02:19:00.000-07:00

Onsdag 26 augusti

Det är kallt. Man hade ju hoppats på en skön sensommaraugusti med massvis av kvällsbad. Men tji fick man.

Och ramadan har börjat. Än så länge har jag inte märkt av den muslimska fastemånaden direkt.
Ibland kan jag bli trött på att den stör lektioner och planering. Men sen veknar jag. När jag läser om tanken med ramadan och hur det handlar om att koncentrera sig på det som är viktigt i livet och släppa det världsliga så ger jag mig. Tänk om alla gjorde det. Vad skulle hända då?

Själv funderar jag på en annan sak när det gäller pedagogiken inom sfi. Jag tänker på huruvida man ska fokusera på helheten eller delarna.

När jag får elevtexter och jag inte fattar ett ord, så tänker jag att "nä, här måste börjas från grunden". Och jag tror många känner igen den ivern, att verkligen bryta ner språket till ett verb i varje sats och utgå från att "man ger sig inte förrän basgrammatiken sitter".

Grejjen är bara att man kan jobba med grunderna och basen hur länge som helst.

Och då ser jag mig på dansgolvet. Jag håller på att lära mig att dansa lindy hop. Och när jag får dansa till en snabb låt som jag gillar med en partner som är på gott humör, då går det bra. Jag vill dansa! Jag kan dansa! Ge mig nya figurer och turer! Nu är jag på gång!

Men vad händer. Jo, där kommer en petig lärare och påpekar att handen ska vara där och blicken där och hälen ska inte nudda golvet och ditt och datt och plötsligt kan jag inte dansa.

Och det är då jag blir så himla rädd. Rädd att det är precis så vi gör med våra elever. Just när de är på gång så stoppar vi dem. Vi går in och petar i språket och kräver att det måste finnas subjekt, och verbet ska byta plats i tid och otid, och "på Haninge" det kan man absolut inte säga, och det är faktiskt skillnad på verbet jobba med a och substantivet ett jobb och det måste man helt enkelt lära sig!

Låt språket flöda! Främja kommunikationen! Ropar jag till mig själv och är på väg att storma ut i klassrumsvardagen när jag kommer på en sak. Jag kommer på att det finns ju så många historier om nya svenskar som har känt sig väldigt utsatta för att ingen har talat om för dem vad de har gjort för fel. Och det är ju lärarens ansvar. Skolan. Det finns en skola med utbildad personal för att det inte ska bli fel. Alla ska få chansen att få ett korrekt språk.

Och då backar jag.

Man kanske kan dansa på olika sätt på dagen och på natten. Jag hoppas bara att eleverna hittar forum där språket får ta fart utan att stoppas.

Imorgon är det film på kulturhusets tak:

http://www.kulturhuset.se/default.asp?id=3191&domain=http%3A%2F%2Fwww%2Ekulturhuset%2Estockholm%2Ese%2F&url=default%2Easp%3Fid%3D28335

Jag ska spela lite skivor och du är självklart välkommen!

/Jenny

Crawfishparty och knepiga prepositioner

2009-08-20T02:29:00.000-07:00

Torsdag 20 augusti

Ikväll är det partaj på Södra Bar:

http://www.sodrateatern.se/sv/Program-och-biljetter/Evenemang/30---Fran-New-Orleans-till-Tijuana/

Jag ska spela skivor och lyssna på två av Stockholms bästa band, och hänga på terassen med en öl och en cig. Mmmmmm. Det är Louisiana tema med cajun-inspirerad mat i restaurangen. Dr John och Professor Longhair i högtalarna och två band med rötterna i amerikansk träskmark. Skoj!

Snart börjar min lektion med D+ gruppen. Igår läste vi en insändare om att förbjuda burkan. Det blev vilda och stundtals upprörda diskussioner. Jag tycker nästan alltid helt tvärtemot mina elever om nästan allt. Det är spännande och tröttsamt på samma gång.

Jag tycker att alla får ha på sig precis vad tusan de vill, alltid.

Sen fastnade vi i detta prepositionsträsk av i och på och för och om.
-Varför heter det i Tyresö om det är en ö?
-Nä, det är mer ett område.
-Varför kan man säga i sängen eller på sängen?
-Det beror på hur man ligger, under eller över täcket.
-Jag kom till Sverige i 2009.
-Nej! ingen preposition framför årtal.
-Jamen, jag kom till Sverige för två år sen. Det sa du ju att det heter.
-Absolut. Där måste det vara för eftersom det kommer tid efter......

Och så där håller det på. Usch vad svenska kan kännas rörigt ibland.

/Jenny

akademiker & analfabeter

2009-08-18T02:25:00.000-07:00

Tisdag 18 augusti

Vad kännetecknar en myt? Att den oftast inte är sann. Att den roar en, och upprör en annan. Och att den är extremt seg.

Den jobbigaste sfi-myten är väl den att akademiker och analfabeter studerar tillsammans!? Jag har inte jobbat dölänge på sfi, men tillräckligt länge för att påstå att det inte ser ut så. I alla fall inte i Stockholm. Hur är det i mindre kommuner?

Så fort en skola har mer än en lärare så är jag ganska säker på att man inte placerar en högutbildad person med en som ska lära sig skriva sina första bokstäver i samma klass.

Tvärtom så vet alla som jobbar inom sfi att just indelningen av elever är den kanske viktigaste förutsättning för en väl fungerande undervisning.

Terminen har rullat igång. På den skola jag jobbar har vi delat in sfi-undervisningen i två delar; basgrupp och station. Basgruppen är "vanlig" sfi och stationen är mer koncentrerad på en sak. Det kan vara läsa, skriva, grammatik, uttal, drama som är nytt för i år, vårdsvenska eller kökssvenska. De flesta elever har kommit på plats och flitens lampa lyser.

Jag har en skrivstation för C2 och D+ nivå. Vi började igår. Det funkade bra. Vi gjorde diktamen på en aktuell artikel (något vi ska börja varje stationspass med) som handlade om Usain Bolts världsrekord. Ingen hade hört talas om denna händelse över huvud taget! Jo, en av munkarna. Men ingen annan.

Hur kan man missa det? Det är inte så svårt om man inte tittar på svensk TV, inte lyssnar på svensk radio, inte kollar på Internet och inte läser svenska tidningar. Min första reaktion är att jag blir arg på att de inte gör det. Kom igen! Ni måste hålla lite koll och vara lite uppdaterade!!

Men man behöver sällan gå längre än till sig själv.....

Jag bodde i Valencia i Spanien ett halvår. Jag tyckte deras TV-program verkade värdelösa och kollade aldrig på spansk TV. Jag fattade ingenting när jag lyssnade på spansk radio. Jag lärde mig aldrig tillräckligt bra spanska för att kunna läsa en tidning, och om jag kollade på nätet så var det på svenska sidor.

/Jenny

2009-08-14T03:23:00.000-07:00

Fredag 14 augusti

Det var klubb igår. Klubb "Musiket" på Landet vid Telefonplan. Jag var inbjuden som DJ och hade packat väskan full med singlar. Det var härligt. Singlar slår allt.

Nä vet du vad som slår allt? MEINE KLEINE DEUTSCHE http://www.myspace.com/meinekleinedeutsche
Fantastisk konsert igår!

Igår började vi på allvar och jag tycker att vi hade en bra start. Vi gick igenom alla praktiska detaljer, presenterade oss och läste om svininfluensan. Jag fick veta vad vi måste börja med i den här gruppen: att reda ut skillnaden mellan "jag har varit i Sverige i 2 år" och "jag kom till Sverige för 2 år sen".

Det här är jättesvårt att hålla reda på. Särskilt om man har läst lite engelska tror jag, eftersom för på svenska inte har nånting att göra med for på engelska, eller i på svenska med in på engelska. Tvärtom så har de bytt plats på ett nästan retsamt vis.

Dags för sista lektionen på den här veckan!

/Jenny

HT-09

2009-08-13T02:05:00.000-07:00

Torsdag 13 augusti

Efter en lång kväll med firande av två kompisar som fyller år på samma dag, samma år och föddes på samma sjukhus (!), är jag tillbaka i skolvardagen.

Kroppen och knoppen fattar inte om det är sommar och semester eller höst och plikt. Det ger sig väl snart.

Igår hade vi upprop. 30 glada elever dök upp. De flesta kände jag igen, men det var också en del nya ansikten. En kille från Uruguay. Det är nog första gången Uruguay är representerat i mitt klassrum. Det var väldigt många från Thailand i den här gruppen och mina två thailändska munkar är kvar och förgyller tillvaron. En tjej från Iran. Några från Irak. Två tjejer från Kina. Men sen också en del som jag inte vet varifrån de kommer.

Nyfiken.

Idag ska vi presentera oss mer ingående så då får man lite bättre koll på de olika bakgrunderna.

Terminen känns spännande. Vi ska börja med en dramagrupp med en riktig dramapedagog. Det kan bli hur bra som helst. Sen har det startats något sorts samarbete med äldreomsorgen så en del elever ska ut på praktik. Kan också funka.

Dags för den första riktiga lektionen!

Jenny

Jag eller mig?

2009-07-24T05:29:00.000-07:00

Det är sommarlov. Underbart.
Men, ibland, så smått börjar jag längta till höstterminen. Jag längtar ju inte efter hösten så klart. Och inte efter själva terminen, men eleverna och lärarruset.

Jag har bestämt mig för att blogga om min klass i höst och skriva om vad vi gör dag för dag. Och att det får bli den röda tråden.

Min pappa har alltid rättat mig om jag har sagt "han är större än mig" och påpekat att det absolut måste vara "han är större än jag". Jag har vant mig så vid detta att jag tycker att det låter jätteilla när folk använder objektsform i stället för subjektsform.

Men så på senare år har jag börjat svänga. Jag tycker att det låter snyggare (ibland) med "jag är längre än dig" helt enkelt. Särskilt när barn pratar. Man hör att det faller sig helt naturligt. Men nu har jag också börjat fundera på argumenten för du och inte dig i föregående exempel. "Jag är längre än vad du är", brukar vara argumentet. Vad och är har fallit bort men det måste fortfarande vara subjektsställning på pronominet. Men låter det verkligen bra att säga "hon är längre än hon"? Är det inte snyggare med "Hon är längre än henne". Måste det vara två satser? Man kan ju säga "Kjolen är snyggare än tröjan". Subjekt Verb Objekt.

Är jag helt ute och hojjar?

/Jenny

Stockholm i mitt hjärta

2009-07-02T01:08:00.000-07:00

Torsdag 090702

"Man har alltid tid om man har lust"
ur Andras blod av Simone De Beauvoir

Fantastisk bok. Jag rekommenderar också varmt "No tears for queers" av Johan Hilton som handlar om tre hatbrott. Mycket skarp feministisk analys i slutet......
http://johanhilton.blogg.se/ Det här är hans blogg, men den verkar smått övergiven.

Terminens sista dag. Skönt och sorgligt. Jag lämnar över mina sommarkurselever till nästa lärare. Vi ska avsluta med att sjunga "Stockholm i mitt hjärta" har jag tänkt. Jag sitter här och lyssnar på en gratisskiva från Hemmets Veckotidning med Lasse Berghagen. Oj vad de texterna är svåra. Ängsört, urberg, spegelblänk, bidevind osv.

Dessutom är det på ett sätt absurt att hon, den unga blyga tjejen från Bangladesh, och han den coola turkiska grabben, och munkarna, och de äldre irakiska kvinnorna och alla glada tjejer från Polen och Thailand och mannen från Pakistan som skrattar med hela kroppen och hela denna blandade skara ska stämma upp i en hyllning till Stockholm. Och samtidigt så är det väl precis det som sfi handlar om, märkliga möten och en gemensam kamp om att hitta en plats i Sverige.

Ett ps om det där med träffas (förra blogginlägget). Dagen efter kommer en elev och frågar varför det står "Rektorn träffas klockan ett" på hennes dörr. Åh nej, passiv form också!

/Jenny

Träffa & träffas

2009-06-24T04:31:00.000-07:00

Onsdag 090624

Idag gjorde vi en sån där grej som ger väldigt mycket men som man sällan hinner med, eller ser till att hinna med. Vi var två lärare idag på en klass med ca 20 elever. Vi kunde därför dela den i två och jobba intimt med varsin liten grupp.

Sommarkurseleverna skrev ett gammalt NP i måndags. Det var ett brev som skulle innehålla en viss mängd svar och uppgifter. Idag satt vi runt ett bord och gick igenom allas brev. Vi tittade på handstil och om det är möjligt att läsa alla bokstäver. Vi diskuterade längden på brevet och vad som är för kort eller för långt eller lagom. Sen fick alla läsa sina brev och alla kommenterade varandras texter. Jättebra och konstruktivt blev det. Jag tror verkligen att det ger mer än att jag sitter hemma med röda pennan och rättar.

Vi fastnade på en klassiker. Skillnaden mellan att träffa och att träffas. Det är något som förstaspråksanvändare i svenska aldrig tänker på. Men det vållar ofta problem för andraspråksanvändarna. Och hur är det med de här verben då? Jo, att träffa (träffar, träffade, träffat) måste ha objekt, t.ex. "Jag träffar dig". Men att träffas (träffas, träffades, träffats) kan inte ha objekt, t.ex. "Vi träffas".

Väldigt många vill skriva typ "Vi träffas varandra", men det går ju inte. Dessutom vill nästan alla sätta in ett litet med, t.ex. "Vi träffas med dig". Jag misstänker att det heter "att träffa med någon" på många språk i världen. Det är nämligen ett så himla vanligt misstag från alla olika språkgrupper.

Jag har två fantastiska munkar från Thailand som kommer i oranga skynken (och hemstickad toppluva på vintern) och sandaler. Jag blir inspirerad av att träffa dem. De är så lugna. Hur som helst så hade den ena av dem skrivit, apropå träffa, "Jag vill träffa på dig". Nä, det är fel sa jag. Ta bort på!

Men så frågade han flera gånger kan man verkligen inte säga "träffa på"? Han betonade verbet träffa och inte det lilla på. Då låter det helt fel! Prova själv! Men så kom jag ju på att det är klart att han har stött på partikelverbet "träffa på" någonstans (med betoning på på) och det kan man ju absolut säga. Och då när jag förstod att det var det han menade så borde man ju bli glad över att eleverna hör och snappar upp nya grejjer runt omkring sig, men det är just sådana här exempel som är så förvirrande. Man säger en sak och sen kommer alltid ett litet men.

Ja ja. En liten vardaglig språklig reflektion.

/Jenny

Sommarkurs

2009-06-23T01:48:00.000-07:00

Tisdag 090623

Det gick sådär för mina elever på NP. En del klarade det och är således klara med sfi. Man vet ganska väl innan vilka de är. I slutändan är det ju också läraren som avgör om en elev är klar med en kurs eller inte. Eftersom en del inte klarade sig, och som hade trott det, trodde jag att det skulle bli ett trist avslut på terminen.

Men nej då. Det blev jordens trevligaste lunch. De hade lagat ljuvlig mat. Någon sorts bollar med kött i, ris runtom och friterat längst ut. Vårrullarna var exceptionellt goda. Traditionell polsk sallad och kåldolmar. Fantastiska nudlar från Bangladesh.

Jag höll ett tal så min underbara coola tjej från Kina fick tårar i ögonen. Sen höll de tal och då torkade jag mascaran. Vi kramades och fotade och åt och sjöng lite.

Nu har sommarkurserna börjat!

Jag har en grupp med elever från Thailand, Indien, Bangladesh, Polen, Serbien, Irak, Afghanistan, Turkiet och Algeriet. Härligt!

/Jenny

NP, Sardinien och sömnbesvär hos sfi-elever

2009-06-16T00:48:00.000-07:00

Tisdag 090616

Idag är det dags för Nationella Provet (NP). Mina elever sitter nere i sal 411 och skriver. En kom för sent och missade testet.

Jag har precis kommit tillbaka från en fantastisk vecka på Sardinien. Av alla lustiga grejjer jag gjort i livet så toppar nog den här veckan listan. En festival som inte skulle kallas festival utan Rock'n'roll Safari med hundra punk/garage/rock-band som spelade på olika platser på olika tider vilka var omöjligt att få reda på. I sista stund spreds informationen och alla tog sig dit. Festligt!

Det var trist att komma hem till 9 grader och regn. Tur att det alltid väntar en så många bra tidningar när man har varit borta.

Jag började med Ottar. Det är RFSUs medlemstidning. Den kan jag varmt rekommendera och i senaste numret handlar det bl.a. om underjordisk feministisk kamp i Afghanistan. www.ottar.se
Jag funderar på hur RFSU ställer sig i debatten om krav på deltagande i sex- och samlevnadsundervisning i grundskolan.

Lärarnas riksförbunds medlemstidning heter Skolvärlden. Den brukar vara bra på att bevaka frågor som rör vuxenutbildning och sfi. I senaste numret är det tunt på den fronten dock. Däremot har Filippa Mannerheim skrivit en strålande krönika. www.skolvarlden.se

Lärarförbundets medlemstidning heter Lärarnas tidning och i senaste numret finns en intressant artikel om forskning kring sfi-elevers sömnbesvär. Enligt undersökningen så uppgav 68 % att de led av någon form av sömnbesvär. Detta är något att fundera på, både för sfi-lärare och politiker. Jag tänker främst på förslaget om sfi-bonus och hur märkligt det är med tanke på den stress som uppenbarligen ofta finns i den här gruppen. www.lararnastidning.se

Nu ska jag springa och peppa mina NPskrivande vänner!

/Jenny

Sveriges nationaldag

2009-06-05T00:43:00.000-07:00

Fredag 090605

Imorgon är det Sveriges nationaldag. Jag ska fira den i Svandammsparken på Medborgarfestivalen. http://www.gratisistockholm.nu/viewObject.aspx?objectId=31622

Jag ska inte bara träffa folk och picknicka utan också spela med Harry Florett. www.myspace.com/harryflorett
Skoj.

Annars tycker jag att det är svårt att veta hur man ska fira nationaldagen. Jag vet inte riktigt vad jag firar. Men idag läser jag i den Mångkulturella almanackan, som jag skrev om för några dagar sen, om 6 juni. De skriver att 1523 valdes Gustav Vasa till kung. Det känns inte så himla angeläget. 1809 fastslogs religions-, tryck- och yttrandefrihet. Det är värt att fira! Men det känns ändå inte i hjärtat, kanske.

Men sen står det att sedan början av 1990-talet så firas 6 juni runt om i landet för dem som under föregående år har blivit svenska medborgare. År 2007 var det 33 629 personer!

Det är ju faktiskt verkligen något att fira! Heja Sverige! Det skulle kunna lyfta hela svenska flaggans dag. Att vi har gäster som har bestämt sig för att stanna och leva i Sverige. Tänk om 6 juni kunde bli en dag som var präglat av folket. Kommunerna kanske bjöd alla sina nya invånare på champagne, och eftersom de flesta nog inte dricker alkohol så får det bli pommac.

Jag försöker tänka att Sveriges nationaldag skulle vara en symbol för det folk som utgör Sverige och inte själva landet i sig. Landet består av mark och jord och berg och sjöar och det råkar ligga just här just nu. Men det är ju alla vi individer som gör Sverige.

Snart är det dags för Nationella Provet (NP) igen. Jag har ungefär 15 elever som ska skriva. De är nervösa och oroliga.

Många av de kommer till Studietorget för att studera extra. På studietorget sitter en tjej från Kina som brukar ha med sig torkat kinesiskt godis, typ illgröna kiwiskivor. Där är några kvinnor från Thailand som alltid verkar vara på väldigt gott humör, de skrattar, pratar högt och sprider väldigt bra stämning. Det är en man från Palestina som samtidigt håller på med körkortsteori och vars fru väntar barn. Man ser att han har huvudet fullt, men är alltid ambitiös och noggrann med skolan. Här är nunnan som säger att hon kommer bli mycket arg på mig om hon inte klarar NP den här gången. På mig?

Det är nunnans kompis från Kongo, en supergullig, ensamstående, ung mamma. Det är en äldre kvinna från Irak som är kemist och matematiker, tror jag. Sen kommer två tjejer från Afrikas horn, en från Somalia och en från Eritrea. De är väldigt lugna och försiktiga under sina sjalar.

Deras gemensamma språk är svenska så klart och det är underbart att lyssna på hur de kommunicerar med varandra. Det är någonting som är väldigt fascinerande med viljan att förstå en annan människa. Dessutom är det otroligt roligt. Alla missförstånd och skrattet som följer är så befriande.

Nu håller jag tummarna för att de ska skriva bra på sina test.

Och ikväll går jag på Debaser och tittar på Black Lips http://www.youtube.com/watch?v=lrNSjItTfes)!

/Jenny

Lika möjligheter

2009-06-04T01:03:00.000-07:00

Torsdag 090604

Det är juni. Men i morse ville man ha vantar. Och mössa.

Förra veckan träffade jag en gammal elev, en tjej från Afghanistan. Vi kom på kant med varandra redan första lektionen. Hon svarade i telefon på lektionstid och det kan verkligen förolämpa mig. Men sen gick det över och hon var min elev i nästan ett år. Nu var det säkert över ett år sen jag såg henne.

Hur som helst så stötte vi på varandra på gatan i Handen.

Hon var jätteglad och skulle plugga till sjuksköterska. Hon är ett lysande exempel på hur viktigt det är med möjligheten för alla att få plugga vidare och försöka uppfylla sina drömmar.

De elever som studerar på sfi på studieväg 2 (de läser kurs B och C) är menade att börja jobba efter kurs C. De har nämligen ofta kort utbildningsbakgrund från sitt hemland och alla kan inte eller vill inte eller orkar inte uppnå nivå D.

Men de flesta arbetsgivare begär att den sökande ska ha kurs D. Det är mest enklare jobb där man inte måste vara jättebra på svenska som man kan söka utan D-betyg från sfi. En del skolor erbjuder eleverna en möjlighet att fortsätta studera på kurs D om de är motiverade. Det är verkligen viktigt! Annars säger man ju indirekt att du ska inte ha ett jobb där du behöver prata. Du ska jobba med ett tråkigt lågavlönat jobb i resten av ditt liv.

Den här afghanska tjejen, hon med mobiltelefonen, gick på studieväg 2. Tänk om hon inte hade fått chansen att läsa kurs D. Då hade hon inte kunnat studera på SAS. Och utan SAS hade hon inte kunnat bli sjuksköterska.

Tänk på hennes attityd till livet och till Sverige. Tänk på hur hennes personliga utveckling påverkar hennes relation till hennes familj och barn. Om de som kommer till Sverige får möjlighet att uppfylla sina drömmar på samma premisser som alla andra då kan vi lyckas med mångfald och integration.

Jag tror att det finns en fara i att skicka alla nya svenskar till arbetsmarknadens förfogande och pusha för mycket. Ibland tar det längre tid men det lönar sig i det långa långa loppet som vi kallar livet.

Hon ville bli sjuksköterska i Sverige. Och hon behövs. Om man ger mycket får man mycket.

/Jenny

Semester och Mångkulturella almanackan

2009-06-02T00:52:00.001-07:00

Tisdag 090602

Det närmar sig terminens slut. Och det känns. Det känns i atmosfären på skolan och i eleverna och lärarnas längtande blickar. Vi längtar till sand mellan tårna och skärgården. Grillfester. Påta i trädgården. Vi pratar om subjekt och verb men tänker på midsommar, vin, kolonilotter och båtar i solnedgången.

Det är trist att jobba när man väl börjat längta.

Men, det är ännu tristare att inte få längta. De av våra elever som inte har jobb, ingen som försörjer dem och inga sparade pengar, lever på bidrag från Socialtjänsten. Och någon, vem vet jag faktiskt inte, har bestämt att om man har socialbidrag då får man aldrig ligga på latsidan så då ska man gå på sfi hela sommaren. En del har två veckors semester och en del har ingen.

Vad är meningen med det? Är det ett barnsligt "titta vem som bestämmer"?

Ja, jag vet inte jag, men knäppt är det. Tänk på de familjer med barn. Då måste barnen gå på jourdagis hela sommaren. Och det blir antagligen en konflikt mellan föräldern/bidragstagaren och socialen. Och dessutom så blir skolan ett tvång istället för en möjlighet.

Framför allt är det knäppt för att det finns jättemånga som vill gå på sfi på sommaren. I min klass på ca 30 elever så är det 20 som anmält sig helt frivilligt. Många sfi-elever vill alltså studera av egen fri vilja under hela sommarlovet! Vad säger inte det? Jo, det säger, ta det lite lugnt. En del vill och kan studera och en del behöver en paus.

Och det finns vissa saker som går före jobb och studier. Nämligen att ta hand om sig själv och sin familj. Det är en väldigt bra investering, för hela samhället. Men idag är det som ett pågående mantra att det enda som betyder något är jobb jobb jobb jobb. Och för att få jobb så måste du plugga plugga plugga plugga.

På wikipedia läser jag: "Mantrat är ett ord som man konstant ska upprepa, tills mantrat följer en både i vaket och sovande tillstånd".

Det har man verkligen lyckats med.

Någonting som ligger långt från denna stress är den Mångkulturella almanackan. Den är ett samarbete mellan Mångkulturellt centrum och Svensk Handel. En fantastisk produkt. På första sidan står det:

festa
fasta
minnas
skratta
offra
gråta
pynta
be
ge
städa
äta
önska

Vi får inte glömma bort att dessa saker ska också hinnas med i våra liv. Om jobba och plugga tar 100 % av vår tid och vi glömmer alla de ovanstående sakerna.............ja, hur blir det då?

/Jenny

sfi-bonus och mäns stil

2009-05-28T01:08:00.000-07:00

Torsdag 090528

Jag vet inte om jag är så upprörd över regeringens förslag om sfi-bonus. Jag är mest oerhört förbryllad. Och väldigt nyfiken på hur de har tänkt. Jag skulle hemskt gärna vilja ha svar på några frågor också. Men det är så mycket så jag orkar nog inte skriva ner allt just nu.

Istället ägnar jag mig åt en helt annan fundering i några rader.

Det är det här med mäns kläder. Hur ser de ut? Idag när jag gick av pendeln så gick tre medelålders herrar framför mig. Den ene hade beiga byxor i en ljus nyans med en beige jacka till i lite mörkare nyans och ljusbruna skor till detta. En mörkbrun portfölj och grått hår på toppen. Beige, ljusbrun och grå. Det är inte en festlig färgkombination direkt.

Den andre hade blå byxor, bruna lågskor, grå jacka, brun väska och så lite grått hår på toppen. Inte heller så glatt.

Också den tredje då med blå byxor, mörkbruna lågskor, nån sorts grå-beige midjejacka och svart portfölj.

Det är för trist. Varför kan inte män ha något som lyser upp! Något som bryter av! Något som sticker ut!

Jag tittar lite på tjejerna och hur de klär sig. Det är mycket svart och grått där med men alltid med detaljer. Det kan vara en röd väska eller ett vackert hårspänne. Skorna kan ha klack eller spänne. Någon liten sjal som fladdrar eller bara ett par snygga handskar som syns.

Det sorgliga är att detta börjar så tidigt. Jag ser det hos barnen på dagis och i skolan. Killarna har stora grova kläder i mörka trista färger. Och tjejerna har hysteriskt mycket rosa och glitter.

Min egen slutsats av allt detta är att:

Om något är snyggt så är det snyggt oavsett. Det betyder att en snygg jacka är snygg på en tjej och på en kille. Om en tröja inte passar en tjej så passar den med största sannolikhet inte en kille heller. Människan måste väl ändå vara så pass självständig att man kan avgöra om något är snyggt eller inte. Och då menar jag att vara könsneutral i sitt självständiga tänkande. Sen är det klart att olika personer passar i olika kläder och i olika färger och det är väl inget konstigt.

Men om jag är ful i ljusbruna lågskor och beiga fladdriga brallor som är uppdragna över naveln så är en man också det.

/Jenny

Eldsjälar

2009-05-27T01:53:00.001-07:00

Onsdag 090527

För några minuter sen pratade jag med en himla rar och trevlig elev. En man från Kina. Han har bytt sitt kinesiska namn till ett mer västerländskt. Det är ju lite sorgligt eftersom kinesiska namn är det coolaste som finns. Men hur som helst så skulle hans släktingar, från någonstans på den kinesiska landsbygden, komma och hälsa på. Och vad skulle han göra med dem? Jo, åka på cykelsemester till Gotland! Vilken underbar tanke.

Han frågade massa saker om Gotland och hur man kommer dit. Jag gick igång som bara den så klart och det verkar som om de faktiskt kommer att åka dit.

Ibland undrar jag om jag bara ser en del av verkligheten. För det jag ser verkar inte stämma med vad andra ser. Många ser invandrarna, om vi nu klumpar ihop dem till en generell grupp för ett ögonblick, som passiva och att de håller sig på sin kant. Jag ser raka motsatsen. Nästan hela tiden. Jag ser massa människor som trots fruktansvärda berättelser i ryggsäcken orkar kämpa vidare. Jag träffar folk som satsar gärnet. Jag ser kvinnor som försörjer hela sin släkt på andra sidan jordklotet med en dålig städlön och ändå kommer till sfi dagligen. Jag ser män som försöker få hit sina barn, packar mackor hela nätterna och kommer till sfi fulla med energi. En del har ingen energi kvar men kommer ändå och säger att de vill verkligen komma igenom sfi och byter kanske till en kvällskurs.

Men framför allt så upplever jag att väldigt många verkligen diggar Sverige. Det gör mig så glad. När jag frågade var de skulle vilja bo om de inte bodde i Jordbro (många bor där) så svarade de unisont och självklart; Brandbergen!

Imorgon är det dags för BEAT. Klubben där jag och min pappa spelar country, soul och rock'n'roll! Välkomna! Södra bar 20-00.

/Jenny

Saxofonisten och Elsa Auerbach

2009-05-26T00:49:00.000-07:00

Tisdag 090526

Det var en sak som förgyllde mina morgnar. Ett återkommande inslag i rutinernas landskap. När jag rullade in på hojjen vid Årstaberg så satt där en tandlös gammal gubbe och spelade saxofon. Jag lämnade några slantar varje morgon och efter bara några dagar så sken han upp och ropade "hej hej" till mig när jag kom springande på väg till pendeln.

Det är sånt som ger livet mening. Mötet.

Men så förra veckan försökte han säga något till mig. Han pratade, om möjligt, ännu sämre spanska än jag och på detta språk försökte vi förstå varandra. Han pratade om Flemingsberg, om att återvända till Rumänien och om en kvinna som skulle komma klockan fem. Jag gjorde allt i min makt för att förstå saxofonisten, men lönlöst. Då tog han upp en sliten lapp ur fickan där det stod "babysele". Hm. Jag kände att vi inte kom längre och vinkade hej då och sprang till tåget.

Sen var han borta. Jag har inte sett honom mer. Och aldrig kommer jag få veta vad han ville att jag skulle göra. Livet. Fullt med märkliga inslag.

Jag var på ett föredrag på universitet i förra veckan. Det var Elsa Auerbach (från Boston, Massachusetts) som pratade om globalisering och om andraspråksinlärning. Det var "Nationellt Centrum för svenska som andraspråk" som låg bakom http://www.sfi.su.se/index.html och det var mest sfi-lärare där.

Elsa hade en del intressanta grejjer att förmedla, men på det stora hela så tyckte jag att det fattades något. Hon pratade om elevernas spindelnät av olika identiteter och hur man som lärare kan hjälpa till att skapa nätverk kring dessa identiteter. Något som man skulle kunna kalla "glokalisering", ordet är en hybrid av global + local=glocal. Och betyder att globaliseringen som kommer "uppifrån" gör att lokala aktörer som kommer "underifrån" växer sig starkare. Vi ser det i miljörörelser, människorättsorganisationer m.m.

Jag tyckte att hon missade en viktig del av identitetsskapandet i det nya landet, nämligen identiteten som svensk, eller i hennes fall amerikansk. Jag upplever att mina elever inte vill prata så mycket om sin bakgrund eller om sitt språk, utan de lägger allt krut på att skapa en ny roll som svensk. Jag vill visa dem vad Sverige har att erbjuda. Jag vill peppa dem att lära sig svenska. Jag vill ge dem anledningar att leva här. Jag tror att de upplever en enorm gemenskap i det arbetet med sina klasskamrater. Och jag tycker att det är så fantastiskt när en yngre tjej från Kina sitter och jobbar med en äldre man från Irak och där kommer en 16-åring från Nepal som hänger med dem.

Men sen kan jag hålla med om att jag som lärare borde ha mycket bättre koll på de organisationer som finns för t.ex. ensamstående, thai-kvinnor i Sverige, religiösa grupper etc. Och sen är det upp till eleverna att välja hur de vill leva i det nya landet. Man kan så klart kombinera dessa två livsstilar. Det brukar bli det bästa!

/Jenny

"Tsatsiki, morsan och polisen"

2009-05-19T01:21:00.001-07:00

Tisdag 090519

I lördags var det scooterpremiär. Min Puch Alabama startade och rullade hela vägen till stan och jag lyckades dessutom hitta cortegen denna gång. Gled in i ledet på Norr Mälarstrand och upplevde ett "coolhetsfeelingrus" som var grymt mäktigt!

I fredags tittade vi på Tsatsiki, morsan och polisen i min sfi-grupp. Första filmen om Tsatsiki är verkligen himla fin. Jag kan se den hur många gånger som helst. Dessutom är det ett problem med kombinationen svensk film och sfi. I nästan alla klasser finns elever som inte vill se nakna kroppar eller sex och då är det svårt att hitta en svensk film att visa. Jag tittar på alla nya svenska filmer med sfi i åtanke och förr eller senare så blir någon våldtagen, badar bastu, har vilt sex på jobbet etc. Och därför passar Tsatsiki faktiskt väldigt bra att titta på tillsammans.

Hur som helst så noterade jag en grej den här gången jag tittade på filmen. Vad svenskan är full med uttryck! Såna där uttryck som är så svåra att lära sig. Här är några exempel:

"Att ta ett snack med någon" ex. "Jag måste ta ett snack med din morsa".
"Att lägga sig i något" ex. "Du, lägg dig inte i det här".
"Att tänka sig för" ex. "Tänk dig för nån gång!".
"Att falla för något" ex. "Vad tror du tjejer faller för?".
"Att stå ut med" ex. "Hur står du ut med det där hela dagarna?".

Osv Osv Osv.......
Hela vårt språk är verkligen proppfullt med såna här uttryck. Och man ser ju på de här exemplen att verbet är helt meningslöst att förstå om man inte förstår vad som händer med skillnaden i betydelsen när det läggs på ett reflexivt pronomen eller en preposition.

På ett sätt tror jag att man bör jobba mer med det här och samtidigt så vet jag att det är så svårt och tar så mycket tid så det är nästan omöjligt.

Det är nog bara att peppa eleverna så mycket man bara kan till läsning och att titta på svensk film med svensk text.

Eller? Är det någon som har något annat tips?

/Jenny

sfi-enkät och bilism

2009-05-15T00:51:00.000-07:00

Fredag 090515

Imorse åkte jag bil till jobbet. Jag hatar att åka bil. Jag tog den för att jag ska frakta 2 säckar gödsel till min kolonilott i kväll. Men alltså varför åker man bil i Stockholm? Alla sitter i sin plåtbubbla och rikserar livet och stressar och rör inte på sig och ser inga andra människor och bidrar dessutom till jordens undergång. Konstigt. Jag får skaffa en ko på kolonilotten så jag kan fixa mitt eget gödsel.

Igår gjorde vi en enkät i klassen för skolans räkning. Den handlade om trivsel, och hur nöjd man, som elev, är med undervisningen, lokalerna, lärarna, material etc.

Med ett snabbt uppskattande av resultaten skulle jag säga att av de enkäter jag läste så var kanske 90 % mycket nöjda med det allra mesta. Några procent var nöjda. Och nån enstaka typ var inte nöjd.

Och då kan man inte låta bli att undra; vem tycker att sfi inte funkar? Ja, inte verkar det vara eleverna. Och väldigt sällan hör jag lärarna klaga på själva undervisningen. Lärarna klagar på det kontinuerliga intaget, stora grupper och otydliga kursmål, men inte på själva verksamheten.

Så vem har rätt att påstå att sfi inte funkar? De som befinner sig utanför verksamheten? Ja, tydligen.

Och vad är det de tycker inte fungerar? Ja framför allt är det väl att de tycker att det tar för lång tid och att många hoppar av. Men det är ju också så konstigt. För varför hoppar folk av?
Ja, först och främst för att de får jobb, skulle jag påstå. Och hur fel kan det vara? Eller att de föder barn. Och det är väl ändå okej? Eller att någon dör i hemlandet och man måste åka hem och ta hand om begravning och släkt. Kan man inte förstå det? Jag vet ingen som slutar på sfi för att den hellre sitter hemma och rullar tummarna!

Har det hänt?

Hmm. Ni fattar vart jag vill komma.....

Och så det där med att det tar lång tid. Det tar lång tid! Ibland. Men inte för alla. De som är kärleksinvandrare och pratar ett språk som ligger nära svenskan, de glider igenom sfi på ett huj. Sen finns det de som behöver lång tid. Och? Kan ingenting få ta lite tid?

/Jenny

Allt eller alls

2009-05-14T01:19:00.001-07:00

Torsdag 090514

Det är den vackraste maj jag någonsin fått uppleva. Jag vill bara röra vid gräset, lukta på träden, vila ögonen på en sten som glittrar av eftermiddagssol. Det är fantastiskt. Och detta trots att jag är allergisk och inte kan sminka mig under hela maj månad.

En grej som jag verkligen uppskattar med sfi är att man måste fundera på så många små språkfrågor som man aldrig annars skulle ha reflekterat över.

Igår kom en tjej och frågade, med sina allra allvarligaste min, "vad är det för skillnad på allt och alls?".

Jag försökte komma på något annat svar än "ehhhhhhhhh" men medan jag stod där och "ehhhhhade" i nån minut så försökte hon hjälpa mig. Hon gav lite exempel.

-Är det något problem?
-Näää, inte alls

Hon föreslog att det var samma relation som mellan "också" och "heller". Men det är det väl inte!

Men vad är det för litet ord?

/Jenny

Partikelverb

2009-05-07T02:16:00.000-07:00

Torsdag 090507.

Jag funderar mycket på vad som är mer eller mindre svårt när man ska lära sig svenska. Det verkar också vara en fråga som intresserar folk. Det är ofta det folk frågar när man berättar att man jobbar som sfi-lärare.

En sak som jag tror verkligen förbryllar och förvirrar en andraspråksinlärare är de verb i svenskan som är både reflexiva och kräver en preposition/partikel. Jag tänker på t.ex. gifta om sig. I en mening med rak ordföljd är det kanske inte så svårt. "Han har gift om sig." Men vi pratar ju sällan så. Vi säger snarare en mening av den här typen "Gifte inte han om sig sen?".

Och då är det mycket att tänka på!

Det börjar med verbet och blir således en fråga. Sen kommer ett inte som egentligen inte betyder nåt men som svenskar slänger in i typ alla frågor (vilket gör att det blir väldigt svårt att svara för många). Sen måste subjektet komma och efter det kommer partikeln om som absolut måste vara där men hör ihop med verbet. Och sen kommer det reflexiva pronominet som också måste vara med men som kommer väldigt långt bort från verbet. Och slutligen hamnar ett litet tidsadverb.

Jag måste bara säga en till sak om det där med inte i frågor. Jag tror att vi inte tänker på att vi gör så när vi frågar, men det gör vi, hela tiden!

Och det konstiga med det är att om det finns ett inte i frågan så kan man inte svara ja, utan då måste man svara jo. Det är jättekonstigt. Testa med frågan ovan!

Jag fick en kommentar från Raija på min blogg. Skoj. Hon skrev om en tidning som heter KOM. Den riktar sig till alla som jobbar med vuxenutbildning. Om det är nån som e nyfiken kan man kolla www.visnet.se. Men jag hittade tyvärr inte artikeln om sfi där. Men jag tror jag har det där gamla numret och ska nog läsa det igen.

/Jenny

Värna det som funkar

2009-05-05T02:03:00.000-07:00

Tisdag 090505.

Jag har precis haft ett samtal med en medelålders man från Libanon. Och jag kan inte låta bli att undra över varför aldrig hans historia berättas.

Han kom till Sverige för sju månader sen. "Varför kom du hit?" frågar jag. "För att min fru älskar Sverige." svarar han. Han bor i Jordbro och tycker att det är ett jättebra område. Han klarade kurs B på en sommarkurs på några veckor. Sen klarade han kurs C på några månader. Och nu är han på kurs D och ska skriva nationella provet (NP) i juni. Han skriver hur bra som helst.

Men han är lite stressad säger han. Han har praktik varje förmiddag och kommer sen direkt till skolan. Dessutom håller han på med körkortsteorin på kvällarna. "Det är lite svårt med alla nya ord" tycker han.

Jag funderar på huruvida jag skulle palla att läsa körkortsteori på arabiska efter sju månader. Inte helt självklart.

Jag drömmer om att vi någon gång skulle prata om de invandrare som kommer till Sverige och fixar allt galant. Och att vi skulle förstå att det finns en koppling mellan att ha ett boende, att det finns en bra Arbetsförmedling och att man får plats på ett bra sfi. Och att det väldigt ofta leder till en lyckad start för en ny invånare i Sverige.

Det görs mycket bra! Om vi inte får veta det så värnar vi ju inte om det. Jag vill värna om det!

/Jenny

Frusen eller fryst?

2009-05-04T10:18:00.000-07:00

Måndag 090504.

I torsdags sa en av mina elever "Hej då Jenny. Vi ses på stan på första maj!" Och jag som trodde att jag var helt politiskt neutral inför mina elever.

Jag fick ett mejl idag från en kompis som undrar om skillnaden mellan frusen och fryst. Det är sånt man verkligen kan fundera över. Betyder de samma sak? Det ena är väl ett perfekt particip och det andra en supinumform? Nä förresten. Inte kan man väl säga "Jag har fryst"? Det heter väl "Jag har frusit". Och i så fall är båda formerna perfekt particip.

"Frusen fisk" eller "fryst fisk"?

Båda går bra.

Men "Jag är frusen" eller "Jag är fryst"?

Jag är frusen så klart.

Handlar det om huruvida det kalla kommer inifrån eller utifrån?

Ja kanske det.

Vad tror du?

/Jenny

Stress på sfi

2009-04-30T00:34:00.000-07:00

Torsdag 090430.
VALBORG
Jag har kommit på att det är den finaste dagen på hela året. Det tog mig 35 år att komma till den insikten. Men nu när jag vet det så är jag himla glad att jag ska få uppleva lika många valborgar till.

Här ser ni vilka goda grejjer man får när man jobbar på sfi. BÖREK från Turkiet.

Jag har märkt att det har blivit mer bråttom på sfi. Det finns mycket kritik mot att det tar för långt tid och folk fastnar på sfi för länge. En del av kritiken är kanske befogad. Jag tycker också att det behövs mycket klarare kriterier och tydligare mål. Framför allt behövs det bättre delmål som hjälper läraren att fastställa elevens progression och på så sätt kan förhoppningsvis läraren och skolan göra mer homogena grupper.

Alla skulle tjäna på grupper där man så mycket som det bara går samlar elever som är på samma nivå. Jag tror att det är en av sfi:s främsta utmaningar. Att hitta ett bra system och en bra struktur för det. En del kanske undrar varför det är så svårt. Men det är så att sfi har så kallat kontinuerligt intag, vilket innebär att grupperna fylls på hela tiden. Kommunerna måste erbjuda sfi inom tre månader. Vilket gör att mer eller mindre alla elever befinner sig efter ett tag på olika nivåer. När det startas nybörjargrupper på sfi så funkar det otroligt bra de första månaderna när klassen håller ihop och läraren kan beta av olika språkliga moment. Men sen är det några som slutar, några som är snabbare än andra, några nya kommer in i gruppen och så börjar splittringen.

Hur som helst. Tillbaka till det här med att det har blivit mer stressat. Jag hade en elev från Irak. En ung tjej. 23 år. Hon var supersnabb och gick igenom alla kurser på sfi i rasande fart. Hon ville inget hellre än att få ett arbete. Hon trodde att bara hon blev klar med sfi så skulle hon kunna börja jobba. Nu ser jag henne dra runt på sin barnvagn i centrum. Hon får inget jobb och eftersom hon är arbetslös så blev det något strul med dagisplatsen så hon måste ha sitt barn hemma. Hon kommer oftare och oftare och hälsar på på sfi och jag fattar att hon saknar det sociala.

Det blev ju inte så bra....

Glad Valborg till alla! Och kom tilll Riche ikväll för att äta primörer och lyssna på Harry Florett!!
/Jenny

Ju och Väl

2009-04-29T02:25:00.001-07:00

Onsdag 090429.

Igår fick jag sfi-lärarens mardrömsfråga. Två elever, en från Filippinerna och en från Kina, kom fram till mig och ställde en fråga som de verkade ha funderat på länge. "Jenny, vad betyder det där väl?" och medan jag "hmhmade" och "mmmade" (två nya verb) så kom nästa fråga "Och vad betyder ju?".

Försök å svara på det du!

Jag vill hävda att "ju" och "väl" tävlar i toppligan av svenskans mest svårförklarade ord. Nyanserna mellan följande meningar är hårfin:
Den filmen var bra.
Den filmen var ju bra.
Den filmen var väl bra.

Och ändå är skillnaden viktig! För de innehåller väldigt olika känslor, de här påståendena. De pyttesmå orden "ju" och "väl" bär på en massa intressant och relevant information. Men att förklara det......oj. Jag brukar säga att "ju" syftar till att mottagaren vet att vi har pratat eller tyckt något om något förut. Och "väl" indikerar att jag tror att mottagaren har en negativ inställning till något. Men ni ser ju själva hur abstrakt det är. Och förklara det på ett vettigt sätt så att en andraspråksinlärare kan ta det till sig.

Jag försöker tänka på hur det ser ut på andra språk. Jag kan inte riktigt hitta någon vettig översättning på engelska.

Förutom att tänka på små språkliga dilemman så laddar jag inför Harry Floretts (mitt band) spelning imorgon, Valborg. Igår hittade jag det här på nätet:

http://www.whatsupsthlm.se/konsert/primorsalongen-pa-riche/1896/

Skoj!

/Jenny

Songkran och Zaremba

2009-04-28T01:37:00.000-07:00

Tisdag 090428.

Det har varit en ljuvlig helg med mycket sol. I lördags åkte jag till den thailändska nyårsfesten. Vilken överraskning.
Jag trodde att jag skulle vara ensam där med typ 10-15 thailändare. Men istället så möttes jag och min familj av en festival!

Flera hundra pers som dansade och sjöng. Thailändare och svenskar. Och dessutom träffade jag flera elever från Sydamerika och andra delar av Asien. Vilken fest.

Jag har en del elever som är thailändska munkar. Det har varit spännande och fascinerande att ha de som elever. Men det var först nu jag förstod hur otroligt det faktiskt är. På festen förstod jag att de är vördade, blir bugade för och innehar en enorm respekt.

Jag blir glad när jag tänker på att de faktiskt kan ha så olika roller. De är munkar i sitt tempel och elever i mitt klassrum. Fint.

Det har varit tyst om sfi ett tag nu. Blev det inte ganska få reaktioner på Maciej Zarembas artikelserie? Jag tror jag ska läsa den igen.

Här är hela serien om du också vill friska upp minnet
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/svensk-var-god-droj-1.810524

/Jenny

Fina samtal och Songkran

2009-04-24T05:26:00.000-07:00

Fredag 090424.

Jag önskar att alla fick komma in i mitt klassrum idag. Jag är säker på att om alla spenderade eftermiddagen i klassrum 414 denna fredagseftermiddag skulle alla konflikter ebba ut.

Människan i sin allra finaste form.

Mina elever diskuterar familjen. Likheter och skillnader mellan Sverige och deras hemland. Vid varje runt bord sitter 4 personer. De kommer från Pakistan, Bangladesh, Filippinerna, Chile, Brasilien, Eritrea, Tunisien, Marocko, Polen, Thailand, Kina, Somalia, Kurdistan, Algeriet, Ecuador och så jag då från Sverige. Dessutom är en 17-årig kille från gymnasiet på besök. Han är nyfiken på sfi. Och sen kommer min chef in och säger "är det okej om jag också stannar ett tag och lyssnar?".

Vilket myller av tankar och åsikter!

Och va olika vi är! Men va lika vi tycker! Kan vi vara så här olika o lika på samma gång?
Ja, uppenbarligen.

Och detta samtal pågår här, i en liten stockholmsförort, medan världen rusar på utanför.

Dessutom har det bjudits in till det thailändska nyåret som jag tror heter Songkran. Det kommer munkar som man får offra mat till. Miss Songkran koras. Det finns skulpterad frukt och man kan bygga en sandpogoda. Alkohol förbjuden står det på inbjudan men tävlingar och lotterier utlovas.

Vilken bild! Integrationsproblem? Skulle inte tro det!

/Jenny

http://www.watsantinivas.net/

datorstödd svenska som andraspråk

2009-04-23T01:24:00.000-07:00

Torsdag 090423.

Igår hade jag min SAS-grupp. Jag har de i en kurs som heter "datorstödd svenska som andraspråk". Tanken är att man med hjälp av datorn ska studera svenska och att man på så sätt både lär sig språket och orienterar sig på svenska Internetsidor. Det kan vara att söka information på Internet som man sen ska använda för att skriva en text. Det märks hur mycket prestige det finns när det kommer till datorer.

Många försöker låtsas som att de behärskar Word, hur man sparar dokument, hur man söker på Internet osv. Men det blir ofta fel. Och det är svårt att låta bli att inte kasta sig över datorn och bara fixa det hela. Utan istället ska man på långsam svenska förklara "klicka där, och nu ska du döpa dokumentet, hoppsan nu stängde du visst av programmet...."

Men! Då är det underbart när man kan erbjuda de hjälp med allt det här. Då kommer de till Studietorget och då har man tid att verkligen förklara och hjälpa dem. Idag kom en tjej från Ryssland och sa med sin ryska accent "Jag kommer från djungeln. Jag är Mowgli. Hjälp mig. Jag kan ingenting". Vi satte oss ner och pratade om vad som är vad på datorn, vad betyder program osv. Efter en timme kunde hon öppna och stänga program och nu sitter hon och skriver!

Underbart.

Det känns som att det är det här som verkligen kan göra skillnad. Så fort en elev kan använda datorn öppnar sig tusen nya möjligheter. Igår hjälpte jag två tjejer att öppna egna mailadresser. Den ena kvinnan, som kom från Marocko, knäppte sina händer och utbrast "Min egen mail. Bara min. Jag måste visa min man och mina barn.". Sen började hon och den andra tjejen som kommer från Turkiet skicka mail till varandra.

Jag förstår hur vissa saker måste få ta lite tid. Skolan måste bekosta en personal som kan sitta enskilt med en elev för att uppnå ett sånt resultat. Det betalar sig i längden. Men det är sånt som tas bort så klart när en skola måste spara. Fantastiskt att det fortfarande finns en skola som ser sammanhangen mellan insats och resultat!

/Jenny

Ming Tian jian

LHS och svensk alkoholkultur

2009-04-21T00:50:00.000-07:00

Tisdag 090421
Jag var på Lärarhögskolan (LHS) igår. Jag läser lärarutbildningen inom något som heter VAL. Det betyder Vidareutveckling av lärare och finns till för att göra såna som mig behöriga. Såna som mig betyder att man har jobbat som lärare och har relevanta ämneskunskaper men saknar den pedagogiska biten.

Vi testade något som kallas för kollegahandling och innebär att man jobbar efter en viss modell när man diskuterar specifika elevärenden. Jätteskönt att föra en diskussion med en bra ledare utifrån en modell som gör att alla kommer till tals och man håller sig till kärnan. Spännande.

Jag måste säga att jag har svårt att förstå all kritik som LHS får ta emot. Jag har pluggat på Stockholms Universitet och på Södertörns Högskola förut, men jag har aldrig lärt mig så mycket som jag gör nu. Är det p.g.a. all kritik som LHS ryckt upp sig? Eller är kritiken obefogad?

Jag tog en gratistidning som heter studentmagasinet och slogs av en del saker. Det första var hur mycket tidningar det finns som är gratis och som är så oerhört påkostade. Inbundna i fyrfärg. Men sen finns det sällan något att läsa. Knäpp utveckling. Man sitter bara o bläddrar.

Något som var lite tragikomiskt var att i studentmagasinet så kunde man av annonserna förstå hur man ser på studenter. Första uppslaget fylls av reklam från Systembolaget för en ny cider. Sen kommer tre annonser från sourz som lanserar nån sorts lättdruckna shots. Och sen efter film-, musik och moderecensioner kommer den så kallade spritsidan där man testar vodka. Och slutligen finns en annons för brustabletten bakis!

Varför är detta relevant för mig? Ja, kanske för att jag möter så många människor dagligen som inte dricker alkohol. Och jag har en till grej som jag vill säga om det. Men det tar vi imorgon!

/Jenny

www.studentmagasinet.se

Statskontorets rapport om sfi

2009-04-17T00:41:00.000-07:00

Fredag 090417.

Sfi- resultat, genomförande och lärarkompetens. En utvärdering av svenska för invandrare.

Så heter Statskontorets utvärdering av sfi som de gjort på uppdrag av regeringen. Själva huvudslutsatsen verkar vara att den nya kursplanen inte gav bättre studieresultat. Men jag har inte läst hela luntan än så jag ska vänta med att säga eller tycka något.

En liten sak kan vara intressant att notera dock, och det är att sfi skrivs med gemener. Jag har alltid skrivit med versaler men nu byter jag.

Hela rapporten finns att hämta på denna sida:

http://www.statskontoret.se/statskontoret/templates/Commission____3786.aspx

Läs och kommentera!!!

Jag sitter på Studietorget och har precis hjälpt en tjej från Somalia med en uppsats som handlar om ordets betydelse. Otroligt vackert! Hennes text om glädjen över att kunna kommunicera, vikten av att lära sig språk och kampen om ordet gjorde mig alldeles varm i hjärtat.

/Jenny

Sabuni & Björklund

2009-04-15T04:17:00.000-07:00

Onsdag 090415.

Det finns ett uttalande som har etsat sig fast i mitt huvud. Det dyker upp si så där varannan dag. Och jag blir lika arg varje gång jag tänker på det.

I februari 2008 så skriver Jan Björklund och Nyamko Sabuni såhär på DN debatt:

"Det ska inte längre vara möjligt att använda sfi som en form av försörjning år efter år utan att få några språkkunskaper" (se länk nedan om du vill läsa hela artikeln)

Jag blir så arg för att jag varje dag ser bevis för att detta påstående inte är sant. Och för att det sägs så mycket mellan raderna i det här uttalandet.

Vem påstår detta? Två personer som är aktiva inom politikens toppskikt, mycket kompetenta och initierade i integrations- och skolfrågor. Och vad tänker den som läser detta? Ja, att det är sant såklart. Och hur reagerar man då? Självklart med ett bestört "Nämen herregud, så kan vi väl inte ha det!".

Man planterar alltså en uppfattning om hur SFI fungerar hos gemene man som man sedan kan basera olika åtgärder på.

Och om man väl har fått folk att tycka att ett system eller en organisation är dålig så är folk väldigt mottagbara för förändring. Plötsligt blev det fritt fram att kritisera, tycka och säga vad man vill om SFI och ingen säger emot.

Hur kan man få skriva att "det ska inte längre vara möjligt att använda SFI som en form av försörjning..."? Vad är det man säger? Jo, att i dagsläget så är det möjligt.

Och det är väl konstigt att under alla de år som jag har jobbat på SFI så har jag inte träffat en enda som passar in på denna beskrivning. Inte en enda elev har jag haft som har gått på SFI i flera år utan att lära sig något. Och om det finns någon elev som ligger i närheten av denna beskrivning så är ju det en så försvinnande liten andel så att det är väl knappast representativt!?

Det stämmer att en del elever går länge på SFI, men det är knappast för att bli försörjd. Försörjning i det här sammanhanget är alltså ersättning från Socialtjänsten och det vet väl alla hur stor den är.

http://www.dn.se/opinion/debatt/krav-pa-svenskkunskaper-skarps-for-invandrare-1.499470

Att lägga ner tid på något

2009-04-12T22:27:00.000-07:00

Påskdagen 2009.

Det var så mycket som man ville fånga i ord men som ändå försvann.
ur Mandarinerna av Simone de Beauvoir

Jag skrev om att byta perspektiv i förra inlägget. Tänker på det lite mer. Förra veckan kom en av mina elever med en läxa. Hon var ambitiös och ville ha noggranna instruktioner. Efter ett tag så blev jag lite orolig att hon överarbetade uppgiften och så sa jag "Men du, lägg inte ner för mycket tid på det här nu".

Sen blev det en tid för reflektion och perspektivbyte. För precis här, i den här situationen och i den här meningen, tror jag att man kan se svårigheten med att lära sig ett språk i vuxen ålder och problematiken med att SFI bedrivs på svenska.

(Forskning visar att det bästa sättet att lära sig ett nytt språk på, i vuxen ålder, är med en tvåspråkig lärare som behärskar modersmålet för inläraren och målspråket. På så sätt kan man få ut mesta möjliga. Men det går inte eftersom det inte finns de ekonomiska resurser som krävs.)

Hur som helst. Tillbaka till reflektionen. Vad har vi här? En väldigt vanlig svensk mening som inte känns varken grammatiskt omöjlig att förstå eller med några extremt svåra ord.

Men tänk på den: "Men du, lägg inte ner för mycket tid på det här nu".

Och nu går jag in i huvet på andraspråksinläraren:

"Men du..". Det förstår jag. "Lägg inte ner..". Vänta ett tag. Lägg måste vara imperativ. Är det ligga eller lägga? Hm, det är lägga. Det är alltså en uppmaning riktad till mig. Men vad är det jag inte ska lägga? Finns det ett reflexivt pronomen? Nej. Så då är det inte lägga sig som betyder sova. Finns det ett av? Nej. Okej då är det inte lägga av som betyder sluta. Det är nånting jag inte ska lägga ner. Kan det vara tid som är objektet? Kan man lägga ner tid? Jag förstår att jag kan lägga ner en penna på bordet, men kan jag lägga ner tid? Var det verkligen det läraren sa?

"för mycket tid.." sa hon. Vilket för är det? För kan ju vara substantiv, det där på en båt, nä det är nog inte det. För kan ju vara verbet som betyder leda något framåt, nä det kan det inte vara. För kan väl vara preposition och adverb och konjunktion om jag inte minns fel. Nä men det måste vara ett sånt där vanligt för som betyder mer än passande. Jag ska alltså inte lägga ner för mycket tid på det här. Vaddå det här? Min läxa? Och avslutade hon meningen med nu?

Ja. Ni förstår vart jag vill komma. Jag överdriver så klart. Men det är viktigt att tänka så här när man jobbar med SFI. För det är det här som händer eleverna dagligen. Och som SFI-lärare måste man tänka på hur man skiljer på lätt och svårt språk. Vad borde jag ha sagt så? Ja, t.ex., Men du, jobba inte för mycket med den här läxan. Det är viktigt att ha tydliga subjekt, verb och objekt så ofta man bara kan. Partikelverb och fasta fraser kommer in sent i tillämpningen av det nya språket. Och jag tror att det är viktigt, som lärare i svenska som andraspråk, att öva på den medvetenheten och insikten.

Samtidigt har jag hört många kollegor säga att "de förstår mig tids nog" och "de måste vänja sig vid naturligt språk". Men är det respektfullt att möta människor som är i ett språkligt underläge och prata så att de inte förstår?

Vad tycker du?

/Jenny
ps: nu ska jag dansa lindy hop och tänka på helt andra saker....rock step....triple step....swing out...circle....rock step...twist!

Fantasi

2009-04-08T02:44:00.000-07:00

Onsdag 090408

Det som är så spännande med att jobba på SFI, och att träffa så mycket människor från jordens alla hörn hela dagarna, är att man tvingas byta perspektiv. Jag måste försöka titta på mig själv, på Sverige, på svenska traditioner och framför allt på språket med en annan känsla. Jag är tvungen, med all mental kraft, att försöka inta mina elevers position och förhållningssätt när jag säger saker. Det är som om jag rent fysiskt måste gå ur min egen kropp ibland. Oftast klarar jag inte det och då kör jag bara på. Men så kommer det saker som gör att man faktiskt ser hur konstigt eller annorlunda det självklara kan vara och då blir man förvirrad och harmonisk på samma gång.

T.ex. igår kom en elev till mig med en läxa från en annan lärare. Hon skulle först läsa tidningsannonser från familjesidan, typ vi gratulerar, födda, vigsel, dödsfall etc, och sen skriva en berättelse om någon av de personer som figurerade i annonserna.

Svårt, tyckte hon. "Jag förstår inte vad jag måste göra". Jag förklarade och exemplifierade och sen sa jag det magiska ordet fantasi. "Jaha, ska jag använda fantasi nu igen!!" och hon fortsatte "Ni svenskar älskar fantasi, men jag är inte van med det".

Jag förstod att vi tar den förmågan, eller vad man ska kalla det, för given. Att vem som helst när som helst ska kunna hitta på en historia. Hon påpekade att hon hade svårt att förstå varför man ska prata om och skriva om saker som inte finns och bara hitta på allting hela tiden.

När man läser om språkinlärning så läser man om muntliga och skriftliga kulturer och hur man lever med sitt språk på olika sätt. Dessa tankegångar handlar också om huruvida man kan resonera i termer av konkret eller abstrakt. Det blev så tydligt hur jag har lärt mig att skilja på rätt och fel. Det finns rätt och fel grammatiskt eller rätt och fel faktamässigt, men när man använder fantasi kan allt hända men språket måste fortfarande vara korrekt. Jag förstår om det blir konstigt i elevernas huvuden ibland.

Javisst! Fram för Hen och tack Sandra för att du läser vad jag skriver!

/Jenny

Ny grupp på SAS och Matildas katter

2009-04-01T02:24:00.000-07:00

Onsdag 1 april. Ny vårmånad. Ny sol och ny grupp.

Jag har precis idag startat en datakurs för SAS-elever. De ska lära sig grunderna i Word och bli bättre på att söka information på Internet. Vi började med att jobba med Wikipedia. Vet inte hur bra den sidan är egentligen. Men informationen om alla länder är faktiskt väldigt heltäckande. Dessutom är det underbart när eleverna får läsa om något som ligger de nära om hjärtat. De reagerade en del på olika fakta som de inte tyckte stämde. En tjej från Algeriet tex påpekade att "det här är väl inte allt som finns inom kulturen i Algeriet, var är alla författare?". Då konstaterade vi att det får bli hennes framtida uppdrag, att addera den kunskapen.

Jag fick en kommentar på könsneutralt pronomen från Taija. Hon skrev att i finskan så finns inte han och hon, utan det finns bara ett pronomen i tredje person singular. Samtidigt så frågar man sig då: och hur påverkar det vår uppfattning om kön?

Å ena sidan så har jag svårt att tro att det skulle göra finnarna mer jämställda. Å andra sidan så tror jag verkligen att det här med användandet av hon respektive han påverkar vårt psyke. Om vi utgår från att allt är han redan från två-årsåldern så måste det väl göra något med synen på norm och avvikelse? Man faller alltid tillbaka på att kvinnan är Det andra könet.

Jag läser barnböcker för mina barn på kvällarna och då är ca 80-90 % av alla karaktärer han. Då kan man aktivt välja andra böcker och då blir huvudkaraktären hon. Men det är inte riktigt det som är problemet. Problemet är att alla väsen är han. Alla tomtar, alla troll och monster, gud och framför allt alla djur. Katter, hundar och fåglar. Det är egentligen bara kor som får vara hon. Men hälften av alla djur i världen är väl hon!?

Ta tex boken "Matildas katter" av Jan Lööf. Jag och många med mig älskar hans serier, historier och teckningar. Men det kom en del kritik mot honom och det faktum att han bara tecknar pojkar, män och gubbar. Och om det mot förmodan finns en hon i stadsvimlet så har hon barnvagn eller sitter i ett fönster och vinkar till en karl. (För att vara rättvis, så finns det alltid en till hon, nämligen huvudkaraktärens mamma.) Hur som helst så kom då äntligen boken om Matilda och hennes katter. Men ändå när man läser om katten så ska han äta och han ska kamma manen och pappa lyser med sin frånvaro. Jag skulle bli så löjligt glad om ett litet monster eller ödla i någon bok bara kallades för hon utan närmare förklaring.

Vi använder pronomenet man för att beteckan alla människor, och det vet vi. Och det är okej. Men svenskan har ett pronomen som är han, som vi tror att vi använder för allt av manligt kön, men det är inte sant. Prova att säga hon om en legogubbe när du leker med ett barn och jag lovar att barnet säger "det är en han". Om det nu måste vara en hon så måste man se det med hjälp av en kjol eller långt hår. Det andra könet.....

Nä. Fram för hen! Testa! Det funkar bra!

Könsneutralt han

2009-03-27T03:32:00.000-07:00

Fredag 090327.
Ikväll spelar Jay Reatard på Debaser Slussen. Mojomatics är förband. De kommer från norra Italien och det känns som om jag borde vara där och säga hej. Dessutom spelar också min kompis Tinnas band EL.SD. Jag vill gå dit. Vet inte om jag orkar dock.

Imorse började jag läsa en bok som heter "Juridik för pedagoger" av Mare Erdis. Det som slog mig var att hon i förordet skrev att hon har valt att använda pronomenet "han" som könsneutralt pronomen för båda könen. Det var skönt att läsa att författaren gjort ett val. Det retar mig när "han" används könsneutralt utan reflektion. Dessutom förstod jag att då kan ju jag, när jag skriver uppsatser eller inlämningsuppgifter, välja att använda "hon" som könsneutralt pronomen! Jag har försökt lite med "hen", men det har inte känts helt rätt, av den enkla anledningen att det inte är etablerat och stör läsningen. Så då har jag valt att skriva "hon/han", men det är inte heller så snyggt.

/Jenny

NP-resultat

2009-03-26T02:18:00.000-07:00

Torsdag 090326

Idag ska eleverna få resultat från NP. Det blir många tårar. De som klarar sig gråter av glädje. Det är som om SFI-provet öppnar en jättestor tung port. På andra sidan porten ligger framtiden och livet. Då kan de söka jobb. De kan komma in på olika kurser som t.ex. arbetsförmedlingen anordnar. De kan studera på SAS och därigenom söka studiemedel.

Ja, man kan förstå varför de som inte klarar NP fäller en tår eller två. Men att vara den som förmedlar detta, det är tungt, en lite för stor tyngd som vilar på ens axlar.

Igår eftermiddag fastnade jag och min klass i en grammatisk fälla. Att bry sig om. Ett reflexivt partikelverb. Men var placeras inte? "Jag bryr mig inte om dig" är korrekt. Men en klipsk tjej från Turkiet påpekade att hennes dotter säger "Han bryr inte sig....".

Men vänta nu. Det är olika om!? Eller hur. Det är beroende på huruvida om är en partikel eller en preposition.

Nu kommer nunnan. Det har hänt något i hennes familj. Det måste vara oerhört kämpigt att alltid ha sina nära och släkten så himla långt bort. Hon berättar för sin klasskompis från Kongo Brazzaville (se länk nedan) och de pratar franska med varandra. Man inser vilken tur det är att vi har både modersmål och gemensamma språk. Nunnans modersmål är ibo och kompisens första språk lingala.

Här kommer en superambitiös tjej från Thailand. Hon visar mig en mening som hon har skrivit och frågar om den är korrekt:

"Varför anpassa jag mig inte i Sverige?"

Utan att fråga något så skriver jag "Varför kan inte jag anpassa mig i Sverige?". Hon tittar förvirrat på pappret. Nu bytte visst alla ord plats. Hon tänker på det och jag tänker på varför jag valde kan som hjälpverb och inte vill eller får.

/Jenny

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kongo_(Brazzaville
Jag satte in en länk till wikipedia. För du kanske har lika dålig koll som jag på Kongo.

En nunna

2009-03-25T03:22:00.000-07:00

Onsdag. Det är kallt fastän det snart är april. Det tycker min favoritnunna också som måste ha en tjock och varm stickad tröja över sin nunnedräkt. Dräkten är mörkt mörkt blå med nunnedok och allt. Snyggt. Hon kommer från Nigeria och vi har just pratat ganska länge om hur och varför hon är här. Hon blev kallad till Sverige av en biskop inom den katolska kyrkan. Hennes två systrar anlände ett år före henne och sen kom hon efter. De andra systrarna har också gått på SFI här i Haninge.

Nu är det hennes tur. Hon kämpar så hårt. Hon kommer varje dag till Studietorget och studerar extra. Hon tittar mig i ögonen och säger "om sex månader, jag lovar er, jag kommer att vara samma människa men med ett nytt språk". Jaha, vaddå för språk undrar jag. Svenska så klart!

Hon säger att hon tycker mycket om Sverige och att hon kanske vill stanna här. Jag blir alldeles varm i hjärtat när människor vill rota sig i Sverige. När hon är klar med SFI vill hon studera på SAS och sen ska hon börja jobba inom kyrkan.

Hon sjunger gospel också. Hm. Man kanske skulle följa med någon gång.

Thailändska bär

2009-03-24T14:59:00.000-07:00

Tisdag kväll. Jag kom precis hem från DocLounge, Lisas superdupersköna dokumentärsfilmsklubb nere på Strand (http://doclounge.se/stockholm/). Ikväll spelade Martin Savage skivor och ramade in aftonen perfekt. Covox spelade live. Han var verkligen en underbar blandning av mjukt och hårt. Och filmen: King of Kong! Fenomenal!

Idag på Studietorget kom ett gäng tjejer från Thailand. En hade kommit hem därifrån igår. Hon hade med sig några sorts bär. De plockas från träd och kokas sen, annars är de jättesura. Sen rullar man de i massa socker tror jag. Det var gott i alla fall. Starkt och sött.

Efter några år på SFI har man fått äran att äta och prova det mesta, men de här vinröda bären har jag aldrig sett. Min elev letade i lexikon efter ett namn eller en översättning, men förgäves. Jag slogs av den märkliga känslan att äta något som inte har ett namn.

Jag är fascinerad över tanken att de inte har något namn än. När något inte har ett namn så finns det inte. Nu finns inte dessa bär. Men om några år har vi sannolikt ett ord för dem. Språk!

Tjejen med bären berättade lite om sin resa. Hon hade åkt hem för att vara med på en viktig fest. Hennes brorsa skulle bli munk! Det verkade vara en spännande ceremoni. Alla inbjudna gick 10 varv runt templet och sen skulle man klippa av den blivande munken håret.

Imorgon fortsätter NP med muntliga test.

Där eller dit?

2009-03-24T02:21:00.000-07:00

Tisdag. Idag skriver många av mina elever det nationella provet i SFI. Vi kallar det för NP. Igår kväll fick jag många sms från elever som var nervösa och oroliga. Jag sitter här och håller tummarna.

På min arbetsplats, Centrum Vux i Haninge, har vi nåt som heter Studietorget. Det funkar faktiskt väldigt bra. Det är ett stort rum med runda bord. 10 datorer. Gammalt material och en del lexikon. Här sitter eleverna och pluggar på egen hand med en lärare som finns till hands när problem uppstår. Jag är på Studietorget 4 förmiddagar i veckan.

Förra veckan kom ett gäng tjejer som pluggar på SAS. Kursen som följer på SFI. De försökte förstå relativa pronomen. De skulle placera in relativa pronomen i meningar av typen "Hon har varit i Kiruna dit vi ska flytta nästa år" eller "Det här är Sara som bor i Sundsvall".

Relativa pronomen är inte helt omöjligt att förklara. "Som" är det pronomenet som går bäst att förklara och förankra. Det används så mycket och kommer in i språket tidigt. Däremot vars, vilken och något är lite mer luddigt.

Det är ganska abstrakt med skillnaden mellan dit och där. Att det relaterar till en plats är inga konstigheter, men det här med befintlighet och riktning.

Befintlighet uttrycker en fast plats och används med verben vara, bo etc. "Jag är hemma" eller "Jag bor här".

Riktning innebär att med rörelseverb av typen flytta, komma, åka etc. så säger man "Jag kommer hem" eller "Jag går hit".

Man kommer ofta tillbaka till det här. Jag tror man går igenom det på nästan alla nivåer inom SFI och sen kommer det tillbaka på SAS. Men ändå fastnar det inte.

Inte så konstigt kanske.

De är ju så många : hem och hemma, in och inne, ut och ute, upp och uppe, ner och nere, hit och här, dit och där osv. Det måste vara ohyggligt svårt att hålla reda på.

Hur är det på andra språk? Är det här specifikt för svenskan?

Jenny

Presentation

2009-03-23T14:15:00.000-07:00

Det snackas en del om SFI, svenska för invandrare. Men de som snackar mest och högst verkar inte befinna sig i verksamheten. Det är synd. För då sprids ju massa myter, åsikter, idéer och i värsta fall lögner om SFI.

Och eftersom alla är måna om att SFI ska fungera så är ju det värdelöst.

Jag har gått runt i några år och pratat om SFI med mig själv. Jag har bråkat och argumenterat inuti mitt huvud. Min hjärna och mitt hjärta har fungerat som slagfält för olika SFI-relaterade ståndpunkter. Jag på ena sidan. Men vem är på andra sidan. Det vet jag inte. Jag hoppas innerligt på en del reaktioner. Från elever. Kollegor. Politiker. Kompisar. Vem som. För vi behöver prata om SFI.

Och så blev det en blogg. Om man tänker på något mycket så måste det ut. Det här är min plats för att berätta om ett annat SFI. Inte det SFI som media rapporterar om. Utan en riktig plats på jorden med människor av kött och blod där det händer fantastiska saker varje dag.