Jag pluggar två olika kurser nu. En som handlar om hur viktigt det är att föra in den digitala världen in i skolan. Där konstaterar man att skolan ligger efter. Överallt använder man datorer och Internet som hjälpmedel och viktiga redskap. Men i skolan är man ofta rädd för vad Internet kan leda till och förbjuder elever att gå in på vissa sajter etc.
Den andra kursen handlar om hur man ska få in estetiska ämnen i skolan i större utsträckning.
Först trodde jag att de här kurserna skulle kollidera och på något sätt stå mot varandra. Men nu förstår jag att det handlar om samma sak. Det handlar om att tänka nytt. Att vilja något mer med undervisningen. Att våga tänka nytt. Att vilja prova nya metoder. Att följa utvecklingen. Och så vidare.
Det är i alla fall väldigt skoj att testa nya saker.
Idag gjorde jag en övning som jag tog med mig från kursen i estetiska lärprocesser. Nu vill jag berätta om den!
Det är torsdag. Klassen består av ca 25 D-elever på sfi. Och det är eftermiddag.
Vi pratade om Sveriges geografi. Sen kom vi in på landskap. Vi tittade på en lista över Sveriges landskap och kollade om och vad vi eventuellt visste. Vi konstaterade också att man inte behöver kunna namnen på dessa.
Sen frågade jag hur de var sorterade. Vi kom fram till att de stod i alfabetisk ordning eller bokstavsordning. Sen gick vi ut från klassrummet till korridoren utanför. Alla fick nu instruktionen att ställa sig i bokstavsordning sorterade på sitt förnamn. Varsågoda att börja sa jag och drog mig bort.
Det är så spännande att se vad som händer. Hur de först blir lite stressade och osäkra inför uppgiften, hur vissa tar kommandot och hur det sätter igång språket. De fick ihop en lång rad och alla sade sitt namn högt. Då började de korrigera raden själva och hitta andra eller tredje bokstaven i namn som började på samma bokstav.
Sen fick de placera mig på rätt plats.
Efter det sorterade de sig igen i bokstavsordning på sina efternamn. Andra gången kom de igån oerhört mycket snabbare och alla pratade med varandra på en gång.
Tredje uppgiften var lite svårare. Då skulle de placera sig utifrån antal invånare i sina hemländer. Det var mycket svårare. En del var inte helt säkra. Miljoner och miljarder blandades ihop. Och jag funderade på om det kan vara känsligt. Kina och Indien kommer så klart på första och andra plats och en del länder har inte så många invånare. Jag vet inte om någon upplevde det som jobbigt. Någon skojade och frågade varför är det så många i ditt land. Någon sade att kriget har dödat så många i mitt land så jag vet inte hur många vi är. Någon sade att i mitt land vill man inte bo så vi är inte så många kvar. Det är viktigt att tänka på att även den enklaste frågan kan leda till ovälkomna tankar.
Hur som helst gick vi tillbaka till klassrummet och tittade på listan över landskapen igen. Plötsligt var engagemanget mycket större. Jag frågade hur vi hade sorterat oss när vi ställde oss efter antal invånare. Vi kom fram till att det heter storleksordning. De fick sen sortera landskapen i storleksordning under några minuter. Det stod antal invånare i landskapslistan. Och oj vad de diskuterade och pratade.
Jag tror att komma ut från klassrummet, prata med varandra på ett mer naturligt sätt samt att skoja och röra på sig skapar mycket bättre inlärningsklimat i klassrummet!
Jenny
