"Flaggan är stilla. Vinden är stilla. Det är människans hjärta som skapar oro."
Fint! Det kommer från den buddhistiska läran och jag tänker på de orden hela tiden dessa dagar.
När jag inte tänker på ovanstående tänker jag på en lektion jag hade förra veckan. Det var jag och mina sas-elever som diskuterade kulturskillnader mellan Sverige och elevernas vitt skilda hemländer.
Jag har gjort det förr och jag var inställd på att samma gamla adjektiv skulle dyka upp för att beskriva svenskar; typ tystlåtna, försiktiga, stressade, blyga etc. Men så sa en tjej att hon hade reagerat på att svenskar såg ut hur som helst i offentliga miljöer. Hm. Hur då?
Hon fick snabbt hjälp av nästan alla i klassrummet. De sa saker som att "här kan man gå till affären utan smink", "på tunnelbanan sitter män med smutsiga kläder fast de har jobb", "tjejer går ut på stan i stora tjocka tröjor" och "en lärare kan vara lärare med fula skor". Jag tittade ner på mina slitna sandaler och kände hur jag inte riktigt hängde med. Jag som alltid har trott att svenskar är så modemedvetna, rika och snobbiga.
En tjej berättade att hon har en kompis som jobbar på resebyrå och hon hade sålt en resa för jättemycket pengar till en kille med trasiga byxor och smutsigt hår. Alla nickade instämmande. Jag började förstå och känna igen mig i beskrivningen, men var ändå tvungen att fråga lite oroligt "är det här bra eller dåligt?"
"Det är underbart" utbrast de enhälligt. Särskilt tjejerna tyckte att det här var det bästa med att bo i Sverige, att slippa bry sig så mycket om utseende och yta.
Wow. Det här är ju himla spännande. Och jättestort! Heja Sverige.
En tjej uttryckte det så klokt, hon sa att i Sverige är det viktigare att vara än att ha. Tänk på den.
Innan jag hade hunnit smälta det kläckte hon nästa sanning; Men för att vara måste man ha.
Snacka om kloka elever.
Jag lärde mig nog mest av den där lektionen.....
/Jenny
